DE’ E’ DET HÄR VI KALLAR KÄRLEK, Nöjesteatern, Malmö den 23 september 2023 – det är det här vi kallar kärlek

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Musik: Lasse Holm, Ingela ”Pling” Forsman, Monica Forsberg & Torgny Söderberg
Regi: Hans Marklund
I rollerna: Elisa Lindström, Magnus Skogsberg, Bruno Mitsogiannis, Robert Rydberg, Stefan Clarin, Frida Bergh, Rebecka Landing, Elin Malmborg, Daniel Stigberger, Simon Laufer, Elena Franzén m.fl.

Spelas: 23 sep - 10 dec
Mer info

Det är det här vi kallar lycka. Och vi vill så gärna vara med. Och sjunga med. Och klappa takten. Och jubla, applådera och vifta frenetiskt med våra glowsticks.

De’ e’ det här vi kallar kärlek samlar 26 schlagerklassiker under ett och samma glittrande paraply. Bland annat Kärleken är evig, Främling, Bra vibrationer, Eloise, Diggiloo Diggiley, Dag efter dag, Inget stoppar oss nu och Högt över havet får ny dräkt och ibland en ny mening i denna nyskrivna musikal på Nöjesteatern i Malmö.

Tjockt med glasyr på alternativ tidslinje

Melodifestivalvinnarna Lasse Holm, Ingela ”Pling” Forsman, Monica Forsberg och Torgny Söderbergs välkända och populära schlagers är glasyren på kakan när en berättelse som utspelar sig 1985 presenteras. Det är tjockt med glasyr, men det här måste utspela sig i en alternativ tidslinje, en alternativ verklighet eller ett alternativt universum.

Som i comic book baserade filmer om Spider-Man eller The Flash. För 1980-talet vet vi ju är en tid då schlagern med all rätt var som allra störst i Sverige. Men i denna alternativa berättelse har Melodifestivalen tappat tittare och man ska ut i landet  och leta fram nya stjärnor … i små byar som ingen hört talas om och som ska ”sättas på kartan”.

Visst katten svänger det

Miljontals Diggoloo-besökare kan inte ha fel – men frågan är om Lasse Holm & Co inte har överträffat sig själv den här gången när det gäller partykänsla. En svensk jukeboxmusikal som bygger på schlagerlåtarna som ”alla kan”  och visst katten svänger det.

Känslomässigt är musikalen lika träffsäker som Cupidos pilar. Bullseye. Lasse Holm, snart 80,  och Torgny Söderberg som lämnade oss 2022 är tillsammans som en Mello-fontän ur vilken de stora schlagermelodierna flödar.

Allsångsfavoriter som lanserat så många karriärer

Klassiska Melodifestivalnummer som med tiden blivit allsångsfavoriter är Främling som gjorde Carola till stjärna över en natt, Kärleken är evig som lanserade Lena Ph:s karriär, Bra vibrationer som visade att Kicki Danielsson var så mycket mer än en dansbandsbrud … och inte minst Diggiloo Diggiley med Bröderna Herrey som visade att det som ABBA lyckades med, det var inte en engångsgrej. Ja, Diggiloo Diggiley gick och vann hela Eurovision Song Contest. 1984. Exakt tio år efter ABBA. Det hade aldrig George Orwell kunnat förutspå!

Mest jubel och diggande

Om man frågar publiken är Diggiloo Diggiley det bästa numret. Den låten får också mest jubel, mest applåder och mest frenetiskt viftande med glowsticks. Den en gång så glada och trallvänliga låten får också något bitterljuvt sorgligt över sig … Paret bredvid mig suckar och säger att Torgny, han kunde minsann skriva låtar han … Och så får han inte vara på plats och se sin musikal göra succé. Men vem vet, han kanske finns på en plats där gyllene skor verkligen har vingar och ler stort åt denna känsloladdade föreställning.

En jukeboxmusikal kräver också en historia

Även en jukeboxmusikal kräver en historia att sätta in låtarna i. Mamma Mia! presenterar till exempel charmig historia om kvinnlig vänskap och en långsökt historia om tre pappor, We Will Rock You har en urlöjlig historia som utspelar sig i framtiden. Men strunt samma, man går ju ut för att lyssna på låtar av ABBA respektive Queen och ha kul, inte för att göra en grundlig textanalys och ifrågasätta hur logiskt allt är. Eller inte är.

