Intervjuklassikern: KYLIE MINOGUE: ”Jag är ingen controlfreak, men jag gillar att lägga näsan i blöt”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Historia och bakgrund: För tre veckor sedan släppte Kylie Minogue sitt sextonde album Tension, och därmed kunde ännu en succé i inkasseras. Vid 55 är australiskan fortfarande het. På mer än ett sätt, dessutom.

Så var självklart fallet även för tjugo år sedan. Året var med andra ord 2003, och Minogue stod i begrepp att följa upp Fever, en megahit till album som vid tillfället sålt i sex miljoner exemplar och därtill ynglat av sig catchy hits som Can’t Get You Out fo My Head – en etta i svindlande fyrtio länder, In Your Eyes och Love at First Sight.

Experimenterade med Slow

Men vokalissan skulle inte spela säkert med uppföljaren. Med det då nya verket Body Language övergav hon den lönsamma euroorienterade danspopen. Istället siktade hon på att experimentera med elektronisk musik, något som inte minst märks i förstasingeln Slow, en minimalistisk historia som vid första anblicken knappast låter som en hit, men det blev den lite överraskande ändå. Förstaplaceringar både hemma i Australien och Storbritannien och en radda topp-10 och topp-20 placeringar i resten av världen var inget dåligt facit.

Ändå är Body Language en tämligen eklektisk historia, som inte direkt går in för att stryka lyssnaren medhårs. Sångerskan rör sig lite ”all over the place” med såväl synthpop som R&B och hip hop utöver de rent elektroniska försöken.

Musiken den viktigaste pusselbiten

Det var i samband med detta jag fick möjligheten att intervjua Minogue per telefon från någonstans – vill jag minnas – i Storbritannien, och när musiken kom på tal var hon noga med att påpeka att den var den viktigaste pusselbiten i sammanhanget. Ett deklarerande så självklart det kan vara, kan tyckas. Men vid den här tiden riskerade samtidigt skriverierna om hennes allt tydligare sensuella framtoning att överskugga det musikaliska.

Att gå vidare en dygd

Det var förmodligen också därför det var extra viktigt för Minogue att ta risker med det hon spelade in albumet ifråga. Då som nu, för övrigt. Att gå vidare är har alltid varit en dygd. I alla fall har det varit så ända sedan hon slet sig loss från Stock, Aitken, Waterman, producentteamet som gav henne genombrottet och fortsatt succé en femårsperiod kring skarven mellan åttio- och nittiotal.

Gjord för att få fansen att sätta i vrångstrupen

Därefter utgjorde det självbetitlade albumet från 1994 en vändpunkt för henne. Första singelsläppet Confide in Me mixade indie, trip hop och österländska influenser, och var som gjord för att få hennes popfans att sätta kaffet i vrångstrupen. Eller kanske snarare läsken med tanke på dåtidens många unga fans.

1,5 miljoner knappast fy skam

Men det var då det. För knappt ett decennium senare var det alltså åter dags för Minogue att tänja på gränserna efter några diskodoftande popreleaser. Med gott resultat både kritikermässigt och kommersiellt, bör tilläggas. Visserligen var försäljningssiffrorna för Body Language blygsamma jämfört med tidigare nämnda Fever, men 1,5 miljoner sålda exemplar var knappast fy skam.

Kylie goes countrypop

Och sådär har det alltså fortsatt i ytterligare tjugo år. Man vet aldrig riktigt var man har denna långlivade australiska. Inte minst 2018 års Nashvilleinspelade Golden var ett utmärkt exempel på detta. Kylie goes countrypop var knappast något man såg komma.

