ASTRID LINDGREN & FREDRIK ERIKSSON : MIN BARNDOMS JUL – minnen och mat från Astrid

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Norstedts
Foto: Lina Adamo
Genre: Matlagning
Antal sidor: 246
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2023-10-20

Astrid Lindgren skrev ofta om julen och det bakades, kavlades, lagades, kokades, slaktades, syltades, ystades och pysslades i det oändliga … Julförberedelserna började långt innan jul och dagen då man bakar pepparkakor, den är nästan lika rolig som självaste julafton. I alla fall enligt Astrids alter ego Lisa i Bullerbyn.

Denna julkokbok är fullpackad med personliga berättelser, både från Astrid, som berättar om sina barndomsminnen från när hon bodde på Näs, och från olika släktingar, som Astrids brorsbarn (som idag har hand om Näs).

Här finns också utdrag ur några av de mest kända julberättelserna och de verkliga händelser som gav inspiration. Många nya illustrationer fångar Astrids färgstarka barndomsminnen, liksom vackra, stämningsfulla, nytagna foton från ett julpyntat Näs i vinterskrud. Speciellt snyggt är ett foto med en gammaldags adventsstake med fransiga pappersmanschetter runt ljusen i en fönsterkarm … och genom fönstret ser man all snö och den mysiga Boa på Näs, förebilden för Emils Snickarboa i Katthult.

Pepparkaksbaket – en helig dag

Man skulle lätt kunna tro att pepparkaksbaket fortsatt att vara en helig dag på Näs, men så är inte fallet. Astrids brorsbarn berättar att det var ingen mening med att försöka baka pepparkakor, för farmor Hannas blev alltid godast, alldeles lagom sega och knäckiga! Man gick helt enkelt upp för trappan till farmor istället för att baka själv och åt pepparkakor så det stod härliga till, det var bäst så.

Även nationalhelgon kan förolämpa småsyskon

Astrid, liksom hennes karaktär Emil, älskade palt. Man slaktade alltid en gris till jul. Av grisblodet blev det palt och annat gott. Ett år slog lillasyster Ingegerd, tre år, ut baljan med blod. Inte med flit. Och mamma Hanna bannade inte Ingegerd. Lillan kunde ju inte hjälpa det … Men tolvåriga Astrid blev förbannad och väste till sin lillasyster att nu måste de slakta henne istället, för palt ska man ju ha till jul … !

Denna julhistoria berättade Ingegerd när det var jul och alla syskonen var vuxna. Astrid sa att så elak kunde hon minsann inte ha varit som barn. Ingegerd kontrade med att jo, så elak kunde du visst vara, även om du är nationalhelgon idag!

Minnen av kalas och lekfullhet som inkluderar alla

Under barndomen i Småland kalasas det hela tiden, man åker till släktingar och har ännu mer kalas, och man leker och har roligt … även vuxna leker och är med när det gäller att sätta pant och hitta på vansinniga utmaningar (ett slags sanning eller konsekvens med bara konsekvens …) och alla är med och roar sig i klassikern blindbock.

Julfirandet har sannerligen förändrats

Idag präglas snarare julfirandet av skärmar. Varken vuxna eller barn leker. Det är Disney på TV, det är julspecialsändningar, det är Karl-Bertil, det är julfilmer … och under tiden som samma gamla filmer avnjuts, från Harry Potter till Die Hard, sitter folk med sina mobiler samtidigt och knapprar, så att det inte ska missas något i internets underbara värld som aldrig tar ledigt. Julfirandet har sannerligen förändrats.

Astrid tyckte om att njuta ensam på Juldagen

Berättelserna från Dalagatan i Stockholm är helt annorlunda än de från Näs i Vimmerby. På Dalagatan är det visserligen kalas på julafton, och ett år ringde Astrid till sin gode vän Lennart Svahn för granen hade vält (de var goda vänner) och han fick sätta upp den igen, men man åker ingenstans, inte ens till julottan, och ingen får hälsa på när det är juldag.

Då ska Astrid vara själv och bara njuta, lyssna på musik och läsa böcker. Det visar på att traditioner utvecklas och förändras, men också på ett behov av ensamhet som kanske inte alla bejakar. Speciellt kvinnor förväntas vara sociala och fixa och dona och ta emot folk varenda dag hela jullovet … och även inför julen, när det är advent, Lucia, glöggmingel … Det är inte konstigt att folk drabbas av julstress. Gör gärna som Astrid och schemalägg ensamdag för att bara njuta.

