Klicka på bilden, för att se hela bilden
Fanny och Alexander vann fyra Oscar och är internationellt hyllad både som en av de bästa art house filmerna någonsin och en av de bästa julfilmerna någonsin – en fusion av Dickens och Shakespeare, med ett stänk av Tjechov.
Men hur julig är filmen egentligen, hur känns det att se filmen idag och vad tänker man på, över fyrtio år efter den triumfartade premiären.
Fanny och Alexander är inte så julig som sitt rykte
Kanske beror det på att jag har sett Eva Bergmans utmärkta uppsättning av pappa Ingmars berömda film på Göteborgs Stadsteater, som var fylld av julpynt, julmusik och julgranar. Men jag minns Fanny och Alexander som mycket juligare. Juldelen i filmen tar slut försvinnande fort. Man får inte ens se julottan, tänk att få följa hästarna och slädfärden…
Mmm … Plötsligt är det februari, Fannys och Alexanders pappa dör när han repeterar rollen som Hamlets fars vålnad, och sedan är det plötsligt februari IGEN … och mamman ska gifta om sig. Det har alltså gått ett helt år och vi har inte ens fått se nästa jul! Hur är det den där låten går … Mer jul, jag vill ha mer jul…
Fem timmar flyger förbi …
Det klagas mycket på den nya tidens allt för långa filmer, bland annat alla blockbusters och superhjältefilmer som blir längre och längre och tråkigare och tråkigare … alla med samma allt för långa tredje akt. Tre timmar brukar vara gränsen för biofilm. Man brukar få träsmak och det brukar kännas segt.
Hela Fanny och Alexander tar fem timmar. Och tiden flyger förbi, nästan hela tiden. Möjligen är delen med den där biskopen lite dryg och långdragen i mitten.
Men visst klarar vi av en “binge watch” av en TV-serie med fem timslånga avsnitt eller fyra lite längre avsnitt. Det är till och med en kort “binge watch” med tanke på hur långa de flesta TV-serier är nu för tiden. Så tänk på Fanny och Alexander som en TV-serie så känns inte fem timmar som en överdrivet lång tid. Dessutom: Filmen har visats som TV-serie, vilket man kan ana i klippningen, underrubriker om fem akter och bilder på forsande vatten. Har du inte fem timmar att avvara i ett sträck … spela upp filmen på SVT play och stanna så fort underrubrikerna med det forsande vattnet kommer. Då har du skapat en egen liten miniserie.
Det är roligt!
Filmen Fanny och Alexander är mycket roligare än vad den brukar få credd för. Som när Alexander klagar på att han kan se spöken och “jag som är så rädd för dem” … (hej på dig Sjätte sinnet!).
Som när Pernilla Wahlgren i rollen av litet spöke kräks på Alexander. Ingmar Bergmans alter ego.
Eller när Börje Ahlstedts agerar som en “frat boy” och försöker tända eld på sina egna fisar. Alternativt blåsa ut ljusen på en ljusstake med en prutt. Finkulturell Ingmar Bergman film och prutthumor. A match made in heaven. Dessutom är dialogerna ofta slagfärdiga och vitsiga. Som i en scen där Jan Malmsjös karaktär påpekar att han har moralen på sin sida, vilket Jarl Kulle fnyser åt, eftersom han minsann har omoralen på sin sida!
Nepobabies är inget nytt …
Fanny och Alexander är en kändispackad extravagans. Och visst är det så att de som jobbar inom film, TV, teater och nöje ofta har släktingar som gör detsamma… Nepobabies är inget nytt. Eller så handlar det om ärvd talang. Eller att uppväxten påverkar valen.
Alexander och Fanny bönar och ber mamma och pappa om att få spela pager i uppsättningen av Hamlet … de kan inte tänka sig något roligare än Hamlet! Så är det att vara en del av en teaterfamilj.
En hyllning till underhållningens underbara värld
Hela Fanny och Alexander kan förresten ses som en hyllning till den vackra underhållningens värld … här finns allt från glittriga julspel och gammaldags Shakespeareuppsättningar till moderna farser och Strindbergs Ett Drömspel. Och suggestiva dockteatrar och magiföreställningar med “smoke and mirrors” och en underbar lanterna magica … som var föregångaren till biofilmen.
Vilka är kända idag?
* Farmor Gunnel Wållgren är idag mest känd för sin roll i Bröderna Lejonhjärta och detta är verkligen en skådespelare värd att kolla in i fler roller, efter att du sett klart Fanny och Alexander.
* Eva Fröling spelar mamma till Fanny och Alexander, hennes verkliga dotter Tilde Fröling blev skådespelare och programledare.
* Christina Schollin är själva urmodern till Familjen Wahlgren och mormor till bland andra Bianca och Benjamin Ingrosso.
* Lilla Pernilla Wahlgren är med i filmen och kräks på Alexander … i somras delade hon ut spypåsar i rollen som allsångsledare på Skansen. Karriären har gått spikrakt uppåt.
* Pernilla August är fortfarande på topp, nu tillsammans med två framgångsrika skådespelande döttrar (tillsammans dominerade de hela SVT serien Händelser vid vatten …).
