Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Förlag: Egmont Story House
Serie: Mulles dagbolk (del 11)
Genre: Sällskapsdjur, Sagor
Antal sidor: 106
Läsålder: 6-9 år
Format: Kartonnage
Utgivningsdatum: 2023-01-17
Mulle har fått nog. En dag vaknar han och är bara less. Åsynen av en halv skopa havre i foderhinken gör honom inte gladare. Bara en halv skopa! I en hel hink! Hans älskade människa Molly klämmer däremot i sig två ostmackor, en stor bit äppelkaka, hallonsaft … Och ingen säger att människor blir alldeles för pigga, ostyriga och odrägliga av en rejäl portion mat. Varför är livet så orättvist när man är ponny? Och varför kan man inte få motionera utan att ha en obekväm sadel på sig?
Mulle filosoferar vidare över livets orättvisor, Molly ramlar av sadeln, vilket Mulle anser inte alls är hans fel … han bara råkade drömma om en sabeltandad tiger i ridhuset och skuttade till lite … men det blir Mulle som får skulden. Igen. Mulle får en ännu mindre havreranson … och därmed är måttet rågat. Inte havremåttet. Det är i stort sett tomt. Men Mulles tålamod med människor och deras regler är slut. Han bestämmer sig för att rymma och leva som det anstår en vildhäst. Och proppa i sig hur mycket mat som helst utan att någon säger stopp!
Bästa vän med fluffiga öron och mycket klokhet
Någon säger i alla fall stopp till själva idén, och det är kaninen Tulpanöra, Mulles bästa vän (och medförfattare till Mulles dagbok) som inte alls vill följa med på rymmen. Men han måste. Någon måste ju hålla koll på den busiga ponnyn och hjälpa till med dagboksskrivandet…
Roligt att läsa högt
Sedan följer en rad hejdlöst skojiga episoder i olika kapitel. Ja, redan det första kapitlet om att vakna och vara less och den där halva koppen havre leder till skrattsalvor. Det är otroligt roligt att läsa den här boken högt och att göra Mulles röst … när han är less, arg, irriterad, pigg, glad, busig, på rymmen … och kapitlen är föredömligt korta, samtidigt som det händer något kul och finns roliga illustrationer på varje uppslag.
Glad rotfruktsöverraskning?
Mulle tror att Hedman kommer att bli glad på morgonen när Mulle dragit upp alla grästuvor i ett stort fält och avslöjat att det minsann finns morötter under grästuvorna! Mulle är till och med generös nog att inte äta upp alla.
Mulle stormtrivs när han bejakar sin inre vildhäst. Det är bara det att det är lite obekvämt att sova utomhus. Det finns pissmyror som attackerar. Och vem vet … det kanske finns sabeltandade tigrar också? Mulle bestämmer sig för att hälsa på sina kompisar på ridskolan och muntra upp dem, han ser till att alla får en extra ranson havre på natten och sedan bjuder han in sig själv att sova i gästboxen, där det är bekvämt och mjukt bäddat med en massa strö och halm … och inga myror och tigrar ligger på lur. Vilken vildhäst!
Har känsla för geografi
Tulpanöra oroar sig under hela äventyret, han är verkligen supersöt när han sliter i sina gulliga tulpanöron, men han konstaterar att de aldrig kommer längre från hemmet än 800 meter, så det kan knappast klassas som rymning.
Vill bejaka sin inre vildhäst
… Mulle håller inte med. Han är säker på att deras vilda äventyr har fört dem långt, långt bort … När han plötsligt får sällskap på rymmen av en av ridskolehästarna. Den allra mest väluppfostrade, som tillhör ridläraren … Han vill också bejaka sin inre vildhäst. Men hur lätt är det egentligen att vänja sig av med bekvämligheter och alla omsorger från en människa som älskar sin häst …? Inte lätt alls, visar det sig.
För djurälskare som vill ha humor och spänning
Det här är myspysig läsning för alla hästälskande och kaninälskande fans av humor och spänning. Det är riktigt lyxigt att befinna sig i Mulles sällskap. Han är oftast väldigt klarsynt när det gäller livet och vad man egentligen behöver. Och när han virrar bort sig, då finns alltid Tulpanöra där och lyssnar och räcker en hjälpande tass. Ett mycket fint porträtt av vänskap där motpoler attraherar varandra och förgyller varandras vardagar och äventyr. Lena Furberg är ett geni när det gäller att skildra fluffiga små vänner!