Överflöd på Dalagatan även under andra världskriget

Det finns utdrag ur Astrids Krigsdagbok (hela finns utgiven om man vill läsa mer), och julen 1942 på Dalagatan i Stockholm är inte alls så spartansk som mina förfäder hade det. Männen var ute i kriget, barnen var bortlämnade i en annan familj (och som vuxna berättade de om hemsk mobbing av äldre barn i familjen) och det var inga julklappar och nödtorftig mat. Massor av potatis och kål. Och så räknades kolbitarna för att värmen skulle vara i eldstaden … Stearinljus var för elavbrott. Det var inte alls för att ha mysigt.

Förberedelse i mycket god tid

Astrids krigsjul hade all mat man kan tänka sig, plus en del julmat man inte kan tänka sig, som viltkött och ål. Ålen hade hennes man Sture skaffat fram. Astrid och hennes mamma Hanna började förbereda julen i mycket god tid, så pass god tid att en del godsaker tog slut innan julafton.

Här är Astrids lista, från Krigsdagboken 1942:
”Julskinka på 3 ½ kilo, sylta, leverpastej, egenhändigt lagad, saltrulle, kalvnjure från Småland (men den strök åt redan före jul) …. ett stort höns, en rökt ål och en försvarlig bit rensadel. Vi höll på att få en hare från Skåne också …. kakor har vi bakat, pepparkakor, konjakskransar och så kom mor med en hoper andra sorter. I morgon kommer familjen Fries hit (Anne-Marie Ingeström (gift Fries) var Astrids bästa vän och förebild för Madicken, reds. anm) och då ska vi ha knytkalas med blandat kött (skinka, tunga och saltrulle) samt potatismos, sillsallad, böcklinglåda, sill, leverpastej och rökt ål.”

Fullt med läckra recept – och småländsk ostkaka slinker ner vid alla högtider…

Boken Min barndoms jul är snyggt designad, läckert illustrerad och full av intressanta traditioner. Och allt är inte mat, här finns även tips på julpyssel och julgransdekorationer.

Recepten är i vissa fall exakt de som fanns hemma på Näs, för Hanna var bäst på så mycket, från ostkaka till pepparkaka. (Jag har aldrig haft ostkaka till jul, hade de inte ostkaka mitt i sommaren i Emil-böckerna? I Småland verkar man ha ostkaka närhelst det är kalas, det behöver inte vara någon speciell högtid.)

För de nyare recepten står Fredrik Eriksson som är en av Sveriges mest prisbelönta och rutinerade kockar.

Från advent till julgransplundring med godsaker och kända karaktärer

Min barndoms jul börjar med pepparkaksbak i Bullerbyn och sedan följer vi både Astrids påhittade karaktärer och den verkliga familjen på Näs och deras traditioner ända fram till ju. Med Emils berömda taberas, Bullerbybarnens nyårsvaka och Pippis legendariska julgransplundring som grande finale.

Vi rör oss mellan Katthult, Bullerbyn, Junibacken och framför allt Astrids eget barndomshem Näs. Men det blir också små utflykter till Saltkråkan, Bråkmakargatan och Dalagatan i Stockholm. Måltidshistorikern Richard Tellström förgyller anrättningen ytterligare med kulturhistoriska texter om julmat och traditioner.

Allt är som en gammal julberättelse

“Min barndoms jul var den rödaste, gladaste, mest ljustindrande och pepparkaksdoftande jul man kan begära, en hederlig gammaldags jul så som den firades överallt i bondehemmen för inte så otroligt länge sedan. Att berätta om den är som att ramsa upp vilken gammal julberättelse som helst, allt det där med slakt och korvstoppning och byk och brygd och bak och hämta julgran i skogen och sätta upp julkärvar åt sparvarna och gå runt i de små stugorna med smakbitar av julmaten. Jag försäkrar att det var som en gammal julberättelse alltihop.” – Astrid Lindgren

Här serveras den gamla julberättelsen i lyxförpackning och läsarna får möjlighet att komplettera sagan med smaker och dofter från början av 1900-talet. En sann kulturhistorisk tidsresa för smaklökarna.