Klicka på bilden, för att se hela bilden
En kväll i Malmö med två band där det ena gör sin debut på hemmaplan alltmedan det andra redan hunnit med tre skivor under sin tioåriga existens. Det hela utspelar sig på Medley, som utstrålar en härlig känsla av gammal rockklubb.
Machinista är ett välkänt band inom den alternativa musikscenen i Skandinavien och Tyskland. Bandet startades 2012 av John Lindqwister, känd från bland annat Cat Rapes Dog och Baswood Dollies, och Richard Flow från Vision Talk, och har sen dess hunnit med tre skivor. Den fjärde slutmixas i detta nu. Combon är dessutom ett flitigt live-band med som genomfört ytterligare två konserter i Skåne det senaste året, och i somras uppträdde de dessutom för tredje gången på den stora Wave Gothic Treffen-festivalen i Tyskland.
Nytt band gör redan avtryck.
Kvällen börjar dock med det nya sydsvenska bandet Kunt. Detta är deras första spelning i Malmö, som även råkar vara sångerskan Paula Lé Boss hemstad. Kunt har under sitt första år fått mycket uppmärksamhet inom Sveriges alternativscen, och när de går på scen är det redan gott om folk på plats.
Konserten inleds med en mörk, suggestiv låt med bandets andra halva, Rickard Rosendahl ensam på scen. Det är dock endast en kort stund han befinner sig själv där. För snart kliver även Paula upp på scenen, och fortsättningsvis är det till större delen hon som sköter både sång och mellansnack.
Sångerskan drabbad av misstänkt propp
Det fortsätter med Sneaky Sins, en lite mer rockig/punkig låt, varpå publiken börjar röra på sig. Röra på sig gör även backdropen som får tejpas upp igen strax därefter.
Medan duon får hjälp med detta berättar Paula att hon inte sovit något natten innan eftersom hon drabbats av en misstänkt propp och suttit i samtal med sjukvården. Bättre uppladdning inför sin hemmadebut hade hon onekligen kunnat ha.
En udda kontrast
När backdropen väl är åtgärdad fortsätter duon med låten Breath You, en långsam låt där Paula stirrar på publiken med intensiv blick och likartat kroppsspråk. Detta känns förmodligen ännu mer med tanke på vad hon berättat om nattens händelse.
Det allvarliga och intensiva blir en udda kontrast till mellansnacket inför nästa låt när Paula och Rickard diskuterar vad det egentligen är som utgör nästa låt på setlistan. Efter en stund kommer de fram till att det är Mi Mira, en skapelse som presenteras som att den handlar om livet.
Punkig futurepop
Tillställningen fortsätter därefter med Witchcraft. Stilmässigt drar denna sång åt något som skulle kunna karaktäriseras som punkig futurepop. Tempot höjs här, och både konserten och publiken plockar upp fart.
Detta följs upp av senaste singeln och musikvideon Jericho Stand, som även råkar vara öppningsspår på debutskivan Unleashed. Här blev det bra fart i det body-artade beatet. Samma sak kan sägas om efterföljande The Blood där även Richard medverkade på sång.
Avslutas med covers och gäster
Att ge sig på att spela The Cure kan vara riskfyllt inför en svartklädd publik, men Paula meddelar att de ändå tänker ge sig på detta, varpå duon sedan framför sin egen tolkning av Burn, från filmen The Crow.
Publiken verkar dock uppskatta det här, och det fortsätter sen med Fcks Given, där bandet tar hjälp av någon lycklig själ från publiken som får bemanna trummorna.
Slutligen avslutas kvällen för Kunts del med ytterligare en cover, Denna gång är det Depeche Mode och deras Where’s the Revolution. En låt som ikväll får namnet Rev Love Ution.
Machinista startar där det började
Efter en kortare paus så var det så dags för Machinista att äntra scenen. Take Comfort in Being Sad, förstaspår på debutskivan Xenoglossy från 2014 inleder konserten. Det är redan trångt framför scenen, och publiken är med på noterna från första stund.
Bandet fortsätter med Let Darkness in från tredje albumet Anthropocene. Entusisamen är fortsatt hög bland publiken. Synd bara att sången dränks en aning av musiken.
Detta skulle dock komma att förbättras i de efterföljande låtarna Pushing the Angels Astray och Seconds Minutes Hours. Bandet låter dessutom gitarren ta plats, vilket fungerar bra, Så tydligen kan även en synthpublik uppskatta något sådant Mycket har uppenbarligen hänt sedan 80-talet. Bra stämning i publiken och bra fart på bandet råder med andra ord på detta stadium.
Smakprov från nya skivan
Efter en intensiv start var det dags att ta ner tempot lite, i den långsammare Ghost. Detta gav publiken en chans att återhämta sig och andas ut en aning innan det var dags för senaste singeln Stranger. Tempot höjs åter här och publiken klappar med.
Från denna, den absolut senaste låten övergick man därefter till den första låten bandet spelade in, närmare bestämt Molecules and Carbon. Soundet visar sig vara uppdaterat, men tyvärr överröstades sången åter av musiken.
Lägre tempo innan avslutningen
Kvällen fortsätter med titelspåret från senaste skivan, en låt där synthen tar mycket mer plats och gitarren tonas ner. Tempot är lite lägre, och denna tendens fortsätter i Surprised by Death.
Detta var dock bara lugnet före stormen. För i sista låten innan encoren dras tempot upp rejält med Dark Heart of Me, och publiken visade som sig bör välförtjänt uppskattning. Allsången och klappandet som ackompanjerade bandet utgjorde bekräftelse nog på att så var fallet.
En avrundning så god som någon
Detta var en avslutning så god som någon, men innan bandet lämnade scenen skulle kvällens sista nummer Salvation avverkas. Trion beskriver själva denna sång som katalogens populäraste, och det stämmer nog. För trycket man bjöds på här är riktigt bra. En avrundning så god som någon, helt enkelt.
En väldigt trevlig kväll med två bra band
Sammantaget kan man säga att det var två bra spelningar man bjöd på denna kväll. Sedan må Kunt-duon kanske ha varit lite nervös inför första spelningen på hemmaplan, och inget blev väl bättre av missad nattsömn. Samtidigt märktes lustigt nog inget av detta under spelningens gång, Det hela tedde sig snarare tight och intensivt. Med bra publikkontakt, dessutom. Vi kommer nog att få se många fler spelningar med Kund i framtiden.
Bra mix med låtar
Machinista har desto mer erfarenhet, vilket märktes. Det var tempofyllt från start utan minsta tveksamhet. Setlistan bestod av en bra mix av låtar hämtade från alla tre albumen. Samt ett smakprov från den kommande skivan en låt som bådade gott.
På det hela var det här en väldigt trevlig (synth)kväll. Det är kul att det finns plats i Malmö för de här mindre konserterna. Det här var mitt första besök på Medley, men det är garanterat inte det sista.