Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ben Wheatley
Skådespelare: Jason Statham, Jing Wu, Shuya Sophia Cai, Cliff Curtis, Page Kennedy
Premiär: 2023-08-04
Betyg: 3
Det var förstås oundvikligt. En uppföljare till 2018 års hajaction The Meg, alltså. Intäkter på 530 miljoner dollar på världsplanet skojar man liksom inte bort. Således är allas vår Jason Statham tillbaka i förarsätet samtidigt som epitet som större, mer effektspäckad, än mer högljudd och en actionnivå som mer än väl går bortom vad som bjöds i föregångaren. Dock är det här inte nödvändigtvis bättre än föregångaren.
Fast öppningen är förstås lätt att gilla. I en prolog får vi nämligen se Stathams ex-räddningsdykaren Jonas Taylor i sin nya roll som hårdför miljöaktivist tillsammans med sitt team sätta P för dumpning av radioaktivt avfall i Filippinska sjön Tala om att vara rätt i tiden nu när det mesta tycks gå åt skogen med moder jord.
Regerade världen för 65 miljoner år sedan
Fast sedan är det raskt över till business as usual. Ni hajar säkert grejen. För det handlar förstås åter om nya hot från megalodonfirren i kolossalformat som regerade världen redan för 65 miljoner år sedan. Den befinner sig som sig bör i centrum om man säger så, och inte bara för att den väldigt täte äventyraren Jiuming Zhang förvarar ett livs levande exemplar i studiesyfte på på sitt havsforskningsinstitut.
Men ambitionerna stannar inte där. Det finns också en plan att tillsammans med Jonas Taylor och gänget att forska vidare på 7000 meters djup där fler varelser av samma vara troligen befinner sig.
Slemma skurkar och klimax med panik
Redan här förstår man att upplägget uppmuntrar till mäktig hajaction, men varför nöja sig med det när man kan addera förräderi och slemma skurkar som redan ägnar sig åt illegal gruvbrytning där på havets botten.
Som om inte detta vore nog vankas det klimax med panik mot slutet också. Ett klimax, som för övrigt får en att associera till inte alls lyckade Hajen 3D från 1983. Kaoset och glufsandet när en vithaj råkar komma loss på en nöjespark har fått sin repris i Meg 2: The Trench på en strand där solande och badande folk uppvaktas av inte en, utan hela tre sådana där hungriga megahajar.
Dödlig stöt
Men gissa om Jason Statham fixar biffen på de mest spektakulära sätt. Hemmagjorda harpuner med bomber är melodin när han sätter gasen i botten på en vattenskoter för att sätta in den dödliga stöten på urtidsdjuren.
Som om inte detta vore nog dyker de slemma skurkarna upp också lagom till upplösningen, så att det inte ska finnas en enda död sekund, och då har jag ändå inte nämnt något om den enorma jättebläckfisken som dyker upp för en hajfajt och skrämmer vettet ur de badsugna när den ändå är igång. Eller de där ödle-liknande sakerna som ser ut som överblivet gods från Jurassic Park
Samma fånighetsgrad
Med andra ord är over the top bara förnamnet vad gäller denna lite senkomna uppföljare. Att associera till Fast & The Furious-franschisen är väl inte helt fel vad gäller intensiteten. Åtminstone om man värderar filmens andra halva.
Med detta sagt återfinns också samma fånighetsgrad som i den actionpackade bildyrkarserien. Popcorn-nivån är lika svindlande. Det här är ingen vanlig hårdkokt Statham-rulle. Den som längtar efter en sådan får vänta till Sylvester Stallone släpper lös Expend4bles, som har premiär i höst.
Måhända precis vad som behövs
Samtidigt måste jag ändå säga att Meg 2:The Trench gör sig hyfsat i sin nisch. Det här är en underhållande skapelse gjord med medvetenheten att den inte går att ta det minsta på allvar, och det är helt okej.
På samma sätt är det inte alls kvalitetsaction av samma kaliber som John Wick, Mission Impossible och Indiana Jones. Vi talar helt annan klass här, men det är okej det också. Så strunta i det smått stabbiga dramat. Det här är bruksacton i högbudgetland korsad med creature/feature-fokus, och det är måhända precis vad biorepertoaren behöver för tillfället. Åtminstone lär besökare som inte tar (bio)livet alltför allvarligt hålla med.
