Klicka på bilden, för att se hela bilden
För de som eventuellt inte är informerade; Jimmie Allen är en relativt nybakad countrystar. Annars vimlar det inte direkt av svarta i countrysvängen. Utöver den omtalat trevlige Charley Pride på 70-talet var det stendött fram tills dess Hootie & the Blowfish-sångaren Darius Rucker slog igenom tämligen hårt strax efter millenieskiftet. Frågan är därför om det inte varit mer sällsynt med mörkhyade på Billboards countrylista än vita på dess R&B-lista mycket länge nu.
Således är Allen det hopp man väntat på ska göra en ny inbrytning i denna stenhårt vita genre. Och hittills har det ju gått bra. Sex hits på så här långt tre album, varav tre topplaceringar talar sitt tydliga språk. Liksom priserna för bästa nykomling respektive bäste manliga nykomlingar från de två stora countryorganisationerna ACM och CMA.
Anklagad för sexuella övergrepp
Fortsättning följer. Kanske. Men bara kanske, och då i en obestämd framtid. Mannen har nämligen på goda grunder anklagats för sexuella övergrepp både av sin manager och en icke namngiven kvinna, vilket omgående har resulterat i att kontraktet sades upp av skivbolaget. Lagom till releasen av senaste verket Tulip Drive, bör tilläggas.
Aj aj aj, skulle man kunna utbrista. Det lär alltså inte bli fler album med skivbolaget BBM – ovanstående BMG fungerar enbart som distributör. En trist historia, och ännu ett exempel på en omdömeslös artist som ballar ur i spåren av framgång.
Svårsmält från den mörka sidan
Fast nog om detta. Nu är det dags att fokusera på musiken även om det kan vara svårt. Att lyssna på sånger om kärlek, vänskap och livets övriga glädjeämnen kan som bekant vara svårsmält om den som sjunger dem vandrar på den mörka sidan.
Tänjer välbekant på genregränserna
Men ändå, Tulip Drive är faktiskt likväl ett album väl värt att kolla in. Vi talar i termerna en modern countryskapelse som tänjer på genregränserna på numera välbekant sätt utan för den sakens skull överge rötterna.
Förstasingeln Down Home är dock ett utmärkt exempel på renodlad country av samtida snitt. Det handlar om en hyllning till sångarens far och tillika en man som inte är med oss längre, och det låter som den glasklara countryhit det blev när Allen släpper loss känslospröten.
Får en på gott humör
Samma känsla fås i avslutande You Won’t Be Alone, en akustisk sak med lyriken riktad till sångarens son Aadlyn.
Be Alright i sin tur fortsätter på samma linje med ett mera allmänt budskap. Allen vill säga att allt kan bli okej, och även on detta inte är alldeles sant är det en sång som får en på gott humör.
J.Lo och R&B-doftande pop
Sedan var det ju det här med att tänja på gränserna, och i On My Way tar sångaren självaste J.Lo till hjälp. Det här är inget annat än R&B-doftande pop kryddad med stänk av steelguitar. Men jag gillar det.Samma sak kan sägas om Pesos, det otippade samarbetet med CeeLo Green och T-Pain. Det här är utan tvekan verkets stötigaste sak. De latinodoftande rytmerna rockar. Helt klart är det så.
Allen goes popcountry
Mer traditionellt blir det i sådant som Keep on Coming och Every Time I Say Amen, två typiska exempel på Allen goes popcountry med lagom balans mellan genrerna. Men det är lätt att uppskatta detta också.
Hade behövts fler spår i upptempo-mode
Med andra ord är jag tämligen förtjust i den här plattan. Låtmaterialet är på det hela taget starkt, och här finns onekligen variationer samtidigt som Allen sjunger med känsla och inlevelse. Ska jag sedan invända mot något är det väl att det hade behövts något fler upptempo-spår för att variera dieten. Det blir tidvis väl likartat ur den aspekten. Samtidigt hade detta kunnat avhjälpas om Allen kunnat spara några av låtarna till längre fram. Sjutton spår är tre, fyra för många.
Att göra avbön och be offren om förlåtelse
Å andra sidan ser det inte ut att bli något nytt album i brådrasket på grund av ovanstående klammeri med rättvisan. Återstår att se vad som händer. I väntan på bättre tider är mitt råd till Allen att göra avbön, be om förlåtelse till offren och göra bot och bättring. Vem vet, kanske får han komma in i värmen igen då. Men det lär förstås dröja ett tag. Av fullt naturliga skäl.
