Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: L’iris blanc
Förlag: Egmont Story House
Illustratör: Didier Conrad
Serie: Asterix (del 40)
Genre: Tecknade serier
Antal sidor: 48
Format: Häftad
Utgivningsdatum: 2023-10-26
Édition Albert René, Anne Goscinny och Sylvie Uderzo har välkomnat en ny okuvlig galler vid manusbordet: Fabcaro. Tillsammans med tecknaren Didier Conrad har Fabcaro skapat ett äventyr … där mycket är “back to the roots”.
Man försöker inte analysera eller nyskapa hjältarna i den galliska lilla byn, det som René Goscinny och Albert Uderzo mejslade ut ska bevaras och kännas igen … och bevisligen gjorde de två någonting rätt eftersom Asterix, Obelix, Idefix och de andra älskas överallt i hela världen (möjligen med undantag av folket i Italien … man driver inte med de stolta romarna … Men Asterix album finns i alla fall översatt till latin!).
Ordvitsar sitter som en göteborsk smäck
En utmaning med Asterix albumen är att mycket av humorn är verbal och bygger på ordvitsar … som är erkänt svåra att översätta. De franska albumen brukar vara allra bäst, men jag gillar också de engelska, där många nya skämt kan uppstå (bland annat referenser till öldrickande) … och hur är då den senaste svenska översättningen? Man har verkligen fått till ordvitsarna i var, varannan pratbubbla, kanske har man engagerat alla de roligaste göteborgarna som bollplank?
Vilar inte på nostalgins lagerkransar
Det här är det bästa albumet post Goscinny-Uderzo. Tidigare album har vilat på nostalgins lagerkransar, men albumet Den vita irisen är roligt på riktigt. Fabcaro har tagit över staffettpinnen efter Jean-Yves Ferri, som skapat alla de tidigare post Uderzo albumen, och han har sett till att skapa sin egen raffinerade stil, samtidigt som han är trogen Asterix och Obelix och deras personligheter.
Lurig romersk plan med floskler ska få gallerna på fall
Romarna har bestämt sig för att iscensätta sin lurigaste plan hitintills … “positivt tänkande”. En livscoach har skickats ut från Rom för att pigga upp de romerska legionärerna och infiltrera den lilla galliska byn. Snart nog går legionärerna runt och säger saker som “vi är själva vår egen värsta fiende” (något som gör Obelix gråtfärdig) och “ingen kan skada oss om vi inte själva vill det”.
Ratar vildsvin
Snart börjar folk i den lilla galliska byn att låta likadant, de tänker på sina energier, färsk och nyttig ekologisk mat (de ratar vildsvin till förmån för fisk och grönsaker), bra vibrationer och hur de ska bli rätt version av sina “bästa jag”. Som Asterix säger: byborna har förlorat sin motståndskraft och sin förmåga till kritiskt tänkande. Ingen trolldryck biter mot det här…
Asterix vände på steken
Intrigmässigt påminner delar av handlingen om när en spåman infiltrerade byn (Asterix och spåmannen), och fick alla utom Asterix på sin sida. Efter det var byn mör och redo för romarna att ta över. Ja, innan Asterix kom upp med en smart plan och vände på steken. Eller det klassiska albumet Gudarnas hemvist, där gentrifiering är hotet mot den lilla galliska byn.
Trolldrycken må göra Asterix stark, men smart är han hela tiden. Han är lite som Bamse och Skalman i ett och samma paket.
Vitsar och slapstick i tät följd
Albumet är packat med skämt, det finns vitsiga saker eller slapstickhumor i var, varannan serieruta. En del är mest riktat till vuxna serieentusiaster, annat är lätt för små barn att förstå. Som när Obelix har problem med de nya romerska sparkcyklarna (föregångare till våra dagars el-scooters som dräller på trottoarerna överallt).
Asterix må vara hjälten i serien, men det är Obelix som man tycker bäst om … känslomänniskan som är en äkta fransk bon viveur.
Förstörde sina artärer med helstekt vildsvin
Obelix längtar tillbaka till de dagar då gallerna smågnabbades med varandra och protesterade mot saker och förstörde sina artärer med helstekt vildsvin och tunnor fyllda med dryck, utan en tanke på morgondagen, och han har inte mycket till övers för de minimala portioner som serveras på de trendiga restaurangerna i Lutetia. Och drycken … kommer inte i tunnor utan i minimala amforor som får plats mellan tummen och pekfingret. Kanske är minimala bautastenar framtiden?
Antikens konstnärer var sin tids avantgarde och popkultur
Våra galliska vänner hinner också med ett besök på ett konstgalleri, där det bland annat finns verk av romerska föregångare till Banksy och Andy Warhol. Romerska konstnärer var väl avantgarde och vågade för sin tid?
Ska man kritisera albumet för något så är det att det tar slut alldeles för fort. Man har lagt upp så många bollar för serveess att man inte hinner med alla smashar innan allt i äventyret löses lätt och ledigt och lite för enkelt.
