GREVEN – vampyr-Pinochet med fantastiska och bisarra scener

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: El Conde
Regi: Pablo Larraín
Skådespelare: Jaime Vadell, Gloria Münchmeyer, Alfredo Castro, Paula Luchsinger, Stella Gonet
Land: Chile
År: 2023
Genre: Fantasy, Historia, Komedi
Längd: 110 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3

Ännu en Netflixpremiär på en Netflixproduktion, denna gång på en chilensk sådan. När jag var i fem-sexårsåldern satt jag vid köksbordet hemma hos mormor och morfar, och ritade en krigsserie. Serien började med att en stridsvagn sköt sönder en mur, som den sedan körde genom, rakt mot läsaren, och när allt rasat såg vi att det var Hitler som körde stridsvagnen.

Jag ritade Hitler med en stor mustasch och solglasögon. Jag hade blandat ihop Hitler med Augusto Pinochet. Och Pinochet hade jag antagligen bara sett en enda bild på, jag visste inte vem det var.

Världspremiär i Venedig

Greven är en film av chilenaren Pablo Larraín, som senast gjorde Spencer, en film jag inte tyckte var jättebra. Larraín är dock en intressant regissör. Greven fick sin världspremiär på filmfestivalen i Venedig förra månaden, där den även fick pris för bästa manus. Filmen har gått en kort sväng på bio i ett par länder, men det är alltså en Netflixfilm.

Det här är en film jag önskar att jag tyckte bättre om än jag gjorde.

Vampyr-Pinochet får tillbaka sin livslust

Enligt filmen föddes Augusto Pinochet i Frankrike, där han under franska revolutionen blev vampyr. Han hamnade med tiden i Chile, där han blev diktator. Efter att ha levt i 250 år är nu Pinochet, spelad av Jaime Vadell, trött och vill dö, hans samvete spökar och han gillar inte att hans namn vanärats. Han sitter i ett hus mitt ute i ingenstans och hans familj hjälper till med att hålla honom vid liv. När en mystisk kvinna dyker upp får Pinochet tillbaka lite av sin livslust.

Dog 91 år gammal

Filmens berättarröst (Stella Gonet) pratar engelska, rösten och sättet att prata på känns välbekant, kvinnan ger intryck av att beundra Pinochet, och under filmens sista akt får vi se vem det är.

Greven är en satir – men jag antar att det mesta går mig över huvudet, jag har inte skänkt en tanke på Pinochet på decennier; möjligtvis blev jag överraskad när han dog 91 år gammal 2006, jag trodde han var död sedan länge. Jag vet vem han var och vad som pågick i Chile under hans tid som diktator, men i övrigt har jag ingen koll alls.

Styrande vampyrer sög ut folket

Å andra sidan är det mycket möjligt att jag bara tror att filmen ska vara djupare än det vi ser i bild. Jag läste en gång för länge sedan ett ryskt manus till en vampyrfilm. Den handlade om att överklassen och de styrande var vampyrer som sög ut folket. Jag trodde att jag missat något i storyn, men satiren var inte djupare än så. (Det blev aldrig någon film, tror jag.)

Bisarra scener och detaljer

Dock innehåller Greven en hel del fullkomligt fantastiska scener. Filmen är i svartvitt och ibland ser det ut som en humoristisk vampyrversion av Turinhästen. Här finns en del fullkomligt bisarra scener och detaljer (som Marie Antoinettes huvud bevarat i en glasburk med formalin), avrättningar med giljotin, surrealistiska scener, och långa, vackra, poetiska sekvenser med vampyrer som flyger över landskapen. Filmfotot går inte att klaga på. Ibland är det lite kul.

Var bara rubriker i tidningar

Men, filmen är alldeles för lång, den blir rätt tråkig mellan varven, det är ibland lite krystat konstnärligt, och jag erkänner alltså att jag inte förstod allt. Om här nu finns fler saker att förstå. Jag har aldrig intresserat mig för vare sig Chile eller Falklandskriget. För mig var det senare bara rubriker i tidningar och i Aktuellt på TV, det var 1982, jag förstod aldrig riktigt vad det gick ut på, och plötsligt var det slut.