THOMAS STENSTRÖM, Malmö Arena den 27 januari 2024 – taggad och inspirerad levererade han i 2,5 timme

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Thomas Stenströms framgångar på sistone utgör ännu en bekräftelse på vad utrymme i Så mycket bättre kan betyda för en karriär. Det enorma lyftet märktes omgående året därpå i form av arenaspelningar på Scandinavium, Avicii Arena och en efterföljande sommarturné.

Succén fortsatte sedan förra året både med unika sommargig tillsammans med Miss Li, ytterligare en turné i sommarnatten, och fortsatt boost på radiovågorna, och mycket av detta, får man förmoda, kan i hög utsträckning relateras till en oavbruten synergieffekt tack vara TV 4-programmet. Om inte annat har karriären fått sig en uppenbar extraskjuts tack vare ovannämnda exponering.

Ville ge generöst

Någonstans kändes det därmed också i lördags som att sångaren vill att den nu pågående Superlativ-turnén ska utgöra kronan på verket. I alla fall för tillfället. För lördagens gig kändes verkligen som ett arenagig både till formen och genomförandet, och att Stenström var tänd, taggad eller vad nu vill rådde det knappast någon tvekan om. Mannen ville ge generöst, och när allt var över hade 24 låtar och sånär två och en halvtimme passerat.

Inte många sekunder till allsång

Samtidigt var de 6.500 i publiken högst mottaglig för en popsångare på gott humör med ett tajt backande band av åtta. Inledande Slå mig hårt i ansiktet, Hoppas jag gjorde allt jag kan och fina översatta Springsteen-covern Väntar på en solig dag fungerade på det hela taget som rena knocken. Sångaren studsade glatt runt på scenen redan från förstnämnda nummer. Sedan dröjde det inte många sekunder innan allsången var igång.

Fullmatad sångkatalog

Därmed var också segertåget påbörjat. Inget kunde väl egentligen gå fel. Stenström var genuint exalterad över sakernas tillstånd, vilket smittade av sig på en redan från början tänd publik.

Samtidigt, med tanke på att sångkatalogen vid det här laget börjar bli tämligen fullmatad fanns det tillräckligt med örhängen att plocka fram under kvällens lopp för att den aldrig någonsin skulle dippa.

Efterlysning stavas svensk mainstream

Det slog mig för övrigt redan från första stund denna afton att Thomas Stenström förmodligen är precis vad det svenskspråkiga poplandskapet behöver i dagens läge. Här har vi äntligen en popsmed som passar in i det bredfiliga spektrat, som lyckats fånga de flesta från kidsen ända upp till de pensionsfärdiga.

En generationsväxling närmar sig nämligen rimligen inom ett mindre antal år nu när folk som Anders Glenmark, Orup, Niklas Strömstedt, Uno Svenningsson med flera med ålderns rätt börjat trappa ner. Inga jämförelser i övrigt, men namn som Stenström, Miss Li och Albin Lee Meldau passar onekligen in på den efterlysning som stavas svensk mainstream med både modern och tidlös, men också egen touch.

Likt ett pärlband

Dessutom går det knappast att komma ifrån att sångaren är en god sångsmed, och bekräftelse på att så är fallet kom likt ett pärlband under lördagens gig. För vare sig det nu handlade om upptempo-alster, typ Felicia och smårockiga konstaterandet Det är inte lätt att leva eller ballader som Det är aldrig för sent för oss två, Nätterna eller snygga omskrivningen av Auld Lang Syne, Ser du månen där du är ikväll (Tillsammans igen), för kvällen framförd solo mad endast akustisk gitarr, var det här melodier värda sitt namn.

Eufori i en annans stämning

Som sista ordinarie nummer kom så Andas in andas ut. Förvisso ett givet extranummer på pappret med tanke på den självklara allsångspotentialen, men det var förstås läge för Stenström att suga på karamellen ändå. För att han kunde och fansen ville.

Så istället för den där jättehiten fick tralliga fotbollsrefrängen Hej hallå med tillhörande energiskt scenskuttande av artisten runda av. Trodde man, i alla fall. Men euforin drogs ändå strax därefter in i en annan stämning och ett lugnare tempo i form av Elvis, Einstein och jag, denna lika allvarliga som sorgliga ballad om mobbing och revanschlusta.

En solig upplevelse

Men det var hur som helst vackert så. Efter ett långsamt farväl från scenen tackade sångaren med band så för sig. Till tonerna av Springsteens Waiting for a Sunny Day. Passande, får man väl säga. För visst var det här en solig upplevelse som serverades.. Om än på kvällen. Och inomhus.