MARY SHELLEYS VÄRLD, Göteborgs Stadsteater den 8 oktober 2023 – som buskis där allvar och djup skämtas bort

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Manus och regi: Sisela Lindblom
Scenograf: Kajsa Hilton-Brown
Marta Andersson-Larson - Mary Shelley som ung
Victoria Dyrstad - Jane "Claire" Clairmont (Marys styvsyster)
Alex Jubell - Percy Bysshe Shelley (författare)
Eline Høyer - Fanny Imlay (Marys halvsyster) och Gibbs (Florries hustru)
Victoria Olmarker - Mary Shelley som vuxen
Mattias Nordkvist - "Florrie" Shelley (Marys och Percys son) och Lord Byron (författare)
Hannah Alem Davidson - Harriet Westbrook (Percys hustru)
Carina M Johansson - Mary Wollstonecraft (Marys mamma)
Dag Malmberg - William Godwin (Marys pappa)
Marie Delleskog - Mrs Clairmont Godwin (Marys styvmor) och Schweizisk piga
Anna-Lena Efverman - Hoggs (Percys vän) och Mrs Blenkinsop (barnmorska) samt Skruttig fransk bybo, Pråmförare och Schweizisk Piga
Johan Hafezi - Dr Poignand (Överläkare), Kronofogde samt John Polidori (Lord Byrons vän)

Spelas till och med den 8 november 2023

Hej Göteborg, hör ni mig Göteborg? Mary Shelley hälsar högljutt publiken välkommen, likt Laleh på Ullevi. Förväntas vi jubla? Kunde ljudet vara bättre? Sedan läser Mary ur sin mamma Marys reseskildringar där hon totalt sågar Göteborg. Folk dricker för mycket kaffe, har dåliga tänder och är usla på att konversera. Förväntas vi skratta? Är Mary Shelley en grillande stå-upp komiker i vardande? Men hallå, är det någonstans i värden som folk är bra på att ”tjöta” så är det väl i Göteborg? Och nu till göteborgarnas konversationer om Mary Shelley.

Det verkar som ett genidrag att sätta upp denna pjäs. Bokmässan är i stan, uppenbarligen finns det gott om fans som vet vem Mary Shelley är, och det är snart Halloween. Skräckklassikernas och godispumpornas stora högtid. Trick and Treat. Ett förlag som säljer bokstöd på Bokmässan berättar att Mary Shelley är deras mest efterfrågade bokstöd som de inte har med sig … de försöker sälja in Astrid Lindgren eller Tove Jansson istället. Men Pippi och Mumin är inte lika mycket mysryslig Halloween …

Förväntan i luften

Man märker att det är fullt av Bokmässefantaster på Göteborgs Stadsteater, man känner igen bokpåsarna.  Förväntan ligger i luften. Det finns ett helt kvarter av sci-fi och fantasy och skräck på Bokmässan, nu intar vi den fina teatern … Wow-känslan är total. Tills vi får se pjäsen. Och så serveras vi buskis. Mary Shelleys liv som nedslag på en wikipediasida där allt allvar och djup skämtas bort och vi tillåts inte komma in i något allvar eller djup. Färre scener med mer djup hade varit bättre. Är det någon slags studentspex? Huvudpersonerna är som skrikande tonåringar som super, tar droger, tågluffar (eller båtluffar) runt i Europa och knullar runt till rebellisk rockmusik. De skriker saker i stil med ”Jag hatar dig” och ”Du är en sådan drama queen”. När de inte högljutt pratar med publiken.

Unga – men vuxna

Ja, huvudpersonerna var unga. Kanske rebelliska. Men begreppet tonåring var inte uppfunnet. Förr i tiden gick man ut skolan och jobbade heltid när man var tolv. Det här handlar alltså om vuxna och självupptagna människor av högre klass, och det kan man inte sopa under mattan.

Väldigt mycket allvar sopas också bara under mattan. Som Marys missfall som bokstavligen sopas iväg (i dockform) av en scenarbetare.

Och så kommer karaktärerna och föreläser för oss hur det var förr i tiden. Och påpekar att i framtiden kommer vi att vara klokare och inte vilja ha mer övervakning och mer ordningsmakt. Det börjar lukta revy.

Astrid Lindgren som författare till Bert dagbok

En av karaktärerna håller på med en barnbok som inte kom ut förrän i början av 1900-talet och då av en annan författare. Det är lite som att låta Astrid Lindgren bli författare till bästsäljaren Berts dagbok. Lord Byron presenterar sig som ”Mad, bad and dangerous to know”.

