SALTBURN – satirisk, skruvad och hyfsat oförutsägbar dramathriller

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Emerald Fennell
Skådespelare: Barry Keoghan, Jacob Elordi, Rosamund Pike, Richard E. Grant, Alison Oliver
Land: Storbritannien, USA
År: 2023
Längd: 131 minuter
Genre: Drama, Komedi, Thriller
Visas på Amazon Prime
Betyg: 3

Det här är alltså rullen som Emerald Fennell följer upp sin regidebut med, alltså den riktigt starka Promising Young Woman. Nej, jag menar inte att Saltburn är ett misslyckande. Men det här är likväl en mindre besvikelse. Kanske för att förväntningarna var för höga, men någonstans är det också något som faktiskt inte stämmer. Det hela skaver en del.

Annars är väl själva utgångspunkten inte alls oäven. För det är klart att en variant på Patricia Highsmiths Tom Ripley inte alls är att förakta. Minns alltjämt den Anthony Mingellas lika lysande som snygga The Talented Mr. Ripley med trion Matt Damon, Jude Law och Gwyneth Paltrow med stort nöje. Unga män med uppkomlingsambitioner och (guld)målet för ögonen till varje pris utgör trots allt ett filmiskt intressant och underhållande tema.

Bjuds in i innekretsen

Året är 2006, platsen Oxford. Där inleder Oliver Quick sin universitetsbana via ett stipendium. Hans bakgrund är nämligen av det enkla slaget, och han får omgående en outsiderstatus. Och så hade det förmodligen förblivit. Om han inte träffat den utåtriktade, populäre och mycket välbeställde Felix Catton det vill säga.

Tack vare en initial hjälp i nöden gest från Oliver med adress Felix bjuds han snart in i innekretsens värme. Att sitta med de coola på pubens stambord är bara början. Vänskapen byggs gradvis upp. Kanske mest – om än diskret – på Felix villkor, men i alla fall. Så till den grad blir gossarna såta att Oliver bjuds till familjen Cattons slott Saltburn, på landet över sommaren.

Noll koll på rutiner och traditioner

Familjen Catton visar sig vara en dysfunktionell skara. Första middagen där blir en obekväm historia. Likaså frukosten. Den buttre butlern betraktar överlägset Olivers ignorans. Han har liksom noll koll på rutiner och traditioner i de högre stånden, men uppskattar konsten, kulturen och överflödet, rent allmänt. Och helt fel är det väl inte heller att bara slappa i slottsträdgårdens solstolar med en drink.

Betraktar storögt

Så nykomlingen finner sig snart tillrätta, och någonstans på det stadiet börjar han också röra om i den redan röriga relationsgrytan. Eller gör han verkligen det? För i början av Olivers vistelse får man mest intryck av att han storögt betraktar det han ser.

Tills han inte nöjer sig med den rollen det vill säga. Men mer än så ska inte yppas om detta för att inte förstöra överraskningsmomentet och upplevelsen som helhet.

Attraktionen är för stark

Samtidigt finns det homoerotiska undertoner i Olivers beundran av Felix. Oliver tycker han är läcker, smart och tilldragande helt enkelt Ingen särskilt konstigt med det i och för sig. Men det finns ju gränser. Kan tyckas. Gränser Oliver inte har.

Attraktionen är för stark helt enkelt, och denna tar sig uttryck på ett inte särskilt normalt sätt. Ett är när han prövar att slicka upp eventuella rester efter Felix sats i avloppshålet efter att ha sett honom tillfredsställa sig själv i badkaret. Ett annat är…nej, det berättar jag inte för då förstörs överraskningen. Däremot kan man väl säga att tilltaget som avses närmast går bortom det som stavas kinky.

Satiriska drag biter sig fast

Vad blir då domen för denna skapelse? Well, till att börja med går det knappast att bortse ifrån att Saltburn är en tämligen udda historia med en hygglig dos oförutsägbarhet. Dessutom har utförandet satiriska drag som biter sig fast.

Ur en fattig manipulatörs synpunkt

Skruvat är det inte sällan också, och mitt i alltihopa finns givetvis en drapa i bakgrunden i samma anda om det djupt rotade brittiska klassamhället. Detta ses mestadels med Olivers ögon, vilket förstås ger en subjektiv touch ur en fattig manipulatörs synpunkt, men det är förstås också det faktum som ger en svart humoristisk humoristisk touch.

Inte bättre med udda sexuella böjelser

Med detta sagt är det också lätt att hävda att Saltburn både är något för lång och dito ofokuserad. Vissa karaktärer presenteras till exempel bara flyktigt för att därefter bara försvinna från familjen Cattons slott och liv.

Sedan känns det faktiskt som de ovannämnda kinky inslagen i alla fall till viss del finns där av sensationslystnad. Eller för att ge en air av edginess. Visst, Oliver är ingen vanlig student med stipendium, men historien blir inte bättre eller gör en starkare poäng för att han sniffar runt på de mera udda sexuella böjelserna.

Har fastnat mest när allt är över

Vad som däremot gjort filmen bättre är det excellenta skådespeleriet på i stort sett alla håll. Barry Keoghans modiga porträtt av Oliver går självklart inte att förbise, men det är veteranerna Rosamund Pike och Richard E. Grant som paret Catton som fastnat mest när allt var över.

På något sätt är dessa båda filmens ryggrad. Trots deras karaktärers brister och inte alltid sympatiska egenskaper lyckas de med både nyansering och för all del också stora gester skapa förståelse och sympati för dem hos oss i tv-soffan.

Här kan du se Saltburn (2023)