SKYND, Lille Vega, Köpenhamn den 11 november 2023 – intensiv och teatralisk metal med fokus på verkliga mordfall

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Skynd grundades 2017 i Australien och består av sångerskan Skynd samt musikern som endast går under namnet Father. Mycket är höljt i dunkel kring bandet, men det vi vet är att de är pionjärer i genren det själva kallar True Crime Music, musik baserad på verkliga fall av försvinnanden och dödsfall. De är ju absolut inte de första som släpper musik baserad på verkliga händelser, men mig veterligen är de ensamma om att fokusera helt på detta.

Tilläggas bör här också att Skynda sånger inte bara är inspirerade av verklighetsbaserade fall, de är också döpta efter antingen dess förövare eller offer.

Packat till bristningsgränsen

Bandet är för närvarande ute på en större Europaturné, men det är är bara sex månader sen de senast var i Skandinavien, då som förband till Ice Nine Kills. Redan då märktes det hur populära de är, och som headliner den här gången hade de säkert kunnat spela på ett större ställe, Lille Vega är nämligen packat till bristningsgränsen och konserten var slutsåld sedan länge.

Svartklädda synthare och hårdrockaren

Publiken i sin tur bestod av en salig blandning av svartklädda synthare och hårdrockare, med en ordentlig klick gothare som grädde på moset. Det var alltså rätt uppenbart denna kväll att Skynd är ett band som lockar folk från många olika subkulturer.

Som uppvärmning spelade Knife Bride, ett brittiskt band med goth-inspirerad metal som specialitet. Dessa bjöd på ett relativt kort set, men lyckades ändå hyfsat med att engagera publiken.

Vitsminkat ansikte, huvor och masker

När huvudakten så till slut äntrade scenen, så var det med de teatrala dragen i högsätet. Skynd själv äntrade scenen prydd med ett läderhalsband, grön hästsvans och vitsminkat ansikte, medan Father på gitarr och den namnlöse trummisen bar huvor och masker som dolde ansiktet. Teatraliskt, som sagt, och det var ett adjektiv som passade som lämplig beskrivning på hela kvällen Från början till slut.

Från djupt röstläge till barnslig falsett

Bandet öppnade med Richard Ramirez, om en amerikansk seriemördare som även gick under namnet Night Stalker. Och här liksom i alla andra nummer Skynd tog sig an, så ömsom viskade, sjöng eller pratade hon. Och hennes röstregister visade sig vara oväntat brett, det sträckte sig från djupt röstläge till närmast barnslig falsett.

Detta skapade en ytterst stark inlevelse och symbios med musiken. Då var det lätt att glömma att det inte fanns något annat än de tre musikerna på scen att se och lyssna på. I början av sångerna spelades det dessutom oftast upp nyhetsinslag från respektive fall, vilket bidrog ännu mer till stämningen.

Samtidigt var tempot i de flesta numrena väldigt varierande, Verser med berättande i lågmält ton avlöstes oftast av ett hårt skrammel i refrängerna. Det tedde sig med andra ord rätt tydligt att bandet tycker det är viktigt att historierna skall höras, och inte försvinna bland effekter och gitarrer.

Även Rammstein har gjort en låt om detta

Halvvägs in i konserten spelades den första nya låten, Aileen Wuornos, som hade sin premiär i samband med turnéstarten i Warszawa för två veckor sedan. En explosiv sång med en väldigt symfonisk ljudbild i refrängen. Efteråt avhandlades låten om det som nog är det mest kända fallet för oss i Europa, Armin Meiwes, den tyske kannibalen som mördade och åt en man han träffade online 2001, ett fall som även Rammstein har släppt en låt om.

Till och med allsång

Ytterligare ett nytt nummer avverkades därefter, Marshall Applewhite, vilket var den första låten för kvällen som kunde betecknas som något lugnare, i alla fall i jämförelse med de övriga låtarna. Applewite var ledare för kulten Heavens Gate, där 39 personer begick kollektivt självmord 1997.

Därefter skruvades tempot upp igen med Columbine, Edmund Kemper och Tyler Hadley innan det hela avslutades med den något lugnare Gary Heidnik, en låt som det till och med blev en del allsång till.

Kändes aldrig som effektsökeri

Sammanfattningsvis kan man säga att knappast är något överdrift att beteckna kvällens övningar som väldigt intensiva. Samtidigt kändes det aldrig som effektsökerit trots det väldigt obehagliga temat. På samma gång hade det varit lätt för bandet att välja att ha backdrops eller annat utanpåverk på scenen, men istället stod Skynds närvaro och hennes naturliga scenkänsla i fokus, Tillsammans med musiken och berättelserna då, som utan undantag befann sig i centrum.

Redo för större konsertställen

Den dominerande känslan efter konserten var att Skynd inom kort är redo för större konsertställen, Lille Vega sålde som sagt slut snabbt, och bandet visade sig definitivt ha förmågan att klara av en större publik. De har också mycket riktigt redan spelat på större festivaler som Rock am Ring i Tyskland, och Download i England, så chansen är stor att vi snart ser dem på större scener. Även om de nog aldrig kommer spelas på radio.