KITE, Lille Vega, Köpenhamn den 27 februari 2024 – fanns inte tillstymmelse till minsta utfyllnad

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Kite skulle kunna kallas för Sveriges mest okända populära band. Gemene man har antagligen aldrig hört talas om dem, de spelas sällan på radio och med få undantag skrivs det inte om dem i dagstidningarna. Trots detta sålde de förra året ut Dalhalla utanför Rättvik och 2019 kraschade Kungliga Operans biljettsystem när biljetterna till deras spelning där släpptes. En spelning som senare faktiskt sändes i SVT.

Kite startades 2008 av Nicklas Stenemo, tidigare känd från bland annat Melody Club, och Christian Berg från Yvonne. De har allt sedan dess konsekvent vägrat att släppa några fullängdsalbum, förutom då livekonserten från Kungliga Operan. Istället har de släppt sex stycken EP (döpta till I, II, III och så vidare). Samt en uppsjö med singlar. Den senaste, Losing/Glassy Eyes släpps på 7” vinylsingel senare i vår, i inte mindre än fem olika färger.

Just nu är de ute på en mindre turnévända med sex spelningar i Sverige, Danmark och Tyskland och tisdagen den 27 februari var det dags för att framträda på ett utsålt Lille Vega i Köpenhamn.

Uppvärmare inspirerade av Jean-Michele Jarre

Innan Kite gick på scenen var det uppvärmning av danska Offermose, en artist som var helt okänd för mig. Offermose är ett enmansprojekt av Anders Nydam och har släppt skivor på svenska Anna von Hausswolffs skivbolag Pomperipossa.

Musikaliskt hör man inspiration från 70-talets elektroniska musik och kraut. Typ Jean Michel Jarre och Tangerine Dream, men med en tillhörande väsande, distad sång. Det är väldigt atmosfäriskt och det dröjde till tredje låten innan det dök upp någon form av trumbeat.

Hela spelningen badade i starkt ljus och mycket rök och jag tyckte musiken kändes väldigt trevlig. Däremot var det kanske inget som värmer upp en stående publik. Fast det passar nog väldigt bra om man får sätta sig i en skön fåtölj och sluta ögonen.

Maffig start

Efter en halvtimmes paus så var det då dags för Kite att äntra scenen. Remember Me inledde konserten ackompanjerad av rökmaskiner och starkt ljus. Det här var en maffig start på konserten och basen kändes ordentligt kroppen.

I Changing vaknade ljusriggen än mer till liv, och bakom bandet stod en rad större ljuscirklar samt rörliga lysrör som dränkte scenen i rött. Stenemo visade sig vara väldigt rörlig på den lilla ytan han hade till sitt förfogande på den fullbelamrade scenen, och det får väl sägas vara något av ett understatement att hävda att han kändes väldigt tänd för kvällen. Vilket inte minst märkte i en intensiv version av I Can’t Stand.

Stort plus till ljudteknikern

När sedan Dance Again från femte EP:n drog igång jublades det högt, mobiler (detta ständiga gissel på konserter nuförtiden) och händer åkte upp i luften varpå allsången drog igång.

Sedan bör väl påpekas att det var lite svårt att höra något av denna på grund av den höga, om än inte obehagliga volymen. Stort plus bör dock ges till ljudteknikern, för ljudet lät överlag riktigt bra denna kväll.

Framkallade högtidlig stämning

Allsången med tillhörande handklapp fortsatte sedan oförminskad omfattning i Jonny Boy innan tempot drogs ner ordentligt med Glassy Eyes, en långsam närmast psalmliknande låt, som framkallade en uppenbart högtidlig stämning.

Efter denna lilla andningspaus drogs tempot upp igen i Hand Out the Drugs och efterföljande True Colours. Ljuset och röken fyllde scenen igen, och just då tedde sig det hela väldigt maffigt.

Att lyssna på inför stundande domedag

Efter den märkbart lugnare Bocelli avslutade bandet sedan med Panic Music, en ödesmättad låt som skulle passa perfekt att lyssna på inför en stundande domedag. Därmed var konserten också över. Kite kör nämligen som regel på med korta, intensiva konserter utan några extranummer.

De flesta hade nog gärna sett en längre konsert

Mycket riktigt är väl då också underbart är kort ett uttryck som passar bra in på den här kvällen. Sedan framstår Kite rent allmänt också som ett oerhört bra liveband. På Vegas lilla salong fanns inte tillstymmelse till minsta utfyllnad under den timme de spelade.

Det hela var således väldigt intensivt, och Nicklas Stenemo är en ytterst bra frontman. men oavsett vilket hade nog de flesta på plats nog gärna sett en längre konsert än vad som var fallet.

Tillbaka i Köpenhamn till hösten

Lyckligtvis dröjer det inte alltför länge innan man får chansen att uppleva Kite live igen. Den 21 september spelar de nämligen åter i Köpenhamn. Denna gång i Vegas stora salong. En konsert jag rekommenderar alla som kan att gå på.