Här för att blomstra på lång sikt

Med andra ord; Tiden går, men Kylie Minogue består. I olika skepnader, dessutom. Hon är alltjämt relevant. Vem hade trott det när hon som nykläckt tjugoåring albumdebuterade med benägen styrd(?) hjälp av dåtidens okrönta team av hitmaskiner Stock, Aitken, Waterman? Inte jag i alla fall. Men vokalissan hade uppenbarligen större ambitioner än att dansa några somrar. Hon var inte bara här för att i bästa fall överleva den stenhårda popvärlden utan också blomstra i den. På lång sikt, dessutom.

Sympatisk precis som förväntat

Och ja, för er som undrar. Minogue var både lätt och mysig att intervjua. Hon var lika sympatisk som hon alltid ger intryck att vara, och verkade bara vara sig själv. Precis som förväntat.

// Intervjuklassikern skriven 2003-11-20 //

KYLIE MINOGUE blir gärna ihågkommen som ”The Princess Of Pop”

Singeln Slow är redan en succé, men det är kroppsspråket som ska hjälpa Kylie Minogue att erövra världen igen. Nu är väl i och för sig detta inget nytt. Med åren har sångerskans sensuella framtoning blivit alltmer iögonfallande. Men nu har hon tagit steget fullt ut och varudeklarerat denna företeelse också. Eller vad ska man annars kalla det faktum att hon döpt sitt nya album till just Body Language?

– Men det betyder inte att det är viktigare än musiken, betonar Kylie bestämt. Däremot har jag insett att det ena inte kan existera utan det andra. Det här är mitt sätt att omfamna alla sidor av min personlighet. Det är så här jag vill kommunicera med mina fans.

Stajlad om Brigitte Bardot

När Kylie ska beskriva sig själv med ett ord använder hon ordet föränderlig. Vilket inte är så konstigt. Genom åren har australiskan visat sig vara en kameleont som byter look som andra byter skjorta. Därför är det bara logiskt att hon är stajlad som 60-talets sexbomb Brigitte Bardot på omslaget till den nya skivan.

– När jag bläddrade igenom en bok såg jag några fantastiska bilder på henne. Jag ser henne som den perfekta pinuppan. Hon var både kokett och rock `n roll på en och samma gång.

Tar risker

Men det visuella är som sagt inte allt. I den rent artistiska delen av konceptet ingår också att gå vidare med musiken. Enligt Kylie ska Body Language ses som en självklar fortsättning på den två år gamla megasuccén Fever. Soundet doftar fortfarande elektro, men helheten är djupare och funkigare.

– Jag tar risker med den här plattan, men den var samtidigt ganska lätt att göra. Från början var det rätt osannolikt att den skulle bli färdig i år, men i och med att arbetet med Slow flöt på så bra gick resten väldigt snabbt också.

Kände inte av pressen

Fever sålde hela sex miljoner exemplar, men Kylie påstår själv att hon inte kände av pressen att prestera en ny storsäljare särskilt mycket när skapelseprocessen väl satte igång. Det är inte den konstnärliga biten av arbetet som är pressande, menar hon.

– Jag hatar egentligen att säga det, men promotionbiten är tuff. Det tillhör förmodligen den jobbigaste delen av det här yrket.

Gillar att lägga näsan i blöt

– Varifrån får du inspiration nuförtiden?

– Varje dag är en utmaning. Jag är ingen kontrollfreak, men jag gillar att lägga näsan i blöt, och ha koll på saker och ting. Det är roligt att arbeta från början med någonting och se det växa fram. Annars får jag mest inspiration av min publik och mina livekonserter. Det gör att jag kan glömma bort allt annat som inte är lika njutbart.

Konkurrens hellre än rivalitet

Till den mindre njutbara delen hör för övrigt säkert frågor om den påstådda “rivaliteten” med yngre popdivor i allmänhet och Britney Spears i synnerhet. Hennes nya verk In The Zone råkade som bekant släppas samma vecka som Body Language.

– Det finns alla möjliga sorters rivalitet, men jag skulle nog kalla det här för konkurrens istället, svarar Kylie diplomatiskt och tillägger att hon hoppas på det bästa för egen del i kampen om skivköparna.

