Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Tina Satter
Skådespelare: Sydney Sweeney, Josh Hamilton, Marchánt Davis, Benny Ellege, John Way
Premiär: 2023-12-01
Betyg: 3
Det är givet att Reality är en viktig film, och ni kommer snart att förstå varför. Till att börja med är platsen USA och året 2017. Det hela är verklighetsbaserat och utspelas med andra ord i kölvattnet på det olycksaliga USA-valet som resulterade i att den livsfarlige pajasen Donald Trump blev världens mäktigaste man, och vi talar givetvis verklighetsbaserad dramatik här.
Platsen är Augusta, Georgia och vi introduceras omgående för NSA-anställda Reality Winner. Hon hinner inte ens lämna sin bil på garageinfarten förrän två FBI-agenter knackar på bilrutan och presenterar sig. Taylor och Garrick är deras namn, och snart väller FBI-personal in i Winners sparsamt möblerade hus och börjar bokstavligt talat vända upp och ner på hennes tillvaro. Men det är inget konstigt med det, de har trots allt en husrannsakan att visa upp.
Hemligstämplad information
Vad det hela rör sig om. Well, vad sägs om ”Felhantering av hemligstämplad information”. Det är i alla fall vad som står i utskriften av förhöret med henne. Vad denna felhantering skulle handla om avslöjas dock inte på detta tidiga stadium. Istället frågar Taylor och Garrick om vilka vapen som finns i hennes ägor, husdjur, om hennes hund är farlig och så vidare.
Konstlad snarare än korrekt approach
Mer eller mindre struntsaker, alltså. Men situationen blir snart smått obehaglig. Reality flinar lite nervöst och vet uppenbarligen inte hur hon ska förhålla sig till situationen.
Samtidigt lägger FBI-duon upp en enad front, präglad av en lättsam, överdrivet hänsynstagande approach, som ter sig konstlad snarare är korrekt. Taylor och Garrick vänder och vrider, upprepar och vinklar sina frågor för att krama ut infon de är ute efter.
Rysk inblandning
Med begränsad framgång, bör tilläggas. Ändå förstår man gradvis att det är något Winner inte säger. Hon bär på en hemlighet, och FBI-agenterna vet redan när de kommer hem till att de har på fötterna vad gäller anklagelserna.
Dock talar vi inte svart och vitt här eftersom det hemligstämplade materialet som för övrigt bestod av endast en utskriven sida, var relaterat till den ryska inblandningen i USA-valet 2016. Fast det var förstås givet att Taylor och Garrick skulle pressa fram ett erkännande till slut av den unga kvinnan.
Minimalistisk och avskalad
Som jag nämnde inledningsvis, så är Reality en viktig film, men det betyder nödvändigtvis inte att den är fantastisk. Till att börja med är den både minimalistisk och avskalad. Nästan hela dess dryga åttio minuter utspelas i Winners sparsamt möblerade hus. Vilket förstås inte är särskilt intressant. I alla fall inte ur en visuell synpunkt.
Ja, också pratas det. Nästan hela tiden. På ett naturalistiskt sätt med alla avbrott mitt i meningen, oavslutade resonemang och ööh-ljud när de rätta orden inte kommer direkt. Precis som i verkligheten.
Vända på teatern innan det blev filmtajm
Det där skulle kunna spelas på en teaterscen, tänker du kanske. Ja, kanske för att det hela redan tagit en vända där innan det blev filmtajm av det hela. Fast visst har regissören och tillika medförfattande manusskrivaren Tina Satter varit duktig på att skapa en subtil obehaglig stämning med nyanser. Det ska villigt medges.
Jordnära intryck
Fast med detta sagt, någon nagelbitande spänning bjuds man inte på. Det är liksom inte den typen av film. Istället är indiekänslan uppenbar. Andra prioriteringar har rått vid tillkomsten. Utförandet ger ett jordnära intryck kryddat med lätt arty tendenser.
Ville bara folket skulle veta
Samtidigt målar Reality upp en trovärdig bild av hur det kan gå till när någon misstänks ha läckt hemligstämplat material till offentligheten, och den är inte alldeles vacker. För Winners utsatthet blir nästan plågsamt tydlig i denna skapelse, och av vilken anledning? Hon ville trots allt bara att folket skulle vara informerat om ryssarnas försök att påverka valresultatet. Det hade inget med underrättelsetjänstens verksamhet eller militära operationer att göra.
Inte lika lätt i en demokrati
Så Reality sätter onekligen fingret på det komplexa i visselblåsarfrågan. Det är en annan sak i en diktatur, där ska den smutsiga byken ut för alla att se, men i en demokrati är det inte lika lätt att alltid vara stensäker i sin ståndpunkt. Men givetvis borde lagrummet respekteras på ett helt annat sätt i en demokrati än i valfri skurkstat. Om ni frågar mig tillhör detta liksom bara standardformulär 1A i logik, och inget annat.