* Jarl Kulles dotter Maria Kulle syns i den ena briljanta teateruppsättningen efter den andra, och hon var klart bäst i Fröken Frimans krig. Och så vidare…
Det finns fler kända Bergmans …
När det gäller klanen Bergman… Den är större än Skarsgårds och mer framgångsrik och inflytelserik. Ingmar Bergmans syster (filmens Fanny) blev framgångsrik romanförfattare, det blev även dottern Linn Ullman, dottern Eva Bergman sätter upp den ena geniala teaterföreställningen efter den andra…
Daniel Bergman arbetade som passare och filmelektriker under inspelningen av Fanny och Alexander och Daniels mamma Käbi Laretei (Bergmans exfru) och hans halvbror Mats Bergman märks bland de familjemedlemmar som syns i bild. Mats Bergman känner förmodligen de flesta igen från Lasse Åbergs Sällskapsresan svit… Och det finns många, många fler kända Bergmans, Ullmans, von Rosens…
Självbiografisk? Njä …
Hur självbiografisk är Fanny och Alexander? Gång på gång, speciellt i internationella media, betonas den självbiografiska inspirationen och att Ingmar Bergman använt sin egen barndom.
Ingmar Bergman och hans syster och äldre bror växte upp med en auktoritär och religiös far (som inte såg ut som Jan Malmsjö och som skildras mycket mer positivt och förlåtande i Den goda viljan). Värt att notera är att brodern inte är med i filmen. I sentida filmforskning har det avslöjats att Ingmar hade det ganska bra – han var smart, duktig och inställsam – det var brodern som fick stryk både hemma och i skolan. Ingmar har alltså exproprierat broderns upplevelser och gjort dem till sina egna och när brodern berättade detta i en dokumentärfilm stoppades filmen.
Också värt att notera är att Alexanders biologiska familj inte är prästfamiljen (som i Ingmars egen verklighet) utan en stor och bullrig teaterfamilj. Önsketänkande? Ett lån från vännen Hasse Ekman?
Det Kungliga Patrasket
Gång på gång slås man av hur handlingen i Fanny och Alexander delvis liknar den i filmklassikern i Kungliga Patrasket … på ett bra sätt. Även där finns det en blond, skådespelande kvinna som är född till teaterns tiljor men lämnar den i jakten på något “äkta” … och så upptäcker hon att livet utanför teatern är mycket mer falskt och förljuget än teaterlivet.
Det lyckliga slutet är att hon, precis som kvinnan i Fanny och Alexander, återvänder till sin teaterfamilj som hälsar henne som den bibliskt förlorade sonen (eller dottern) och triumfen är total när ett nytt stycke sätts upp där det finns bra roller för både den yngre och den äldre kvinnan i ensemblen, som gärna också gärna gör en comeback. Likheterna är slående. Det lyckliga slutet är likadant.
Kungliga Patrasket finns också att se på SVT Play. En självbiografisk komedi av Hasse Ekman, vars far var Den Store Gösta Ekman (farfar till vår Gösta Ekman, känd bland annat från Jönssonligan).
Hasse Ekman hade växt upp i en teaterfamilj. Det hade inte vännen och rivalen Ingmar Bergman. Man kan tänka sig att Bergman var avundsjuk och uppfann en egen Ekmansk teaterfamilj till sitt alter ego Alexander?! Som av en händelse heter familjen i Fanny och Alexander Ekdahl i efternamn. En liten homage till vännen Hasse och hela teaterklanen Ekman?
Mikael Ekman har förresten regisserat Svensson, Svensson. Det är alltså som upplagt för ett Bergman-Ekman maraton på SVT Play…
Modern genusneutral och queer casting? Eller X-men?
Minnesvärd är Stina Ekblad i rollen som Ismael Retzinsky, systerson till Fannys och Alexanders räddare Isak (spelad av Ernst Josephson) och bror till Mats Bergmans karaktär Aron.
Är det ultramodernt med en tjej i en manlig roll? Eller är det helt enkelt ett väldigt gammalt teaterarv? Trots allt, Sarah Bernhardt spelade ju Hamlet redan före förra sekelskiftet. Flickor spelades av pojkar på Shakespeares tid. Stina Ekblads roll känns idag som ett slags hemlig superhjälte, någon från X-men som tagit sig in i Fanny och Alexander för att hjälpa titelfigurerna i filmen.
Spoilervarning här: karaktären hjälper Alexander att döda den förhatliga biskopen på distans, via sina suggestiva krafter. Det här är den mest minnesvärda branden sedan Jane Eyre. Sedan kommer ett långt stycke exposition levererat av en kommissarie, en scen i stil med slutscenen i Hitchcocks Psycho, för att ge allt en naturlig förklaring. Men tror vi på detta?
Sex nomineringar, fyra Oscarsvinster …
Fanny och Alexander är en av de mest framgångsrika icke-engelskspråkiga filmerna någonsin. Nomineringarna var för bästa originalmanus och bästa regi, vinsterna blev för bästa utländska film, bästa foto, bästa scenografi och bästa kostym.
Otröstlig kostymavdelning
När det gäller bästa kostym … när du ser filmen lägger du säkert märke till att de fantastiska kreationerna under stora delar av filmen döljs av haklappar och gigantiska bordsdukar. Man ser alltså knappt kostymavdelningens arbete. Och de var otröstliga.
Bergman hävdade att man hade haklappar på den här tiden, så det fanns inget att göra åt fakta … men innan sluttexterna rullar så syns en stor ensemble bild på alla medverkande iklädda sina fantastiska kreationer … utan haklappar. Kostymavdelningen fick plåster på såren. Och så småningom en Oscar. Emottaget med det kortaste tacktalet någonsin. Thank you. Svensk kärnfullhet och svensk elegans i ett nötskal.