X-factor innan X-factor

Den här historien ska utspela sig 1985 i småstadsidyllen eller småstadshelvetet Målinge. SVT kommer hit med kändisen Alexander Hermelin i spetsen för att arrangera veckans avsnitt av Melodifestivalen, men utan kända namn, allt liknar snarare en talangjakt som X-Factoreller Idol, långt innan de uppfanns.

Och om man tänker efter. Var Melodifestivalen verkligen på fallrepet 1985? Nej. 1983 hade Carola slagit igenom med dunder och brak, och hon kom trea i Eurovision Song Contest. 1984 vann som sagt Bröderna Herrey med Diggiloo Diggiley och 1985 skulle Sverige alltså vara värd för hela Eurovision Song Contest … Mello-febern och Eurovision-febern måste väl ha varit på topp under den här tiden, eller hur?

Men som sagt. Det här är ingen övning i logiskt tänkande. Det här är underhållning.

Småstadsintriger och kärlekstrassel

Vi får ett upplägg med många småstadsaktiga intriger och diverse kärlekstrassel i lilla Målinge. Den huvudsakliga kärleksaffären – den som pryder affischen – är den mellan Danny Zuko och Sandra Dee. Fast här heter de Tommy och Pamela. Men visst andas kärleksaffären Grease. En ökänd värsting som är en riktig romantisk mjukis innerst inne och en präktig blond tjej som inte är så präktig innerst inne … och Pamelas avundsjuka bästa vän skulle lätt platsa i Pink Ladies. Sedan finns även en intrig som liknar den i musikalen Annie, där ett barn har en medaljong och kan hitta sina biologiska föräldrar med lite tur … och osannolik kosmisk karma.

Birollerna förgyller showen

Affischparet kompletteras med flera kärlekspar bland de äldre skådespelarna och som i en klassisk sommarfars ska alla par få varandra på slutet och leva lyckliga i alla sina dagar.

Och så finns det ett kärlekspar som redan är ihop från start och de förgyller showen med fartfyllda dansnummer, humor och matchande träningsoveraller. Simon Laufer och Elena Franzén levererar på topp i varenda scen som de är med i.  Precis som i gamla klassiska romcoms av Richard Curtis så är det inte det huvudsakliga romantiska paret som äger utan det galna kompisgänget. Eller som i det här fallet: de galna kompisföräldrarna.

Gay yllekoftstango skapar ett glittrande par bland alla andra

Det som sticker ut är att i de gängse gamla lustspelen, operetterna och komedierna var alla hetero. Här finns också ett homopar som svävar ut Högt över havet och bortemot land … med både glitter och grå yllekofta, och att vara homo är inte en stor grej, de två nyförälskade är egentligen bara ett par av alla andra som får ett lyckligt slut innan ridån faller. Vem är du, vem är jag, levande charader … men stämmer frekvensen så räcker jag fram. Och så har vi fått en ny gay anthem. Kompletterad  med finskdoftande passionerad yllekoftstango.

Melodifestivaltema är rätt tillfälle att ta ut svängarna

Något som är lite anmärkningsvärt är att man inte tagit ut svängarna mer i scenografi och kostymavdelningen. Alla ser så vanliga ut … med ett par undantag, till exempel en viss trio i matchande dräkter. Om det är någon gång som man verkligen kan ta ut svängarna rejält och bara  ”go crazy” så är det i när det gäller 1980-tal, Melodifestival eller Eurovision Song Contest.

Tänk bara på Eurovision-filmen på Netflix med glitterkostymer och ett hamsterhjul som löper amok, och det där känns nästan normalt med tanke på hur verklighetens Eurovision brukar se ut. När det gäller den här föreställningen … Det finns folk i publiken som har på sig mycket mer intressanta kreationer än karaktärerna på scenen.

Inte bara Svenssons i Melodifestivalen

Något annat som är lite märkligt är att av alla karaktärerna i musikalen så verkar nästan alla vara etniska svenskar på båda sidor. Det finns en invandrad italienare i den lilla byn (som spelas av Bruno Mitsogiannis) och en halvitalienare (som inte spelas av Benjamin Ingrosso).

