Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Johan Rosell
Skådespelare: Matilda Gross, Melvin Agnarson, Johan Rheborg, Marianne Mörck, Jens Ohlin
Premiär: 2023-10-20
Betyg: 3
Hon är tillbaka, Nelly Rapp. Inte så konstigt eftersom första filmen Nelly Rapp: Monsteragent. Var en hyfsad succé. Samtidigt finns det sisådär ytterligare 22 böcker kvar att filmatisera av ultraflitige upphovsmannen Martin Widmarks böcker, så om publiken vill kommer Nelly att befolka biodukarna ett bra tag till.
Dock är det ett rätt tydligt faktum att filmerna riktar sig till en något äldre publik än böckerna. Tanken är väl att ringa in en åldersmässigt bredare matinéskara som potentiella tittare. I min bok är detta både förståeligt och helt okej, men kan tänka mig att hardcore fans kan ha synpunkter.
Samtal bortom graven
Nåväl, den här gången spelar en spegel en väsentlig roll. En dödens spegel, rentav. Vilket i det här faller innebär att den som speglar sig i den kan komma i kontakt med de döda. Nelly, som aldrig slutat sakna sin älskade mamma Alice vill inget hellre än att veta vad som hände henne då det begav sig. Även om det nu skulle betyda att samtalet sker bortom graven.
Sökande bland monster
Så väl på plats igen hos morbror Hannibal och hans hjälpande hand Lena-Sleva kan Nelly självklart inte låta bli att snoka och efterforska i moderns öde. Det som pappa Lennart tänkt ska bli en lugn familjevistelse med dottern, nya fästmön och hennes son Valle förbyts i ett sökande bland monster och diverse andra varelser i den mörka skogen i närheten av farbror Hannibals herrgård.
Samtidigt får Nelly mot sin vilja den välvillige Valle på halsen. Hjälpsamhet är A och O för den natur- och vetenskapsnördige gossen, men vår hjältinna nobbar dennes vänskapliga inviter. Tills hon inte gör det, alltså.
Läskigheter på rimlig nivå
Vad blir då domen för detta äventyr i myspysig skräck land? Tja, de som uppskattade föregångaren lär göra tummen upp även för Nelly Rapp: Dödens spegel. Liksom i denna ligger läskigheterna på en rimlig, men ändå småkittlande nivå. Ingen som inte fyllt tvåsiffrigt behöver med andra ord bli rädd för något. Nästan alla varelser som dyker upp är ju trots allt rätt snälla. Trots ett skräckinjagande yttre. Man ska ju inte döma någon efter utseendet, som bekant.
Mer kött på benen till barnen
Samtidigt är skojighetsfaktorn intakt, och då mycket tack vare Johan Rheborgs och Marianne Mörcks rolltolkningar i Hannibal- och Lena-Sleva-rollerna. Deras insatser var en av behållningarna i första filmen, så detta är givetvis något som tacksamt noteras.
Vad som däremot är nytt är att större betoning lagts på barns känslospektra denna gång. Och varför inte. Att addera en aning mer kött på benen till de icke vuxna är väl inte fel. Åtminstone inte så länge dosen hålls på en rimlig nivå som inte stannar upp äventyret i onödan. Som i detta fall.
