Klicka på bilden, för att se hela bilden
När Ria Wägner vinkade med baksidan av handen, vinkade hela TV-Sverige tillbaka. Traditionellt har mathållningen skötts av kvinnor i hemmet och inte räknats som så prestigefyllt. Maten skulle stå på bordet när far kom hem. Fanns det ingen hemmafru hade man kanske anställda som skötte det hela.
Redan innan annan media tog över var kok- och receptböcker populära. Behovet var självklart. Man behövde skriva ned vad som fanns i maten innan det glömdes bort och så att man kunde upprepa det om maträtten blev uppskattad eller kanske undvika det man inte gillade.
Exklusiva recept
Nästan alla känner till Cajsa Wargs kokbok Hjelpreda I hushållningen för unga Fruentimber från 1700-talet, och hon får väl också betraktas som den första svenska kändiskocken. Recepten är exklusiva med ofta dyrbara ingredienser. I dagens hushåll skulle nog många av recepten betraktas som både svulstiga och exotiska med en del ingredienser som vi knappast serverar idag. Boken finns fortfarande i upplagor att få tag på och i de flesta fall går det också alldeles utmärkt att provlaga recepten. Tips för en bra temahelg med vänner och bekanta.
Bullen Berglund – en av de första
När radion på 1900-talet blev populär och allas egendom tog man mest fasta på det folkbildande temat och egentligen var det först med filmens intåg som kockarna började märkas. En av de mest kända var Bullen Berglund (han med pilsnerkorven på burk som fortfarande finns i butikerna), skådis och utbildad kock. Han figurerade i korta avsnitt i journalfilmerna som visades på biograferna och som därmed också nådde en mycket stor publik. Han visade hur man hemma kunde laga till maträtter som de flesta aldrig varken hade sett eller smakat.
Rollmodell för svenska hushållerskor
Det finns ett antal svenska filmer med allas vår Dagmar Ebbesen som brukar anses som den stora rollmodellen för svenska hushållerskor. Hon styr allt och alla med ett stort hjärta och järnhand. Hon visar i och för sig inte hur man lagar mat, men visar hur ett hushåll ska skötas. Ett bra exempel är filmerna Hemslavinnor och Vi hemslavinnor från 1920- och 1930-talet. Ebbesen satte standarden för hur ett hembiträde skulle vara och bete sig; rakryggad, bestämd och med en enkel, men mycket klarsynt moralkompass, både vad gäller mat, dryck och allmänt uppträdande i hemmet. Men köket tillhörde fortfarande kvinnorna och män fick knappast gå dit.
Husmorsfilmerna, en grundbult
När TV dök upp på 1950-talet var den ursprungliga avsikten ungefär densamma som för radion. Det skulle vara folkbildande och undervisande. Egentlig underhållning var inte att tänka på. Men omvärlden läckte in! Runtom i västvärlden blev köket ett populärt och uppskattat tillhåll för kockar.
En av grundbultarna var de svenska husmorsfilmerna. Filmerna visades på biografer runtom i landet under dagtid och det kostade inget att gå dit och titta. Man kan väl säga att filmerna ingick i den övergripande ideologin med social ingenjörskonst. Olika företag sponsrade och gjorde reklam. Man delade ut varuprover, visade hur och var man skulle handla, laga mat och göra sitt hem trevligt och välskött. Från början var filmerna också rätt docerande, men blev allt mer underhållande och lättsamma.
Skulle bli våra magasinprogram
Många inom underhållningsbranschen var med och det är inte helt fel att säga att här har vi en av rötterna till det som senare, i kombination med TV-kulturen från USA och Storbritannien, skulle bli våra magasinsprogram på 1980-talet. Filmerna var stora succéer och vissa hade publiksiffror kring 200 000 besökare. Besökarna var naturligtvis bara kvinnor. Filmerna producerades från början av 1950-talet och den sista visades så sent som 1978.
Den manlige kocken klev in
Från 1950-talet började också Tore Wretman sända radioprogrammet Novisen vid spisen och ett antal TV-program efter det. Han var också med i husmorsfilmerna. Och med Wretman klev den manlige kocken på allvar in i vardagsrummet. Helt plötsligt kunde man sitta hemma och se rutinerade restaurangkockar laga rätter som man själv aldrig skulle klara av.
När matlagningstävlingarna tog över
Och så har det fortsatt. I varje magasinprogram med självaktning ska det finnas en TV-kock. TV3 slog på stort med TV-kocken Jan Boris-Möller 1994 och gjorde en hel julkalender med honom (Julens Goda). En av de bästa kalendrarna i mitt tycke. Men under åren har det också rotats i kändisars kylskåp (Här är ditt kylskåp (SVT-1992) t. ex), ätits igenom historien (Historieätarna (SVT-2012) och när så småningom reality-tv blev en egen genre, tog också matlagningstävlingarna över.
