ELEINE, Rock Stage den 12 augusti (Malmöfestivalen 2023) – på väg att ta minst två steg upp på karriärstegen

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Är inte säker, men om inte annat känns det på sistone som om Eleine är på väg att ta minst två steg upp på karriärstegen. Signingen till nya hungriga skivbolaget Atomic Fire Records har säkert en del med saken att göra, men det verkar också som om bandet rent allmänt har fått en ansenlig dos självförtroende adderad till sitt imaginära mänskliga konto.

Inte minst utgör nya albumet We Shall Remain ett utmärkt exempel på detta. Sångerskan Madeleine Liljestam och gitarristen Rikard Ekberg fortsatte kämpa på med combon även efter tre bandmedlemmars frånfälle 2018, och det har gett resultat nu. De värvade snabbt ersättare, och här är vi nu.

Har växt in fullständigt i rollen

För trägen vinner i bästa fall, som bekant, och mycket riktigt bjöds man på ett tajt och överraskande energiskt set. Det här var definitivt det bästa av de tre gig jag skådat med Helsingborgarna hittills.

Men så har kvintetten också utvecklats till ett riktigt underhållande band. De simultana headbanging-poserna hjälpte onekligen i detta avseende. Liksom Madeleine Liljestam, som uppenbarligen växt in fullständigt i rollen som förförisk och lite farlig – men ändå inte – gotisk metalälva. Självsäkerheten lyste igenom hos henne som aldrig förr, och resten av gänget följde i hennes spår.

Mer arenaorienterade

Samtidigt ter sig Eleine mörkare i sitt musikaliska uttryck än många andra kvinnligt frontade symfoniska metalband. Typ självklarheter som Evanescence, Nightwish och Within Temptation, Och då har vi ändå inte talat om folk som Beyond the Black, Delain och Xandria, som i alla fall från och till stoltserar med märkbart poppiga referenser utan för den sakens skull tappa metal-approachen.

Fast med detta sagt, var det något som framträdde tydligare än på tidigare gig, så var det att kvintetten fått blivit mer arenaorienterad. Intimitet i all ära, men det var väldigt tydligt att de älskade att uppträda inför en till synes fulltalig publik på det utökade Rock Stage-området.

En av de vackraste refrängerna

Rent musikaliskt äntrade Helsingborgarna alltså scenen med årets starka release We Shall Remain i bagaget, och därifrån hämtades Never Forget och We are Legion, två alster som bekräftade en fortsatt positiv potential. Vi talar mäktigt gothiga saker i power metal-tempo och storslagna refränger.

Från samma verk avverkades även det riffiga titelspåret där dramatiken onekligen vreds upp ytterligare. Samtidigt framstod refrängen definitivt som en av de vackraste bandet skapet.

Inga dippar att tala om

Ava of Death var ytterligare ett ess denna kväll. Det här var en klistrig höjdare i marschtakt, som backade upp Madeleines Liljestams klara nyansrika röst på för bästa resultat. Ytterligare ett par sånger är inte nämnda, men om nu ärligheten måste råda ska villigt medges att detta sisådär femtio minuter långa gig inte bjöd på några dippar att tala om.

Gediget genomförd tillställning

Hetsiga Death Incarnate med sin korthuggna refräng och studsiga uppbyggnad fick avsluta detta alldeles för korta gig. En fin avrundning på en lika utmärkt som gediget genomförd tillställning, och den festglada smått påstrukna publiken blev uppenbart uppspelt över Ekbergs och Liljestams allsångslek med låten ifråga strax innan den avverkades ”på riktigt”.

Rockgudarna vakar

Slutet gott, allting gott med andra ord, och det faktum att det ihållande hällregnet äntligen tog slut två minuter innan bandet gick på måste ha betytt något. Som att rockgudarna där upp vakar över alla i gänget, till exempel. I alla fall just för tillfället.

Bildspel från Malmö Festivalen tre första kvällar. Klicka på valfri bild för att se bildspelet.