Det var en bekant, Lady Caroline Lamb, som sa dessa ord om Lord Byron, han sa det inte om sig själv. Flera karaktärer pratar omotiverat engelska och franska mellan varven …. Fast förmodligen ska det väl föreställa att de talar engelska och franska även när de talar svenska? Varför denna babyloniska språkförbistring? Behöver man säga replikerna två gånger?

Äkta publikkontakt kräver fingertoppskänsla och rutin

Många gånger vänder sig karaktärerna direkt till publiken … utan att få publikkontakt. Sedan vänder de sig till varandra och mumlar till varandra i olika scener igen. Intrycket blir hackigt och uppbrutet. Resultatet blir varken hackat eller malet.

Att stå på scen och få publikkontakt är svårt, att dessutom spela teater och tala till en publik är svårt. Tomas von Brömssen klarar av det (se Kontrabasen, som för övrigt har samma dramaturg som Mary Shelleys värld), Marika Carlsson klarar av det (se Smalast … vinner) … Men det kräver fingertoppskänsla och rätt sorts scen, att skådespelarna hörs och får kontakt … och oftast kräver det åratal av övning som ger färdighet. Tomas von Brömssen och Marika Carlsson blev till exempel inte folkkära komiker över en natt.

Hoppas mellan vågkammar

Det värsta är att man hela tiden bara skummar på ytan, att man hoppar från vågkam till vågkam i Mary Shelleys liv. Man tar alla Hänt i veckan rubriker och tabloidliknande svalleranekdoter … och alla skrönor. Men utan att ge dramat någon vinkel. Man kommer aldrig ner på djupet. Aldrig till den riktiga Mary Shelley.

Man missar helt möjligheten att dyka ner och fördjupa sig i det som kanske är världens mest berömda skräcksemester, då både ”den första” monsterromanen och ”den första” vampyrromanen blev till. Bland annat. Episoden blir bara till ännu ett kort nedslag i wikipediauppräkningen av kända anekdoter från Mary Shelleys liv.

Oinvigda läser på för att hänga med

Om man kan lite om Mary Shelley och hennes tid så finns här absolut inget nytt och det är en besvikelse. Men pjäsen fungerar inte heller för de oinvigda. En hel rad med unga teaterbesökare sitter och diskuterar vad karaktärerna håller på med och varför, och vem som är på scenen och vad de har med varandra att göra … och även när i handlingen vi befinner oss (pjäsen hoppar mellan flera olika tidsplan hela tiden).

De unga teaterbesökarna kommer gemensamt fram till att de inte har en aning, och att det kanske kommer att klarna i andra akten. Efter andra akten konstaterar de att andra akten var ännu värre, det hände ju ingenting alls, och är det verkligen slut nu? Ja, det är slut. Det blir ingen omstart i detta spex.

Var insatt i Mary Shelleys entourage

Så om du inte kan din Mary Shelley och inte vet vilket entourage hon hade … förbered dig på att bli rejält förvirrad och bortkollrad. Kan du din Mary Shelley förbered dig på att bli besviken på att det bara räknas upp samma gamla fakta och uttjatade anekdoter ännu en gång. Och att hennes liv görs till ett slags studentspex eller buskis med anakronismer och stå-upp skämt.

Unga skådespelare presenterar sig med bravur

Är det något som är riktigt bra? Ja, det finns en hel grupp av unga skådespelare som presenterar sig med bravur. Bonussystrarna fångar precis den kärlek och syskonrivalitet som kan finnas. Shelley är mycket porträttlik och övertygande. 

Det finns också ett par exempel på gediget arbete i det äldre gardet. På det hela taget är det en mycket bra ensemble, och man försöker också göra det mesta av en sparsmakad scenografi och garderob (att rika människor skulle ha samma kläder på sig i flera år … ? Ha! Humbug!)

Dessutom. Det är tunnsått med bra skräck på bio just nu. Denna föreställning missar att gå helt in för skräcktrenden, men den är ändå bättre än dagens bioutbud – och det är i stort sett lika billigt (eller lika dyrt) med en biljett. Matiné eller kvällsföreställning – välj själv. Och se till att vara lagom påläst så att du vet vem som är vem i den allmänna röran. Och stannar du vid ”lagom påläst” kanske du också kan bli lite överraskad under den förutsägbara handlingens gång.