BOB HUND, KB, Malmö den 7 september 2023 – gav lite extra denna sista KB-spelning

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Välkomna, konserten har börjat. Med dessa ord välkomnar Thomas Öberg och de övriga hundarna oss välkomna till KB för att spela här för 19:e och sista gången. Och vill ni ha fler siffror är detta deras 753:e spelning sedan start. Det var självklart utsålt och tokvarmt som även detta påtalades av bandet. Nästan en arbetsmiljöfråga att tas upp. Dock kommer KB undan då lokalen som sagt bommar igen nästa vecka.

Lite försiktigt inleddes konserten med den svängiga Vilken natt för en dagdröm för att sedan öka i intensitet med Düsseldorf. Thomas Öberg dansade runt med lätta steg iklädd sedvanlig utstyrsel. Zorro-mask, vita långa handskar och pärlhalsband har väl alla sångare?

Harduingetmankandansatill är ett måste på alla konserter och publiken kan alla texter och sjunger med för fullt. Och Bob Hund är världens största gratisband enligt bandet. Kvällens tema var tid och rum och Jonas Jonassons synt fyllde 40 år. Jepp, så vet ni det.

Filosofiska inlägg och gulliga låtar

Nu är det revolution på gång spelas även den allt som oftast och jag hävdar att publiken överröstade bandet. Coolt! Från senaste plattan fick vi höra både den halvknökiga Nu har du gått för långt och den lite knäppa Stark som en hare där vår frontman stod och kramade en trafikkon låten igenom.

Om inte annat är ju det lite gulligt. Allt är ok på en Bob Hund-konsert. Thomas Öberg svävar ut med filosofiska inlägg mitt i texterna, och man vet inte alltid vad han menar eller säger. Den ordvitsiga titeln Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk är som gjord för att sjunga med i.

Som vanligt på väg ut i publiken

Ytterligare bevis på deras fyndiga texter är ju den tänkvärda Tinnitus i hjärtat och den varma kärlekstexten Blommor på brinnande fartyg. Rockabilligt har hårt driv och vår frontman är rejält uppe i varv tar steg ut från scenen och balanserar på kravallstaketet. Övriga musiker driver på och det är nästintill frenetiskt innan låten stannar upp för åter bygga upp intensiteten till max.

Många extranummer på övertid

Nu får vi information att Bob Hund lämnar scenen. Men självklart kommer de in igen och river av den ganska kantiga kompositionen En som stretar emot och från Allsång på Skansenkända Tralala lilla molntuss, kom hit skall du få en puss.

Åter igen lämnar Bob Hund scenen men det blir ytterligare tre låtar denna kväll. Och att de går ut är bara för de är så gamla och behöver syrgas. Thomas Öberg har klart för sig. Även publiken uppmanades att få lite syrgas för att överleva denna kväll. Och att bandet egentligen spelar klart och nu spelar på övertid blir nästa viktiga information till publiken.

Snygg tolkning där få hört originalet

Hjärtskärande rätt är som gjord för att dansa till och man blir glad av att höra den. Avantgardebandet Pere Ubu från USA gjorde i slutet av 70-talet en låt, The Final Solution, som Bob Hund döpte till Ett fall och en lösning. Om kvällens version är lite skum är det inget mot originalet. Men tusan vad det svängde. Absolut sista låten någonsin som Bob Hund fick spelat på KB blev Det skulle vara lätt för mig att säga att jag inte hittar hem, men det gör jag tror jag.

En sammanfattning kanske…

Har ju sett Bob Hund ett antal gånger, men det är alltid lika roligt och överraskande att se bandet. På KB blir det dessutom ännu roligare då bandet kommer väldigt nära publiken. I detta fall utnyttjas det till att Thomas Öberg titt som tätt hänger ut mot publiken och de som står närmast får både hålla mikrofon och stötta honom så han inte ramlar.

I slutet av konserten försvann sångaren dock en bra bit ut i publikhavet innan han lyckades ta sig in igen med som vanligt tilltrasslad mikrofonsladd. Varför han inte kör trådlöst är ju en gåta, men det hade ju tagit bort en del hans show. När det gäller showen för övrigt så behövs det ju inget ytterligare då övriga musiker fullt fokuserade lever i sin mikrovärld med syntar och gitarreffekter och annat.

Extra taggade sista gången på KB

Tyckte nog att ”gitarristen till vänster” Conny Nimmersjö var på hugget extra mycket då han kom fram flera gånger och manglade på. Gitarristen till höger, John Essing ser alltid ut som han är nyss hemkommen från någon picknick, och om någon gett ansikte åt att vara oberörd är det bassisten Mats Hellqvist. Fast han ler lite ibland.

Christian Gabel på trummor både driver och slår hårt. Och självklart får vi inte glömma keyboardisten Jonas Jonasson; mannen med mustaschen. Men det kändes som om bandet gav lite extra denna sista spelning på KB. Hade man fått önska ytterligare en låt hade det varit Iggy Pops Min Hund. Det hade varit ett snyggt avslut.

Uppvärmning med Krautrock

Albin, som var förband bestod av en ung man från Malmö som med sina syntar och andra elektroniska mojänger spelade nyskriven musik i sann krautrockanda. Det var musik som hade influenser från band som Cluster, Neu, Conrad Schnitzler och Kraftwerk. Låtarna svängde lite avigt, och det coola med den här musiken är att man hittar något groove som gör att musiken får eget liv.

Det jag hörde på skiva innan konserten var bra, men live var det riktigt fräckt. Albin ser jag gärna live igen. Dessutom värmer det extra mycket när man hör att en ny generation kan och vill föra den här musikgenren vidare.

Klicka på valfri bild för att se bildspelet.