Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Björn Engström, Ove Valeskog, Sofia Brattvall & Lottie Johansson
Skådespelare: Estrid Gustafsson-Fjellheim, Lottie Johansson, Daniel Epstein, Annica Liljeblad, Urban Bergsten
Premiär 2023-11-03
Betyg: 2
Svensk genrefilm har under decennier behandlats styvmoderligt av etablissemanget. Det är väl därför det kommit så få sådana genom åren. Fast nu verkar onekligen en förändring vara på gång. Bioaktuella skapelserna, katastrofrullen Avgrunden och slashern Karusell är tydliga exempel på det. Mycket av det nya verkar dock av allt att döma vara skapat mer eller mindre utanför det vanliga stödsystemet.
Som denna apokalypsrulle med tydlig adress covid-pandemin. Sedan ska vi förstås ändå låta det vara osagt om det var idén eller eländet i sig som kom först.
Dödlig svamporganism
Upplägget är hur som helst lika enkelt som effektivt. Mänskligheten är på fallrepet. Större delen är världens befolkning är utraderad. Allt beroende på en dödlig svamporganism. Men någonstans i det svenska ingenmanslandet kämpar en liten grupp för att hitta ett botemedel.
En bunker har blivit en fristad från död och förintelse. Tiden är dock knapp, och gruppens två forskare avbryts abrupt i sitt arbete när dess ventilationssystem kollapsar. Det blir till att hastigt och lustigt bege sig ut på en farlig resa mot nästa underjordiska skyddszon. Men allt går förstås inte som det var tänkt. Någonstans där ute finns det onda människor med en annan agenda.
Uppbyggt kring tonåringen
Ungefär så, och om detta referat nu tolkas som att det vankas spänning och action så är det väl inte helt fel. Dock vill upphovsmännen/-kvinnorna även bjuda på ett drama som ger kött på benen åt den lilla grupp människor vi håller på.
Och inte mig emot. Egentligen. Särskilt som man byggt upp detta kring sällskapets tonåring, 19-åriga Leah, en både tuff och spröd tonåring, som vi förstår ska inge hopp åt kantstötta människor i en ny helt nollställd och oförutsägbar värld när eftertexterna rullat färdigt.
Att slå ett slag för förändring
Detta får nog sägas vara ett både smart och modernt drag. Att lämna världen i kvinnliga händer när krutröken lagt sig, alltså. Jag menar, dagens världselände har till nästan hundra procent med männens girighet, intolerans maktlystnad och konflikt- och förstörelselusta att göra. Så varför inte slå ett slag för förändring av maktstrukturen på film?
Skådespeleriet brister
Så ja, detta är onekligen ett upplägg att sympatisera med. Men någonstans är det också så att dessa försök till mänskligt nyanserat drama skär sig mot de dessvärre inte alldeles energiska actioninslagen samt den lite yxiga skildringen av konflikten med dramats ”bad guys”. Detta skulle jag nog i sin tur i viss mån vilja säga har att göra med att skådespeleriet brister på vissa fronter.
En psykopat av rang
Ändå vill jag gärna ge en eloge för ett gott försök här. För en del ljusglimtar finns. Inte minst utnyttjas den vackra naturen på ett sätt som ger en känsla för dess storslagenhet.
Sedan är det alltid roligt med en psykopat av rang, och dramats sektledare Ori gestaltas onekligen med skönt överspelande inspiration av Philip Hughes. Ja, också uppskattas som sagt själva upplägget. Det tål att påpekas.
