TOSCA, Varbergs Teater den 5 augusti 2023 – en av de bästa Tosca-upplevelserna

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Medverkande:
Kine Sandtrö - Tosca
Markus Pettersson - Cavaradossi
Eirik Krokfjord - Scarpia
Joakim Larsson - Angelotti
Anne Birgitte Bouwhuis Røkke - Spoletta
Marcus Bartoletti - Sakristanen
Philip Hartman - Sciarone & Kör
Gustav Ekmark - Kör
Fanny Andersson - Kör

Maria Ingemarsson Berg - Piano & Kapellmästare
Albert van Pahm - Piano
Helga Hencz - Violin
Henning Fredriksson - Cello
Ella Kjellberg - Klarinett
Marianne T. Clement - Tvärflöjt

Rejält tuggmotstånd och en klar och krispig yta. Tosca i regi av Skånska Operan är en riktigt njutbar anrättning tillredd med mycket kärlek och passion. Man fångar i ett svep både det klassiska tidlösa och det moderna angelägna hos denna episka och tragiska kärlekshistoria.

Skånska Operan firade 30 år 2022 och i år fortsätter en pigg och nyfiken 31-åring sin mission och passion att föra ut Operan till folket. Mest av allt till folket i Skåne, och mest av allt uppträder man på olika vackra slott, men det blir två avstickare på turnén: till Kalmar slott och till Varbergs teater.

Man märker att folk i Varberg verkligen har sett fram emot detta som en av årets höjdpunkter. Och många tillresta håller med. Det gäller att passa på att se kvalitetsopera när tillfälle ges och turnén når sin nordligaste punkt. Det blir tre föreställningar i staden.

Tosca favoritroll för Sarah Bernhardt

Tosca var en gång i tiden en pjäs i vilken Sarah Bernhardt briljerade. (Liksom Tosca har även Sarah Bernhardt idag blivit synonymt med ett läckert bakverk). Giacomo Puccini såg pjäsen och insåg potentialen … även om han inte förstod franskan … och det var början till en av  världshistoriens mest kända och älskade operor.

Tidernas bästa Tosca är  skånsk!

Tidernas bästa Tosca? Det blir en delad förstaplats mellan Birgit Nilsson och Maria Callas. I år är det förresten Puccini- och Tosca-tema på Birgit Nilsson Museum och det serveras Tosca bakelser i stallcaféet. I år är ett år i Toscas tecken.

Och denna historia om kärlek, passion och yttrandefrihet är ständigt aktuell. I år kanske mer än någonsin …?

En utmärkt trio

Trion som innehar huvudrollerna är alla utmärkta. Vilka röster. Vilken inlevelseförmåga. Hur de äger scenen – och publiken. Sopranen Kine Sandtrø som Floria Tosca, Markus Pettersson som hennes älskade målare Mario Cavaradossi och Eirik Krokfjord som historiens antagonist, baronen Scarpia, en av operahistoriens bästa skurkroller.

Docksöt eldig italienska med mord i blicken

Kine Sandtrø ser docksöt ut men sjunger som en eldig italienska med mord i blicken. Eller passionerad kärlek. Eller avundsjuka. Eller allt detta samtidigt. Tosca är de stora känslornas primadonna. Hon gör inte mellanmjölk, hon är idel hett blod och stark lidelse.

Markus Pettersson får återigen spela förste älskare och hjälte. Precis som i Skånska Operans La Bohème. Är man tenor så har man en god chans att landa hjälterollerna. Och om man är baryton … då är man dömd till skurkrollerna. Men skurkar har som bekant många av de bästa replikerna och mest minnesvärda scenerna. Och bästa låtarna.

En avundsjuk hjälpreda som scenförhöjare

Av birollerna är Marcus Bartoletti som avundsjuk hjälpreda till den målande Mario en riktigt humoristisk scenförhöjare. Ja, rollen som en sakristan som är satt att hjälpa Den Store Konstnären när han målar helgon i kyrkan kanske inte låter så spännande … men visst finns det komisk potential. Sakristanen skvallrar på konstnären kanske inte främst på grund av politiska skäl (folk är uppdelade i för eller emot Napoleon) utan för att han är avundsjuk.

Får inte korgen …

Han är lite avundsjuk på Marios talang och lättsamma sätt, men mycket avundsjuk på Marios fina matkorg. Som han inte får smaka på. Istället är det en revolutionär Napoleonanhängare som Mario räddar och förser med lyxiga förnödenheter. Det kanske är omoraliskt att sakristanen skvallrar och anger någon som har sökt skydd i kyrkan (kyrkor ska vara en fredad fristad) men det är också mänskligt att vara avundsjuk … och hungrig. Dessutom: vad kan man förvänta sig av en baryton …? Svar: skurkroll.

Ett passionerat triangeldrama

Man kan prata om Tosca och politik och maktmissbruk och förtryck och yttrandefrihet och hur aktuellt allt är – fortfarande! – tills solen går ner. Men … Handlingen är i grund och botten ett triangeldrama. Som handlar om kärlek. Eventuellt. Två män är båda två besatta av Tosca och tror att de älskar henne … och de tar det ena tvivelaktiga beslutet efter det andra under historiens gång. Båda två underskattar de Tosca och hennes förstånd och hennes känslor … och vad hon är kapabel till.

Vad har Tosca gjort för att förtjäna detta?

Tosca själv undrar vad hon har gjort för att förtjäna sitt grymma öde. Hennes finaste ögonblick är när hon sjunger en klagande sång till Madonnan – som en god italienska och katolik har hon bett och offrat flitigt och så blir hon belönad på det här otacksamma sättet …?

Går upp i topp

Jag har sett många uppsättningar av Tosca. Både live och på film. Det här går upp i topp bland de bästa upplevelserna. Man har inte ödslat massor av pengar på dyra prylar, man har lagt energin på musiken och passionen och det känns extra fint att alla musikerna sitter på scenen som en fond för den tragiska historien. De är i sitt esse under kvällen.

De tre huvudrollsinnehavarna är lysande och imponerande i sina roller, och hela ensemblen och kören arbetar som ett sammansvetsat välljudande team för att förhöja och fördjupa upplevelsen.

En modern och tydlig översättning

Det här är en angelägen och mycket modern uppsättning, som inte har fallit för den lätta frestelsen att modernisera. Och det känns fint och unikt att man uppför Tosca på svenska. Att översätta opera var normalt förr i tiden – till exempel på Birgit Nilssons tid — och faktum är att hur bra du än är på italienska, nog sitter du och läser textremsorna bara för att det finns text … Det är en fin, modern och tydlig översättning, man hör vartenda sjunget ord och ser vartenda litet minspel hos aktörerna …  Alla nyanser fångas.Det här är en upplevelse som stannar kvar.

Historien bakom …

Till sist … Investera gärna i ett programblad. Här finns historien bakom Puccinis Tosca, och hur den gjort succé genom tiderna. Men här finns också allt om just den här produktionen.

Det är extra roligt att läsa om alla olika medverkande som kommer från många olika delar av Skandinavien och vad de själva tycker att de lärt sig av Tosca. Här finns de väntade svaren om kärlek, passion och yttrandefrihet … men också att man lärt sig att det svenska språket har många hårda konsonanter. Kanske hade en Scarpia som sjunger på norska låtit mjukare och trevligare och riktigt ”gøy” … ?

Klicka på valfri bild för att se bildspelet.