DAN HÖJER : CIRKUSDECKARNA OCH DÖDSKALLEMYSTERIET – kul mix av kända fakta och påhittat

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Sveriges mest nationellt beresta deckarduo är tillbaka. Denna gång befinner de sig i Linköping med den berömda Cirkus Pommery. De unga tvillingarna Kaspar och Katinka är de största cirkusstjärnorna. De råkar också vara de skarpaste hjärnorna. Speciellt när det gäller att lösa mysterier.

Och tur är väl det, för  en ovärderlig silverskatt med medeltida föremål och reliker försvinner från Linköpings slott precis när cirkusen är där för att uppträda. Och i egenskap av folk som ”vandrar” blir cirkusens artister genast misstänkta. Ingen letar någon annan stans. Utom Kaspar och Katinka.

Målade dödskallar överallt

Det här är ett av de knivigaste fallen med Cirkusdeckarna, som snart firar trettio böcker i serien. Det finns många som beter sig skumt, inklusive en popstjärna som mumlar om silver och guld, och det har aldrig någonsin funnits så många ”red herrings” att följa upp. Inklusive de nya äpplena ”red devil” som cirkusdirektören älskar, målade dödskallar som dyker upp överallt och en MC-klubb med ett känt emblem. Det finns spår och villospår överallt. Vilka ledtrådar är de riktiga och de viktiga?

Linköpingsskattens verklighet överträffar dikten

Det här är en kul mix av kända fakta och påhittat mysterium. Linköpingsskatten finns på riktigt, är ovärderlig och består av ett antal unika medeltida silverföremål och reliker från mitten av 1200-talet.  Skatten hittades 1676 nedgrävd i en åker utanför Linköping. När grävdes den ner och varför? Om detta tvista de lärde fortfarande. Så verkligheten kan överträffa dikten.

Lagom långt och läskigt

När det gäller det uppdiktade äventyret i Cirkusdeckarna och dödskallemysteriet så är det alldeles lagom långt och läskigt och klurigt för den  tilltänkta publiken. Dessutom introduceras en hund i fara som tvillingarna ska rädda. Som om de inte har nog att göra med att gå i skolan, uppträda på cirkusen och lösa mysterier för att rentvå cirkusens namn …

Ett genidrag

Återigen. En gång i tiden var resandefolk och cirkusartister och deras apor standardmässiga klichéer som användes i deckare. Redan Hergé (som författade och ritade Tintin) drev med dessa fördomar.

Att Dan Höjer låter de resande cirkusartisterna vara deckare istället för förövare är ett genidrag. Smart och sympatiskt.

Du kanske gillar:

SUZANNE COLLINS : BALLADEN OM SÅNGFÅGLAR OCH ORMAR J.K. ROWLING : JULEGRISEN – starkt allegorisk berättelse som faller mellan stolarna KATHARINA ORAVSKY SANDSTRÖM : FLAMINGOKVINDEN: FORTAELLINGER OM MENNESKER, HELBRED OG ARBEJDSLIV MARY L. TRUMP : TOO MUCH AND NEVER ENOUGH – karaktärsmord med seriositet där bilden av framgång välförtjänt rivs ner