JASON DERULO, Royal Arena, Köpenhamn den 25 februari 2024 – med rätt att underhålla på hög kaloririk (pop)nivå

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Jason Derulo har inte släppt ett album på nio år. Men nu är Nu King här, ett maffigt verk på hela tjugosju spår. Som redan fått kritik pendlande mellan medelmåttlig till usel på den amerikanska hemmaplanen.

Men vem hade väntat något annat. 34-åringen uppfyller liksom knappast kravet för vad en färgad artist ska leverera för att uppfylla creddkvoten. Han är ju bara popsångare. I alla fall oftast. Annars bjuds det mest på snäll R&B och mjäkiga inhopp i hip hop-världen, menar man. Vilket knappas gör saken bättre i tyckargurusarnas ögon.

Går hela vägen

Ja, också finns det ju risk att anklagas för sexism för de i hyfsat många fall sexuellt lättolkade texterna Nog för att mången rappare är mycket värre i detta avseende, men popsångare spelar under andra hårdare premisser.

Något Derulo fullständigt struntar i. För någonstans är det så att han går hela vägen i denna påkostade show vad gäller sexfixeringen, och det är sångaren själv som är ”The Man” i sammanhanget. Hela elva dansare befolkar allt som oftast scenen, varav sex av dem är lättklädda kvinnor – männen kör träningsoverall-looken – som inte sällan åmar kråmar och tänjer sina kroppar just för honom, snarare än publiken.

Så kanske den delen av showen bör tonas ner en aning till näsa gång. För det hela tedde sig nästan lite fånigt ibland, snarare än coolt he-manaktigt. Vilket väl var tanken.

Vrålade upphetsat

Med andra ord kan Derulo knappast betecknas som PK i dagens läge, men det struntade uppenbarligen den kraftigt kvinnligt dominerade publiken i. De vrålade istället upphetsat varje gång idolen visade lite – eller mycket – av den vältränade bringan.

Sexosande juckarfest

Fast oavsett vilket, ett antal av de nya sångerna avverkades likt förbannat igår på Royal Arena, däribland glada popmackan Hands on Me, den sexosande juckarfesten Swalla och Spicy Margarita, en omskrivning av gamla croonerstandarden Quién sera?, som Michael Bublé och en lång räcka annat folk också tolkat genom åren.

Hans mest poppiga repertoar

Samtidigt har Derulo som bekant en hel del hits på lager sedan tidigare också. Tidiga Whatcha Say fick inleda, och det här får man väl säga är en typisk dänga i hans mest popiga repertoar. Liksom dess uppföljare In My Head och söta balladen Marry Me.

Svettigt (pop)poetiska textrader

Sådant som Ridin’ Solo, lätt latinodoftande Take You Dancing och soft stötiga Savage Love hör också dit. Och det gör en annan jättehit, It Girl också . Ni vet den där sången med svettigt (pop)poetiska textrader som ”Much more than a Grammy Award. That’s how much you mean to me” och ”You’re the shit, girl. Crazy how we fit, girl”.

Så ja, Derulo har onekligen en hel del stora låtar att förlita sig på när det är dags uppträda live, och i egenskap av popsnöre – också bland mycket annat – kan jag inte annat än uppskatta sånger som dessa när andan faller på.

Har inte varit billigt

Samtidigt går det inte heller att komma ifrån att mannen verkligen gått in för att slå på stort nu när han slutligen efter viss vånda bestämt sig för att släppa en fullängdare. En fullängdare av det kraftigt uppsvällda slaget, bör tilläggas.

På samma gång är sak är säker, och det är att det inte varit billigt få ihop denna kaloririka och visuellt färgglada show med tillhörande häftiga scen och generöst med konfettiregn och eldflammor som bonus. Men tydligen är det lönsamt att vara TikTok-stjärna som sidosyssla. För några dollar lär det väl bli med 58 miljoner följare.

Valuta för biljettpengen

Sedan hoppas jag verkligen att särskilt de kvinnliga dansarna får bra betalt för sina insatser. För Herregud, vad de fick jobba i de nästan två timmar det hela varade. Och rasande duktiga var de dessutom.

Så visst, i fall någon undrar. Jason Derulo gav ordentlig valuta för biljettpengen. Sedan var väl inte ljudet top-notch, nyanserna försvann inte sällen i mixen. Men ambitionen att underhålla med kalorinivån på ständigt hög nivå lyste onekligen igenom från första stund.

Dessutom bör ett extra plus delas ut för att sångaren vågade vara personlig i sitt mellansnack mitt i all partajstämning. Det är minsann inte alla som gör det.