OBLITERATED (säsong 1) – skönt over the top actionserie som inte ber om ursäkt

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Skapad av Jon Hurwitz, Hayden Schlossberg & Josh Heald
Regi: Jon Hurwitz & Hayden Schlossberg (1,7), Josh Heald (2,8), Joel Novoa (3,6), America Young (4), Sherwin Shilati (5)
Skådespelare: Shelley Hennig, Nick Zane, Terrence Terrell, Paola Lázaro, C. Thomas Howell, Kimi Rutledge, Alyson Gorske, Eugene Kim
Land: USA
År: 2023
Längd: 44-57 minuter (8 avsnitt)
Genre: Action, Komedi, Drama
Visas på Netflix
Betyg: 3

Från teamet bakom nostalgitrippen Cobra Kai och tramsebyxorna Harold & Kumar kommer Obliterated, en actionserie som garanterat redan fått mången med minsta tendens till både PK och raka motsatsen bland bland de ultrahöger-inriktade att ta sig för pannan.

Det här är nämligen en actionserie som inte ber om ursäkt. För något. Kan tänka mig att allt från tok-Trumpistiska Jesus-freaks till woke-knäppisarna för en gångs skull skulle ha någorlunda samsyn vad gäller det här. Fast då av olika anledningar.

Blodet skvätter friskt

För här kommer f-bomberna i parti och minut, drogandet kommer som på beställning, nakeninslagen är medvetet onödiga, sexscenerna avhandlas i överraskande grafisk form för sammanhanget och blodet skvätter friskt när det vankas våldsamheter.

Kulturpolisiära attityder en ren farsot

Så är det någon gång det ligger nära till hands att ta till det slitna uttrycket guilty pleasure, så är det i fallet Obliterated, och då ska ni ändå veta att jag tycker genuint illa om detta fåniga uttryck. Fånigt för att det bara mest ter sig sorgligt att folk ska behöva ursäkta sig för att de avnjuter en viss tv-serie, musik, bok, film eller vad den nu kan vara. Men det bevisar väl bara att trendängslan med dito kulturpolisiära attityder är en ren och skär farsot. Eller a real bitch, på ren utrikiska.

För att rädda världen

Platsen är Las Vegas. Passande får man väl säga. Dock får elitteamet i handlingens centrum inte mycket tid att njuta av The City of Sin. Även om nu större delen av sällskapet initialt solar sig i hotellets poolområde.

Varför? Gänget befinner sig i ökenstaden för att rädda världen. Såklart. I dess skottglugg står Ivan Koslov, en slem vapenhandlare som står i begrepp att låta sina köpare spränga en atombomb i Las Vegas. Redan i första episoden lyckas teamets bombexpert desarmeras hotet, men först sedan terroristdrgägget tagits av daga till tonerna av hårdrock.

Totalt borta och totalt oberäknelig

Faran tycks därmed vara över, så det har blivit dags att partaja. Mycket alko och varierande sorters droger konsumeras. Då visar det sig att den neutraliserade bomben var fejk. Dags att rädda världen igen. På riktigt.

Jakten går vidare således, men det är inte lätt att vara på topp när det blivit för mycket av det goda. Värst däran är bombdesarmeraren Haggerty och helikopterpiloten Paul Yung. Den förstnämnde är rätt och slätt totalt borta medan hans kollega ser syner och på det hela taget är livsfarligt oberäknelig

Catfight och fajt med stekpanna

Det blir för sällskapets boss Ava Winters och hennes högra hand Chad McKnight att hålla ihop teamet och fixa biffen. För att de i slutänden lyckas med sitt uppdrag är väl knappast att betrakta som en spoiler.

Här bör väl sägas, även om det nu måhända är lite överflödigt, att vägen mot mot eftertexterna i episod åtta är långt ifrån händelselös. Eller vad sägs om en catfight på ett diskotek, idel hårda fajter, varav en med stekpanna i högsta hugg, några toryrscener, en shoot out på The Strip, slagsmål med Elvisar och så vidare.

Slemma ryssar representerar ondskan

Subtilt finsnickeri är det här med andra ord inte. Allt som inträffar målas med så breda och tydliga penseldrag som möjligt. I det avseendet påminner Obliterated lite om Fast & The Furious franchisen. Fast minus de galna överdrivna bilstuntsen, det evinnerliga tjatet om familjen och plus idel barnförbjudna inslag

Därför är det också bara fullt logiskt att slemma ryssar fått representera ondskan. Putin har sett till att åter göra landsmännen till givna bad guys även på film efter två år av aggressionskrig mot ett grannland. Som man sår får man skörda, med andra ord.

(Över)känsliga lär sparka bakut

Men är det här kul, underhållande och skönt over the top, undrar måhända vän av ordning. Ja, det beror väl på vem man frågar. För Obliterated är knappast för alla, och det går väl knappast att sticka under stol med att det finns ett grabbigt drag här som lär få en del (över)känsliga att sparka bakut.

Att sitta på två stolar samtidigt

Ändå bör man hålla i åtanke att seriens två smartaste karaktärer faktiskt är teamets båda damer. Det är i mångt och mycket dessa som i slutänden räddar dagen. Och på tal om det; se där, det blev ju hyfsat lyckat att sitta på två stolar samtidigt. Eller äta kakan och ha den kvar. Trots allt.

Men det hjälper förstås inte. Netflix har redan gått ut och deklarerat att det inte blir någon andra säsong. Rätt synd, faktiskt. Jag gillar seriens kaxigt trashy och lätt råbarkade attityd.

Här kan du se Obliterated (2023)