TRACY REES : SYRENLUNDEN – som en Fröken Frimans krig med mer fräckhet, fräs, finess och action

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: The Elopement
Förlag: Piratförlaget
Översättning: Carina Jansson
Genre: Skönlitteratur i översättning
Antal sidor: 443
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2023-08-11

Pansy Tilney ser alltid fram emot torsdagar. Det är hennes lediga dag och den dag då hon förvandlas tillbaka till sitt vanliga gladlynta, generösa och optimistiska  jag. Sju år som tjänsteflicka hos familjen Blythe har gjort att hon sex dagar i veckan är ilsken och trumpen och missbelåten. Och avundsjuk på Miss Rowena Blythe … flickan som har allt. Skönhet, grace och Johns kärlek.

John är lakej och alltså en av tjänarna. Pansy har varit kär i honom i sju år. Utan att få mer än vänskap tillbaka. John försöker förklara att han älskar Rowena inte för att hon är vacker, utan för att hon ser så sorgsen ut …

Den som verkligen är fången

Sakta går det upp för läsaren att mycket inte är som det ser ut vid första anblicken. Pansy känner sig fången i sin roll som tjänsteflicka, men den som verkligen är fången är Rowena. Högt uppe på sin piedestal. Där hon inte trivs. Hennes roll är att vara vacker och att gifta sig rikt och framgångsrikt. Rowena själv vill ha ett liv som är meningsfullt…

I tjänstefolkets regioner önskar sig Pansy samma sak. Och varje torsdag ger hon sig ut för att hitta en mer meningsfull sysselsättning…

Motvilliga vänner

Så småningom korsas Rowenas och Pansys vägar. Hon är på väg uppåt. Rowena har just slagit ner i den absoluta botten. Och vem skulle väl ana att just dessa två skulle bli vänner? Om än motvilligt … John hade rätt i sin observation. Rowena är sorgsen. Och ingen annan verkar se det.

Känd hjälpare på vägen och verkliga birollscameos

Både Pansy och Rowena är på olika sätt på jakt efter meningen med tillvaron och efter att känna något. Hjälpare på vägen är den ojämförliga Olive Westallen som läsare av Rosenträdgården redan är bekanta med.

Olive har mängder av roliga och intressanta och snälla vänner, hon har  två barn som hon adopterat, hon har ett magnifikt hem med en lika magnifik trädgård och hon har ett eget företag … en stiftelse där hon hjälper samhällets mindre lyckligt lottade.

Lakej ett riktigt drömjobb

Både Pansy och Rowena blir förvånade över att för många är positionen som tjänsteflicka eller lakej ett riktigt drömjobb. (Det stämmer. Har man släkt som jobbat som lantarbetare … så omtalas alltid den som fick jobb som till exempel husa som lyckligt lottad. De har en hel dag i veckan ledigt. Som lantbrukare har du noll dagar. Inte ens juldagen.)

Tracy Rees faller aldrig i fällan att tycka synd om tjänare, för visst finns det många värre jobb, både då och nuförtiden. Något Pansy också får uppleva, till sin stora förskräckelse.

Det finns ett par verkliga karaktärer som gör gästspel i boken, de första kvinnorna som tog juridisk examen i England.

Fräckhet, finess och fräsig action

Syrenlunden är som en Fröken Frimans krig med mer fräckhet, fräs, finess och action. Vi befinner oss i en tid då suffragettrörelsen börjar få fart och många kvinnor har fått nog. Respektabla män får förföra fina damer, vänslas med servitriser, gå till prostituerade.

För vem ska det vara roligt?

… Men respektabla kvinnor får inte göra någonting. Då förvandlas de till ”fallna”. En dubbelmoral som finns än idag. Samma sak gäller vad som är ”roligt”. Man känner verkligen igen sig i scenen där Olive Westallen går till ett värdshus och de manliga gästerna klappar på och pussar på de (i vissa fall) minderåriga servitriserna. Men ingen skada skedd, det är ju bara ”roligt”… en ursäkt man hör från högstadiekids såväl som förbundsledare och programledare … har du ingen humor? För vem ska det vara roligt? Finns det någon gräns för övergrepp?

Skarpa analyser av levande dubbelmoral

Olive är singel och lycklig. Hon har ju allt. Ändå kan män fria till henne med motivationen att han ska ”ge henne ett bra liv.” För hon kan inte ha ett bra liv utan en man? Hon har redan ett mycket bra liv, och det är hon medveten om. Samma män som faller pladask för Rowenas skönhet fördömer henne med äcklig självgodhet när hon inte uppför sig ”som det anstår en dam”.

Han kunde inte ta det

Och måste en relativt rik kvinna avstå sin förmögenhet för att bli lycklig med en fattigare man så han kan få äran att försörja henne? Samma fråga dök nyligen upp i en känd svensk sportbiografi av en längdskidåkare. Hon började dra in pengar. Pojkvännen som jobbade som brandman blev sur, kunde inte ta det, och drog efter en tids parterapi. (Enda skillnaden är att nu ska folk betala 500 kronor i timmen för att bli dumpade?)

Det vore så fint att kunna skriva att ”så var det på den här tiden …” Men så mycket är precis likadant. Så mycket har inte blivit bättre. Så mycket har inte förändrats. Flera gånger under läsningen tänker man ”precis så är det”.

Smart, effektivt, brännhett berättande

Tracy Rees har ett drivet, smart sätt att skriva och hon har en enastående effektivitet i att analysera förlegade troper. “Calling out the bullshit”. Gång på gång.

Omslaget må se fluffigt och romantiskt ut. Men innehållet är brännhett, aktuellt och mycket tankeväckande.

Sedan finns så klart en underliggande feelgoodfaktor i att se hur Pansy och Rowena sakta men säkert blir de bästa av vänner. Trots att de är – eller var – så olika.