Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: S.J. Clarkson
Skådespelare: Dakota Johnson, Sydney Sweeney, Isabela Merced, Celeste O’ Connor, Tahar Rahim
Premiär: 2024-02-14
Betyg: 3
Har i ärlighetens namn bara extremt vaga minnen om Madame Webs existens i Spindelmannens universum, så att tala om att filmmakarna på Sonys Marvel-avdelning botaniserat i dess mest obskyra skrymslen vore ett understatement.
För egen del klagar jag inte. Tvärtom kan det vara intressant med lite omväxling, och se något annat än de vanliga karaktärerna rebootas och ältas. Inte minst är det roligt att se kvinnliga karaktärer stiga fram i rampljuset, och då särskilt nu efter Disneys tidigare kvinnofokuserade magplask The Marvels, som totalt kastade bort chansen att fortsätta på den positiva linjen i kölvattnet efter föregångaren Captain Marvel.
Nya spindelrelaterade krafter
Dakota Johnson är Cassie, socialt obekväm, men (över)duktig ambulanssjukvårdare som sånär drunknar i en olycka på jobbet anno 2003. I eftermälet till denna visar det sig att hon fått en rad nya krafter, och mest framträdande är den som stavas framtidsseende. Kan det ha något att göra med mammans forskande i Amazonas avseende en sällsynt spindelart trettio år tidigare, månne?
För avsikt att mörda
Samtidigt som Cassie försöker hantera sina nya förmågor går dramats bad guy Ezekiel Sim in för att spåra upp tre tonårstjejer av okänd identitet som han påstår har för avsikt att mörda honom förr, men eller – förmodligen – senare. Det har han nämligen sett i sina syner. En anledning så god som någon att avliva dessa i förebyggande syfte, således. Bättre att förekomma än att förekommas, trots allt.
Att skydda de unga kvinnornas livhankar
Om jag nämner här att Sims var med Cassies moder där i Amazonas djungler i egenskap av föga tillförlitlig hjälpreda tre decennier tidigare förtydligas i bästa fall sambandet med vår titelfigur. Utan att avslöja för mycket i onödan, dessutom. På samma sätt är det därmed också givet att det faller på Cassies lott att skydda de unga kvinnornas livhankar och deras framtid. En framtid som filmen utan omsvep ger indikationer på kommer att innehålla idel spindelrelaterade hjältedåd.
Inga evighetslång actionorgier
Fast med detta sagt bjuder handlingen i denna film redan nu på goda hjältedåd. Spänningselementet hålls igång på en rimlig nivå överlag ända till slutet. Med rimlig nivå menas att det hela aldrig förvandlas till totalt hysteriska actionorgier, som håller på i evighet. Visst här finns spektakulära sekvenser, men inte ens i den bokstavligt talat explosiva upplösningen spårar det ur i detta avseende.
Smått karaktärsdraget drama
Samtidigt noteras med tacksamhet att regissören S.J. Clarkson och de tre manusförfattarna försökt få till ett för sammanhanget smått karakärsdrivet drama. Sedan är det för all del inte så anmärkningsvärt, men Cassies relation till tonårstrion har åtminstone drag av balanserad seriositet som The Marvels aldrig var i närheten av.
Vågar vara opretentiös
Sedan är det också lätt att se Madame Web i egenskap av en Marvel-film som vågar vara opretentiös, inte så överdrivet tjusig eller storslagen. Det är något att gilla hos denna skapelse, En film ingen bad om, men som ändå är mer underhållande att skåda än vissa andra Marvel-rullar.
Råsågningar en profetia
Betyder det att denna film är en höjdare? Självklart inte. Däremot är den, menar jag, inte i närheten av att vara så kass som amerikanska kritiker på Rotten Tomatoes gjort gällande. Ofta fungerar tidiga råsågningar som en profetia inför kommande recensioner. Så är det uppenbarligen i det här fallet.
Därför väljer jag det snälla alternativet här. 2,5 hade varit ett lämpligt betyg i min bok, men eftersom halva betyg inte finns hos oss får det bli en lytt och lam ”trea”. Trots allt.
