ASTEROID CITY – som en konstinstallation av någon som vill parodiera

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Wes Anderson
Skådespelare: Jason Schwartzman, Scarlett Johansson, Tom Hanks, Jeffrey Wright, Bryan Cranston
Land: USA, Tyskland
År: 2023
Genre: Komedi, Drama, Romantik
Längd: 105 minuter
Format: DVD, Blu-ray, VOD
Distributör: SF Studios
Betyg: 2

Vet Wes Anderson inte hur parodierad han är? Eller vet han det och har bestämt sig för att göra en egen Wes Anderson parodi? Asteroid City utspelar sig i en alternativ version av 1950-talet. Allt ser ut som en konstinstallation gjord av någon som vill parodiera Wes Anderson. Det finns till och med en pjäs i pjäsen. Så skådespelarna spelar både sina karaktärer och karaktärer i pjäsen.

Ett tåg kommer till ökenstaden Asteroid City som ligger någonstans i USA, mitt i en öken. Antalet invånare är 87. Ett lagom dockskåp att flytta runt karaktärerna i. Färgerna är onaturligt klara, himlen, husen, kostymerna. Det här är kulörtvätt hela vägen.

Trend att bygga i öknen

Den här fiktiva staden byggdes förresten upp i ett ökenliknande landskap i Spanien. Liksom när det gäller filmen Barbie verkar filmmakare att vilja återgå till old school byggande och verkliga ”props” istället för CGI och green screen. Även för filmen Oppenheimer byggdes det upp en filmstad i öknen.

Asteroid City är proppfull av karaktärer, men utan en enda karaktär som man bryr sig om. De har inga personligheter och inget djup. De är som plastiga Ken och Barbie dockor som flyttas runt i det här färgglada Barbie-aktiga Wes Anderson dockskåpet.

Platta karaktärer och utomjordingar

Fotografen Augie Steenbeck (Jason Schwartzman) hamnar i Asteroid City när familjens bil kraschar. Skådespelerskan Midge Campbell (Scarlett Johansson) finns på plats med sin dotter. De blir grannar på hotellet. Bill Murray har en minimal roll. Tom Hanks är med i några få scener. En pjäs med namnet Asteroid City skildras i en tv-show som leds av Bryan Cranston. Det pågår en konferens för sci fi-intresserade ungdomar. Utomjordingar dyker upp. Ingen får lämna Asteroid City…

Metaskämt och kejsarens nya kulörta kläder

Det är metaskämt om scener och skådespelare som stryks, ibland spelar de scener ur pjäsen, ibland inte. Och allt rörs ihop och filmen går runt, runt och biter sig själv i svansen. Folk flyttas runt i dockskåpet, utan att det är någon mening med det, man bryr sig inte om dockorna, och man väntar på att rundgången ska ta slut. En långdragen film för folk som gillar Wes Anderson, eller kanske inte ens för dem. En kejsarens nya kulörta kläder.

Det var mer action i The Grand Budapest Hotel (2014) och intressantare karaktärer. Trots kulörtvätten. Nu verkar det som om Wes Anderson med flit har börjat parodiera sig själv. Och det är inte roligt.

När gick det käpprätt söderut?

När gick det käpprätt söderut för Wes? Det finns några milstolpar. När han slutade skriva tillsammans med Owen Wilson (som uppenbarligen har bättre känsla för vad som är roligt). När han började liera sig med skådespelare som varken är bra eller roliga och ge dem helt fel (och alldeles för stora) roller. När han valde fel manuspartner.

Och när han började omge sig med lismande ja-sägare som aldrig säger ”stryk det där” eller ”vad är meningen med det där”? Asteroid City är den femte filmen som Wes Anderson har skrivit ihop med Francis Ford Coppolas yngste son Roman Coppola och de har lyckats med konststycket att få till en av de allra tråkigaste komedierna någonsin.

Behövs ett nytt blankt papper

Mecenaten Steven Rales som ligger runt nummer 300 på Forbes lista över världens rikaste människor, och som öser pengar över projekten gör förmodligen inte Wes Andersons kreativa process någon tjänst. Det behövs någon som inte är som en stolt dagisförälder och säger att varenda kulört kritstreck på den vita pappret är genialiskt. Det behövs ett nytt blankt papper. Och nya pennor.

Här kan du se Asteroid City (2023)