Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Guy Nattiv
Skådespelare: Helen Mirren, Emma Davies, Liev Schreiber, Rami Heuberger, Zed Josef
Premiär: 2023-10-06
Betyg: 4
När jag var i Hollywood för första gången i juni !967 hände två saker som jag minns som om det var i går. Jag kommer ihåg hur alla tv kanaler bröts och ett nyhetsankare med tårar i ögonvrån berättade att Spencer Tracy var död och Hollywood och snart hela den filmintresserade världen skulle sörja.
Den andra minnesbilden var när en om inte tårögd så väl sammanbiten speaker berättade att det så kallade sexdagarskriget mellan Israel och arabstaterna hade börjat.
Göra processen kort
Jordanien, Syrien, Egypten och elva andra muslimska länder, inklusive PLO, skulle från ord till handling försöka göra processen kort med Israel. Kort blev den alltså men inte som president Nasser trodde. Kriget var en förlängning av 1948 års sammandrabbning och Suezkrisen 1956.
En gumma med skinn på näsan
Nu skriver vi 1973 när det var dags igen, och en av huvudpersonerna i dramat var Israels premiärmenister Golda Meir (1969-1974) ibland kallad Israels järnlady som onekligen var en “gumma” med skinn på näsan.
Brygga mellan hopp och förtvivlan
Till synes tunn och bräcklig, märkt av den cancer hon säkert fått av de cigaretter hon konsumerade i parti och minut, men skenet bedrog vilket Egypten och Syrien bittert skulle få erfara när de gjorde samma misstag som tidigare – att underskatta Israel.
Yom Kippur-kriget blev en framgång tack vare hennes förmåga att leda och bli en brygga mellan hopp och förtvivlan när övermakten ibland blivit i största laget.
Ingrid Bergman i sin sista roll
Om Golda Meir gjordes ju en heltäckande miniserie 1982 med Ingrid Bergman i sin sista roll, som också gav henne en Golden Globe Award för bästa kvinnliga huvudroll, och nu är det alltså Helen Mirrens tur att krypa under skinnet på denna fascinerande “krutgumma”.
Ren arbetsseger för Mirren
Först som sist är det en one woman-show av Mirren, som levererar i varje scen hon är med i, och det är hon i de flesta eftersom omgivningen bara är “sura gubbar” som käftar mot varandra eller nickar bifallande när hon till slut fattar sina beslut.
Möjligen får vi en liten blick i vem den då namnkunnige Henry Kissinger var genom Liev Schreibers tolkning. Kriget får visuellt ingen större uppmärksamhet, utan det sker i munnen på sammanbitna män och en cigarettrökande Golda och att det fungerar utan att det verkar “långbänk” eller en dammig historielektion är en ren arbetsseger av Mirren.
Sitter inte i vägen vara historiskt intresserad
Jasper Wolfs foto och Dascha Dauenhauers finstämda musik ger regissören Guy Nattiv och den överpresterande Mirren precis den inramning som behövs för en fulländad tolkning av Golda Meir och ett väl valt kapitel i hennes livsverk.
Det skall dock tilläggas att det sitter inte i vägen att vara historiskt intresserad, ja många skulle kanske till och med säga nödvändigt.
