Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Larry Charles
Skådespelare: Josh Sharp, Aaron Jackson, Nathan Lane, Megan Mullally, Bowen Yang
Premiär: 2023-11-17
Betyg: 3
Från regissören av Borat och Bruno kommer Dicks: The Musical. Därmed har också alla överkänsliga mot råbarkad humor, svordomsosande, onödiga kuliga nakenscener, gladlynt explicit gayness och drift med religion och bigotta rent allmänt. blivit varnade.
För visst är den så att den pryde, lätt äcklade, seriöst religiöse och eller stockkonservative mycket väl kan bli både chockerad och provocerad över det som bjuds, Till skillnad från undertecknad då, som lätt kan uppleva en hel del av det som serveras som flabbframkallande.
Känslan av märklighet tar över
Dock ska villigt erkännas att det här är långt ifrån så gjutet som de initialt ovannämnda verken. Det blir lite ojämnt från och till, och ibland tar känslan av märklighet över istället. Det utflippade blir helt enkelt bara konstifikt på ett sätt som tja, kanske inte direkt ter sig obekvämt. Däremot vandrar tankarna åt det håll som stavas inte alldeles lyckat. Det kanske såg bättre ut på pappret, om ni förstår.
Så lika att de skulle kunna vara bröder
Men öppningen är i sanningens namn nästan hur rolig som helst. Omgående introduceras vi för försäljarna Craig Tiddle och Trevor Brock, och de är ena riktiga jävlar på att sälja borstar och annat. De är dessvärre också totalt stupida och odrägliga häradsbetäckare. De är också så lika att de skulle kunna vara bröder, och det är de också. Men detta faktum råder det ignorans kring eftersom de inte känner till varandras existens trots att de jobbar på samma företag.
Skiljt sig vid förlossningen
Inte förrän nu, det vill säga. Via krystad logik kommer duon fram till att de verkligen är besläktade med varandra. Samt att pappa Harris och mamma Evelyn har tagit en gosse var och skiljt sig redan i samband med förlossningen.
Två älskade kloakmonster
Vad göra? Satsa på att förena föräldrarna igen, förstås. Till varje pris. Att det sedan visar sig att pappsen är ärkegay och mamsen är flummig och närmast obegriplig är inget som avskräcker ätteläggarna.
Vad mer? Jo, Harris har två älskade kloakmonster som husdjur medan Evelyns könsorgan har lämnat kroppen och sprungit iväg. Bokstavligt talat.
Gud förklarar läget
Detta är upplägget, och det behöver väl knappast påpekas att det blir en inte alldeles rak väg mot eftertexterna. Men frukta ej, Gud i form av en färgglatt klädd komiker förklarar läget steg för steg vid väl valda tillfällen.
Lyrik som gjord för att provocera
För övrigt förgylls helheten av musikalnummer av Broadway-typ som inte alls är oävna. Sångerna är inte sällan catchy och de bärs självklart upp av barnförbjuden lyrik som gjord för att provocera Jesus-freaks, pryda, anti-gaylobbyn och ultrakonservativa överallt.
Uppfriskande på sitt sätt, förstås. Men någonstans är det också så att lustigheterna från och till faller till marken. Har till exempel svårt att dra särskilt på munnen åt de där monstren Harris är så betuttad i. Likaså är Evelyns underligheter mest bara just underliga.
Nagel i ögat på god smak
Fast på det hela taget är det Dicks: The Musical likväl en ljuspunkt i en värld där mjäkiga och fega komedier regerar. Det här är en film som fungerar som en nagel i ögat både på god smak och på marknadsanpassning med minsta gemensamma nämnare som rättesnöre.
