ARCH ENEMY, Slagthuset, Malmö den 16 augusti 2023 – fullt ös och lite till

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Exposiv musik var ämnet för dagen denna onsdagskväll. För på scen i utsatt tid exploderade musiken från första sekund och sen var det inte en lugn stund under hela konserten. Deciver Deciver från senaste albumet Decivers, som kom ut förra året fick bli en snygg inledning.

Utan en millisekunds paus blev det ännu mer intensivt med The World Is Yours. Alissa White-Gluz som varit frontkvinna sen 2014 flög omkring på scenen och jag tror till och med fotograferna längst fram hade stora problem att hitta henne i sökaren. Klassikern Ravenous har jag hört med den forna sångerskan Angela Gossow, som jag då tyckte hade en brutal röst. Men det här är faktiskt snäppet tyngre.

Energiska musiker

Ja, hade bara sångerskan röjt runt på scen hade det ju räckt, men gitarristen Michael Ammot och bassisten Sharlee D´Angelo verkade ha en aldrig sinande överskottsenergi. Och dessutom har de bägge energi att vara med och driva Stonerbandet Spiritual Beggers. Nämnda bassist är dessutom med i The Nightflight Orchestra som turnerar och släpper plattor i en hissnande fart. Det är bara att lyfta på hatten och imponeras över deras drivkraft.

(Met)Allsång

Det svängde gott om In The Eye of the Storm från senaste plattan och det lät som större delen av publiken lyssnat in plattan och sjöng med på refrängerna. Det snygga gitarrintrot till House of Mirrors även den från nya plattan fick Slagthuset att lyfta ytterligare ett snäpp. Svettigt värre kan jag tänka mig det var för trummisen Daniel Erlandsson som fick jobba hårt med dubbelpedalen.

Tät dimma rådde

Från rökmaskinerna låg röken emellanåt tät som Lützendimman och man blev lite orolig att vår sångerska skulle missa var scenen slutade. Men förutom dimma och ljus behövdes det inte så mycket mer effekter. Alissa med sin tajta dräkt och blått hår ser ut at komma från någon science fictionfilm, och hennes coola trick att snurra den trådlösa micken var bara det imponerande.

The Watcher, även den från nya plattan är ytterligare en stenhård låt som går i rasande tempo. Refrängen och sången följer samma melodi så där fick jag lite Irlänsk folkmusikvibbar. Trots en kraftfull sång, så drunknar den lite i alla gitarrer men det är ju alltid så live. Fast om så är fallet kan man alltid lyssna på albumet och njuta i fullo istället.

Ren sång och growl

Och sedan blev det ännu mer från nya plattan, Handshake With Hell. Med snyggt intro innehåller denna låt både ren sång och growl. Kul att höra och man imponeras över hur hon växlar över.

Och i vanlig ordning en refräng där melodin fastnar snabbt. Welcome to the Apocalypse, sjunger Alissa i Sunset over the Empire, och om det är till tonerna av denna låt det slutar är det inte så pjåkigt. Med brutalt intro med basen blir det coola gitarrmelodier från bägge gitarristerna. Ja, gitarristen på högra flanken heter Jeff Loomis och har sedan 2014 varit medlem i bandet. Även denna strängbendare har haft egna band tidigare och gästar andra band och artister med jämna mellanrum. Fritid är överskattat.

Tvåtaktssmatter

Med orden ”Now we gonna give you a fast one” drog Arch Enemy igång As the Pages Burn från 2014. I rasande tvåtaktssmatter headbangades och dansade det friskt I publiken. 20 år på nacken hade We Will Rise som ursprungligen sjöngs av den första growlerskan i bandet, Angela Gossow. Men några ålderstecken kunde man inte skönja i låten. Lite kul att dock att Angela efter att ha lämnat bandet 2014 blev bandets manager. Så hon finns ju kvar på något sätt ändå. Hade ju varit extra kul om hon tittade in och sjöng duett med Alissa. Hade nog golvat publiken fullständigt.

Extranummer med klassiker

Tack för oss sade Arch Enemy men kom snabbt in igen och i rask följd avverkades Enemy Within/Burning Angel och Snowbound från albumet Wages of Sin. Snyggt upptrimmade och uppskruvade gentemot originalinspelningarna från 2002. Fattas bara. Fields of Desolation från första plattan 1996 fick avsluta kvällens konsert.

Nesligt blI ersatt av späd liten kvinna

Och slänger man på albumet så är det ju faktiskt Johan Liiva som står för sången. Han var ju med och bildade Arch Enemy tillsammans med Michael Ammot i mitten av 90-talet. Ska inte spekulera i varför han slutade i bandet, men det måste ändå vara nesligt att bli ersatt av en liten späd kvinna som sjöng skjortan av alla andra. Som ren anektdot såg jag en spelning på KB med Arch Enemy någon gång på 00-talet där han dök upp och körde en låt tillsammans med Angela Gossow.

Lite sammanfattning kanske…

Mycket pang för pengarna var det definitivt. Arch Enemy levererar och är definitivt ett band som ligger på topp i denna genre. De har känsla för melodier och kombinerar brutaltung musik, growl men det är ändå lättlyssnat för de som vant sig vid den här sortens musik. Bandet ger ett sympatiskt intryck och verkar absolut trivas med vad de gör. De är ju ute och turnerar och de flesta spelningar är utsålda. Att det är stökigt, trångt och svettigt hör ju absolut till. Hade blivit besviken annars.