Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Danny Philippou & Michael Philippou
Skådespelare: Ari McCarthy, Hamish Phillips, Kit Erhard-Bruce, Sarah Brokensha, Jayden Davison
Premiär: 2023-07-28
Betyg: 4
På pappret låter Talk to Me som ännu en av de där spökfilmerna från Blumhouse. Spöken och tonåringar. Blumhouse har gjort sig kända för att producera oftast framgångsrika skräckfilmer med den låga åldersgränsen PG-13. Filmerna är slickade, förhållandevis snälla för att kunna förses med låg åldersgräns, och de har en tendens att vräka på med för många jump scares och visuella effekter, vilket brukar leda till att jag tröttnar på alla spökerier under den tredje akten; all eventuell kuslighet blåses bort.
Men nu är Talk to Me ingen Blumhouse-film – eller ens en amerikansk film. Denna rätt hajpade lilla film är australisk. För regin står tvillingarna Danny och Michael Philippou. Danny har också varit med och skrivit manus.
Driver populär YouTube-kanal
Jag ler lite åt att en av de tre manusförfattarna heter Bill Hinzman. Bill Hinzman hette skådespelaren som spelade den allra första zombien i Night of the Living Dead, 1968. Han dog 2012, jag utgår fram att det inte är han som återvänt från andra sidan för att skriva Talk to Me. Bröderna Philippou driver visst en populär YouTube-kanal jag aldrig hört talas om, de jobbade båda på The Babadook, och tydligen bor de numera i Los Angeles.
Hugger utan förvarning sin kompis
Filmen börjar lika effektivt som brutalt. På en fest har en kille låst in sig i ett rum. En kompis sparkar in dörren och hittar killen sittande på sängen, killen beter sig märkligt, han svamlar obegripligheter, och utan förvarning hugger han en kniv i sin kompis, för att direkt därefter begå självmord inför gästerna.
Hopp till en tid senare. Sophie Wilde spelar tonåringen Mia, vars mor dött av en överdos sömntabletter, omständigheterna är oklara. Mia bor med sin far Max (Marcus Johnson), men deras förhållande är inte det bästa. Mia spenderar det mesta av sin tid med sin kompis Jade (Alexandra Jensen) och dennas familj. Miranda Otto, som också varit med och producerat, gör Jades argsinta mor.
Besatt av spöke
På en fest plockar några av de tuffa killarna fram en märklig grej. En avhuggen vänsterhand som påstås ha tillhört en spågubbe. Om man tar tag i handen och säger “Talk to me” dyker det upp spöken, säger man sedan “I let you in” blir man besatt av ett spöke. Efter 90 sekunder måste man avbryta, annars stannar spöket kvar i ens kropp för alltid.
Allt det här funkar på riktigt, det dyker faktiskt upp spöken och besätter folk. Filmens ungdomar använder handen som något slags knark; de tjoar och har sig när de ser på hur kompisar besätts och pratar med monsterröst.
Det går åt helvete
När Mia låter sig utsättas tycker hon sig bli besatt av sin döda mor – och de drar över tiden med några sekunder. Det var förstås dumt gjort. Mia tycker sig se spöken även efter att berättelsen avbrutits. Än värre blir det när Jades 14-årige lillebror Riley (Joe Bird) tjatar sig till att få testa spöktricket. Då går allt åt helvete.
Alla svär som borstbindare
Som sagt, vad gäller handlingen skulle det här kunna vara en film från Blumhouse. Men nu är det inte det, och det här är definitivt inte PG-13. En stor skillnad är det grova språket – australier är inte lika kinkiga som amerikaner när det gäller svärande. I Talk to Me svär alla som borstbindare. En annan stor skillnad är att Talk to Me är en väldigt blodig film. Flera scener är rejält brutala och snaskiga.
Genomgående obehaglig ton
Filmens anslag är ganska lågmält. Det här känns som en europeisk produktion. Av skådespelarna är det bara Miranda Otto jag känner till sedan tidigare, men de medverkande är överlag bra, de känns som riktiga människor. Sophie Wilde är skitbra när hon blir besatt.
Talk to Me är en överraskande bra film. Jag förväntade mig ännu en slätstruken spökfilm, men jag fick något bättre. Filmen har genomgående en ganska obehaglig ton, det vilar något oroväckande över varje scen. Visst finns här en och annan jump scare, men bröderna Philippou förlitar sig inte på dessa. Det här är en effektiv film med några riktigt chockerande inslag. Jag räknade ut slutet, men det beror mest på att slutet är ganska ofrånkomligt.
Ritualer bord ha blivit snackis
Ska jag anmärka på något, är det att vi flera gånger får se hur dussintals ungdomar filmar allt som sker under ritualerna med den avhuggna handen, och de laddar upp filmerna på nätet. Vi får se hur ungdomar tittar på dessa videoklipp på sina mobiler. Således borde dessa ritualer ha blivit en snackis, något som är ganska välkänt, oavsett om det är fejk eller på riktigt – minns hur det brukar vara med sådana här internetflugor, som Momo, Slenderman och clownskräcken. De poliser som dyker upp borde hört talas om denna bisarra grej.
Talk to Me är en bra, otäck och spännande skräckfilm. Det ska bli intressant att se vad bröderna Philippou hittar på härnäst.
Jag ska kanske tillägga att A24 distribuerar filmen i USA, men det här är ingen A24-produktion.