Publiken engagerar sig
Idag finns det hur många program som helst som kretsar kring mat i alla dess former och kändiskockarna har blivit allmän egendom. Publiken engagerar sig i kampen om Guldgafflar och Michelinstjärnor och läser långa reportage i veckotidningar om hur kockarna lever, bor och går i konkurs. Kokböcker av både kända och okända är bland de mest sålda och utgivna i Sverige. Samtidigt lagas allt mindre mat hemma. Folk äter hämtpizza, medan de tittar på Tina Nordström och hur hon gör färdigt en Biff Wellington eller hur Per Morberg lyckas grisa ner ett kök.
Har gjort kokkonsten till hipsterevangelium
Utomlands finns exakt samma trender och det är kanske inte så konstigt med tanke på att formaten säljs till TV-kanaler i olika länder.
Går det hem i ett land, satsar man gärna i ett annat.
Från Danmark har vi de omåttligt populära bröderna Price som gjort TV-restaurangen till en show, Den nakna kocken Jamie Oliver som har gjort kokkonsten till ett hipsterevangelium, Gordon Ramsey som skäller ut allt och alla och förvandlat genren till en thriller och, min egen favorit, Keith Floyd som dog alldeles för ung, och som drack sig igenom större delen av världen. Detta bara för att nämna några av de väldigt många. Och, notera gärna, det är nästan bara män numera.
Blev en framgångssaga
Men det är naturligtvis omöjligt att hoppa över Julia Child, en amerikansk diplomathustru, som med en tegelsten till kokbok och massor av matlagningsshower lärde USA fransk matlagning från grunden. Hennes första kokbok Det goda franska köket kom ut i USA redan 1961 och fick ett antal uppföljare och blev en framgångssaga även i TV.
Hennes liv har för övrigt blivit till en alldeles utmärkt film, Julie & Julia (2009), med den alltid lika briljanta Meryl Streep i huvudrollen. Och här handlar det egentligen om Julie (Amy Adams), som försöker ta sig igenom en livskris genom att laga sig igenom alla Julia Childs recept under ett års tid. Julia Child var också en stor inspirationskälla för Martha Stewart, en annan amerikansk TV-personlighet, som kanske fler känner till.
Inget recept man inte hittar på nätet
Med internet har det blivit rätt vanligt att visa hur man lagar kända recept. Det finns mycket gott om matlagningsshower på till exempel YouTube och en del försöker göra samma trick som Julie i filmen och laga sig igenom det franska köket. Andra vill förmedla lokala delikatesser, medan andra såklart bara försöker göra business av det hela.
Eftersom vi alla behöver äta finns det i det närmaste inget recept eller ingredienser man inte kan hitta på nätet. Vissa sidor har till och med en funktion där du kan skriva in vad du har hemma och sidan föreslår sedan vad du kan göra av det hela.
Framsida och baksida på restaurang
I filmens värld har kockar också börjat ta upp en allt större plats. Fast egentligen är det mer miljön. Precis som ett hotell, sjukhus, en tågstation eller flygplats är restaurangen en tacksam plats att förlägga handlingen. Den är till sin natur dramatisk. Många karaktärer som rör sig ut och in och många olika typer. På restauranger finns det också en framsida och en baksida. På framsidan ska allt vara perfekt och det är här det frias och firas. På baksidan slits det och hierarkin är nästan övertydlig.
Kock som förlorat allt satsar allt igen
Bradley Cooper tar sig an det slitsamma jobbet i kockyrket i den amerikanska filmen Bränd (2015). En kock som förlorat allt, satsar allt en gång till. Vi har sett det förut, men den här filmen klarar av en omsyn. Och vi kan inte heller hoppa över Ratatouille (USA-2007). En animerad film om en råtta, en restaurangpojke och en lycklig historia.
Recept i The Godfather
Några mer handfasta exempel får avsluta. I filmer som utspelar sig i maffiamiljöer spelar maten ofta en stor roll. Man äter, planerar nästa hit, blir utskälld, firad och hyllad och ibland själv skjuten. I Francis Ford Coppolas The Godfather-filmer finns det rätt gott om recept. Ett av de mest kända är ”Clemenzas spaghettisås” och den är både enkel och mycket god. Här finns också recept på cannelloni och desserter. Ännu en anledning att se filmerna.
I TV-serien The Sopranos äts det också en hel del och de flesta av recepten finns i olika utföranden att hitta på nätet.
En eskapistisk önskedröm
Men varför tycker vi då att det är så intressant med kockar och mat? Är det uniformen som är sexig? Är det passionen? Temperamentet? Det kan knappast vara det tävlingsinriktade. En TV-kock misslyckas mycket sällan. Det hela kanske är en eskapistisk önskedröm, en fantasi.
Bakåt-vinkar som Ria
På samma sätt som att det man oftast bygger nytt när man köper ett hus, en lägenhet eller renoverar är köket. Trots att de flesta knappt använder det, vill man ändå ha ett proffskök med alla elektriska apparater och marmorhällar. Om inte annat kan man ju alltid slica upp hämtpizzan på den svarta granitbänken, medan man bakåt-vinkar till sina gäster. På det där sättet som egentligen bara Ria Wägner kunde göra.
