Klicka på bilden, för att se hela bilden
Varde ljus. Äntligen släpps min antipiratbok I piratträskets odör – eller ett moraliskt haveri på den digitala stöldfestens altare. På tiden, kan tyckas. Det är trots allt åtta år sedan verket ifråga avslutades. Absolut en lång tid, men från och med nu kommer JPS Media att publicera åtminstone ett kapitel i veckan. Nästa gång vankas förordet. Men först är det alltså dags för denna nyskrivna text som berättar historien och bakgrunden till verket ifråga.
Ska villigt erkänna att den pirattsunami som släpptes loss på allvar tidig höst 2001 chockade mig. Kommer alltjämt väl ihåg stunden när jag insåg att hela musikbranschen på ett ögonblick hade börjat skakas om i sina grundvalar. Minns emellertid inte riktigt var jag läst om det. Däremot befann jag mig i centrala Malmö utanför Hansa Compagniet. Det regnade en del, och där och då kom insikten att det här var något som det inte fanns någon återvändo från.
Lätt sno åt sig musik gratis
Och ja, jag var chockad. Och överraskad. Visst fildelningssajter som Napster och Kazaa hade gett en antydan om vad som komma skulle redan ett mindre antal år tidigare, men ändå. Det här var något nytt och inte alls positivt. Snarare precis tvärtom.
Sedan gick det snabbt. Utför alltså. Något jag var rätt ensam att tycka. Fildelning blev snabbt ett lätt sätt att sno åt sig musik gratis. Lätt som en plätt utan tjafs. Nema problema, som det heter. Det rådde guldruschfeber. Särskilt de yngre generationerna lärde sig hur denna slipsten skulle dras, men det skulle inte dröja länger förrän ”alla” mer eller mindre skulle ”omfamna den nya tekniken”.
De folkvalda blev obekväma
För egen del blev jag omgående antipirat. Stöld är stöld även på nätet, blev mitt mantra, en relevant klagosång få stämde in i. Fast där ljög jag allt en aning. För initialt var politikerna faktiskt överens att det här skulle stävjas, men snart blev de folkvalda obekväma när de såg svartklädda pirater go bananas överallt och beklaga sig å det värsta över att de – hemska tanke – sågs som tjuvar och fråntogs sin integritet och dito demokratiska rättighet (att stjäla).
Fredrik Reinfeldts verbala groda
Särskild som de hade mången vanliga Svenssons med på tåget, och det var väl någonstans där de bestämde sig för att ”vara nere med kidsen” istället för att lära dem om rätt och fel och mitt och ditt. Minns fortfarande ex-Statsminister Fredrik Reinfeldt verbala groda ”Man kan inte kriminalisera en hel generation” med stark antipati. Å andra sidan var han långt ifrån ensam. Verkligen långt ifrån ensam. Hela politikerkåren verkade totalt ha tappat all känsla för etik och moral i den här frågan.
Svartklädda demonstrerade för sina ”rättigheter”
Och media ska vi inte bara tala om. Dramaturgin kläddes snart i ett tydligt David mot Goliath-perspektiv. Ett perspektiv som tog sig helt absurda uttryck. Som mittuppslag i Aftonbladet där ilskna svartklädda kids demonstrerade utanför riksdagshuset för sina ”rättigheter”.
Ett journalistiskt haveri
Eller än värre när Sydsvenskan gav upp allt vad objektivitet hette i sin (över)flitiga fildelningsrapportering i samband med ständigt vinklade skriverier med citat från folk som Pirate Bays Peter Sunde. Samtidigt fick de bestulna mediabolagens representanter sällan eller aldrig chans att uttala sig. Ett journalistiskt haveri är det enda rättmätiga omdömet om detta tilltag. Thank God för deras skribent Andreas Ekström, som då och då faktiskt gavs möjlighet att garnera debatten med välbehövliga vettiga insikter. Bland allt det idiotiska.
Horace Engdahl om ”piratslöddret”
Det var i ljuset av allt detta som beslutet att skriva en bok som skulle ge en annan sida av saken. En sida som inte tog skurkarnas parti. Och ja, jag kallar dem skurkar. Precis som Horace Engdahl gjorde till slut efter det att han lämnat sin post som sekreterare i Svenska Akademien.
Eller vad sägs om följande citat från 2009 i Sydsvenskan: ”Då tycker jag att våra politikers undfallenhet inför piratslöddret är en moralisk kollaps. Piraterna är skurkar. Kort och gott. Och de ska behandlas som skurkar. Det är en fullständig katastrof att de kan få en sådan övervikt bland de yngre. Vi har ett pedagogiskt underskott i samhällsundervisningen, som inte har gjort klart vad lag och rätt betyder. Och det gäller alla lagar stiftade i demokratisk ordning.”.
Ord och inga visor alltså, men jag håller med honom helt och fullt ända fram till våra dagar. Dock fick Engdahl fullt förståeligt en hel busslast med ovett från såväl kulturetablissemanget som folk och fä då det begav sig.
Varför ha mod att ge ut granskande bok?
På den här tiden var jag dock alltjämt väldigt engagerad i fildelningsdebatten. men jag borde kanske insett redan då att en antipiratbok inte var vad förlagen önskade sig. Alls. De gav villigt ut kittlande historier från kulisserna i piratträsket, men att någon förläggare skulle ha modet och/eller viljan att skicka ut en bok som granskade piraternas historia och deras barnsliga och fullständigt barocka argument fanns garanterat inte på kartan. Den förståelsen fanns där nog trots allt redan då.
Aktualiteten har falnat
Ändå togs beslutet att fortsätta skriva tills det inte alls bittra slutet. På något sätt kändes det vettigt att avsluta något som jag trots allt lagt en hel del tid på. Samtidigt går det inte att komma ifrån att historiens aktualitet falnat en hel del eftersom nästan åtta år faktiskt förflutit sedan dess. Att sedan piraternas hantering numera lever i skavande alltjämt parasiterande disharmoni med streamingtjänster och en kraftigt decimerad fysisk marknad pratas det nästan inte alls om.
Tidsdokument som gick stick i stäv med det mesta
Många har dessutom glömt en del, många förmodligen allt om denna lika omvälvande som hätska (media)tid. Fast om inte annat kan man ju alltid se denna bok som ett tidsdokument som gick stick i stäv med det mesta vad som skrevs om piratplågan. Så fortsätt gärna läsa historien. Här på JPS Media. Fortsättning följer…