Melodifestivalen i verkligheten har gjort Ingrosso, Saucedo, Saade, Loreen, The Mamas, Panetoz och Tusse till allemanskändisnamn. Bara för att ta några exempel. Visst, alla dessa artister fanns inte på 1980-talet. Men eftersom detta ändå inte utspelar sig på det riktiga 1980-talet, varför inte ta chansen i denna alternativa verklighet och visa att det inte bara är Svenssons, Johanssons och Johnssons i Melodifestivalen?

Fenomenal showregissör

Hans Marklund är en fenomenal koreograf och showregissör och det märks så fort musiken går igång. Här ska det bli åka av! Ett stort plus är live orkester – placerad på scenen.

Hela akt två är i princip en talangjakt där alla vi fått träffa i akt ett framför var sin låt – och dansbandsdrottningen två – innan vi ska få veta vem som har vunnit. Eftersom – spoilervarning – Diggiloo Diggiley INTE vinner (skandal!) så kan publiken mumla ”rätt låt vann inte” i sann schlageranda.

Men visst är alla vinnare en sådan här kväll.

Lysande nya stjärnskott

Det är en lysande ensemble. Och mycket charmiga och finklädda små flickor delar ut glowsticks i pausen för att förhöja stämningen lite extra. De förtjänar ”honorable mention” som stämningshöjare.

Nya stjärnskott som Rebecka Landing, Elin Malmborg och Daniel Stigberger tar för sig på scenen och låter som äkta popstjärnor. Och visst kan man göra nya versioner av gamla klassiker. Gospelvarianten  av Är det det här du kallar kärlek passar Landings röst så perfekt och den tokroliga låten vi älskar förvandlas till en plocka-fram-näsdukarna-ballad.

Dansbandsdrottning med dramatisk ådra

Elisa Lindström – en gång dansbandsdrottning alltid dansbandsdrottning – har en pipa som inte går av för hackor, men även karisma och förmåga att spela en övertygande karaktär fullt ut.

Magnus Skogsberg spelar en till en början odräglig SVT-producent och programledare med en garderob full av divalater. Men när han väl kommer ut ur garderoben blir det ändring på detta…

Banan, melon, kiwi och citron … och fyra ostar

Bruno Mitsogiannis sjunger som en romersk pizzabakande gud. Och får flera av musikalens allra bästa nummer. Ja, det går att göra Eloise som en solosång … som får publiken att hoppa upp och börja dansa.  Och givetvis får han leverera Lasse Holms klassiska pizzaschlager Cannelloni Macaroni som en oemotståndlig läckerbit på slutet … och han får vara med i den trio som framför Eurovision-vinnaren från 1984.

Pizzabagaren har dragit en gyllene musikalisk vinstlott. Även om hans bananpizza inte faller folk i smaken. Han hade bara behövt addera melon, kiwi och citron till receptet så hade folk sjungit om den!

Stjärnan i showen: studiomannen med de galna idéerna

Robert Rydberg är excellent i en deadpan roll som studioman som pratar östgötska och pitchar den ena TV-idén galnare än den andra … till SVT-producentens chagrin. Allt är så korkat. Ingen kommer att titta på det där! Men alla idéerna har blivit verkliga på 2000-talet.

Är man före sin tid verkar man vansinnig. Lever man i en vansinnig tid märker man inte hur galet allt är (inte så mycket i alla fall). Och så får studiomannen vara med i talangjakten tillsammans med pizzabagaren och livsmedelsförsäljaren. Diggiloo vad det diggas … Rydberg och Mitsogiannis har förresten levererat vinnande musikal tillsammans förr, Jersey Boys var en hit. Det märks att de rutinerade musikalrävarna njuter och tar ut svängarna, alltid ”in character” och med glimten i ögat.

Uppvärmning innan det hettar till

Rydberg får också äran att ”värma upp” publiken inför andra akten. Då detverkligen tar sig och hettar till på allvar. För när det blir talangjakt på scenen, då får ju vi i publiken också vara med i skådespelet. Och spela publik. Och då kan man skippa karaktärsintroduktioner och dialogpartier och andra transportsträckor och bara vada i Melodifestivalnostalgi av yppersta klass.

En stor dos humor, en ännu större dos musikaliska hits och ett stort hjärta. Det är allt vad en musikal behöver. Den gör allt för att göra dig lycklig!