– Britney började ju gråta i TV nyligen. Vad har du för kommentar till det?

– Det är inte mycket man kan säga om en sådan sak. Jag såg inte intervjun du tänker på, men man får tänka på att hon bara är tjugoett. När jag var i hennes ålder tyckte jag också att vissa saker var jobbiga.

Alla skulle kunna få sig ett gott skratt

– På tal om jobbigt. Vilka av dina gamla videos är mest pinsamma idag?

– Well, det finns ju en hel del att välja på om man går igenom 80-talet. Då skulle alla kunna få sig ett gott skratt. Especially For You är till exempel inte så speciell och Gotta Be Certain är inte särskilt säker om du förstår vad jag menar.

Mår bättre än på länge

Vid det här laget är Kylie dock inne på sitt sextonde år i skivbranschen, och har egentligen inte så mycket kvar att bevisa. Däremot säger hon sig vara “extremt tacksam” över att hon överlevt i den så länge. Men så mår den stora lilla popikonen enligt egen utsago också bättre än på länge. De senaste fem åren har hon känt sig tillfreds och nöjd på ett helt annat sätt än tidigare, och det är något som smittat av sig på henne fysiskt. Enligt egen utsago behöver hon inte ens hålla igen på kalorierna för att hålla sin trådsmala kropp intakt.

– Nej, jag måste snarare påminna mig själv om att äta istället eftersom jag glömmer bort det när jag är stressad. Men annars äter jag ordentligt. Mina vänner brukar bli chockade när vi går ut, och jag beställer den största steken på menyn.

Är så hon skulle vilja bli ihågkommen

Också erkänner sångerskan gärna att epitetet The Princess of Pop smickrar henne. Det är så hon skulle vilja bli ihågkommen. Men kaxigare än så blir Kylie aldrig. Ödmjukhet är av allt att döma en dygd i hennes värld, något som inte minst framkommer när hon blir tillfrågad om sin långlivade popularitet.

– Jag tror den främsta anledningen är att jag alltid har varit mig själv. Det hade inte funkat att förställa sig så här länge. Sedan försöker jag i allmänhet vara positiv och lättsam. Visst har jag också låga perioder, men det är bara för att kunna resa mig upp igen.

Den personliga belöningen är stor

– Ser du inga nackdelar med att vara popidol?

– Jag känner mig alltid lite obekväm med att prata om nackdelar. Eftersom jag ständigt får nya möjligheter att göra spännande saker är den personliga belöningen stor, och det väger upp det mesta. Men bristen på privatliv och folks förmåga att hitta på rykten är helt klart jobbigt.

Äktenskap och barn finns med i bilden

Ryktena på senare tid har förstås mest handlar om Kylie och hennes franske pojkvän, skådespelaren Olivier Martinez. Det har påståtts att paret varit på väg att gifta sig flera gånger, men några sådana planer har aldrig funnits.

– Nej, så dra inga förhastade slutsatser. Om någonting.

– Så du vet inte riktigt vad som händer i framtiden?

– Nej, faktiskt inte. Det är möjligt att jag fortsätter stå på scen tills jag är femtio, men då kanske ingen vill se mig längre. Äktenskap och barn finns definitivt också med i bilden, men jag vet inte när eller hur. Däremot kommer jag förmodligen att driva mina framtida barnbarn till vansinne.  Varje gång jag vill uppträda för dem kommer de att säga “Åh nej, inte nu igen mormor. Det där har vi redan sett”.

Skådespeleriet var bara på kul

– Vad skulle du vilja ge för råd till ungdomar idag som vill ha en karriär som din?

– Att ha fötterna på jorden och omge sig med bra människor. Sedan har jag aldrig hållit på med det här för att bli känd. När jag började med skådespeleriet var det bara på kul. Jag förväntade mig aldrig att det skulle bli så stort som det blivit.