MÓNICA NARANJO, Es Jardi, Palma Nova, Mallorca den 14 juli 2023 – lysande med Spaniens svar på Madonna

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Hon kan bäst beskrivas som en hybrid av Madonna och Lady Gaga. Fast med en avsevärt kraftfullare röst än amerikanskorna, då. Men eftersom Mónica Naranjo med några få undantag aldrig sjungit på annat än spanska är hon programenligt också i stort sett även totalt okänd utanför hemlandet Spanien och Sydamerika.

Synd, på min ära. För sanna mina ord; hade Naranjo varit en produkt av den anglosaxiska kulturen hade hon troligen varit en superstor vid det här laget. Vilket hade varit fullt förståeligt, och den som inte förstått det tidigare borde ha gjort det när hon eller han sett henne live. Som undertecknad denna sköna Mallorcakväll på mysiga fritidsområdet Es Jardi strax utanför turistorten Palma Nova.

Det framgick nämligen omgående att liveformatet är Naranjos främsta element. Hon är en diva i dess rätta bemärkelse, som äger scenen genom sin blotta existens på ett fullt självklart sätt. Således var det bara givet att publiken fanns där i hennes hand från första stund.

Uppenbar tacksamhet

En avundsvärd situation förstås, och det märktes att vokalissan njöt i fulla drag över uppmärksamheten. Samtidigt var tacksamheten uppenbar. Även mina knackiga spanskkunskaper kunde uppfatta fraser som ”Mitt hjärta finns hos er”, och det var inget artighetssnack. Alls. Hon verkade definitivt mena det.

Rockade med rocklegend

Vokalissan är för närvarande hyperaktuell med nya och tillika tionde albumet Mimétika, och detta uppmärksammades med en trio lika varierade som representativa saker i form av stötigt rytmiska Shezerade, mäktiga balladen Quien me Salvara de mi? och Ey!, en ösig sak som visar att damen kan rocka övertygande också. På platta görs denna sång tillsammans med Enrique Bunbury, tidigare sångare i legendariska rockbandet Heros del Silencio. Videon finns givetvis på YouTube. Missa inte!

Paradnummer som koncentrat

Fast kvällen inleddes med Europa, ett långsamt dramatiskt stycke som mixade musikal och klassiska tongångar på bästa sätt innan diskorytmerna tog vid. Ett paradnummer som i mångt och mycket utgjorde ett koncentrat av Naranjos mångsidighet, bör påpekas.

Diskotemat fortsatte därefter i tidiga hiten Destame och efterföljande Solo se vive una vez, båda diskodängor Donna Summer säkert hade velat ha då det begav sig. Eller varför inte ovannämnda Lady Gaga i nutid.

Vågad simulerad dansant sex

Sedan ska inte heller stickas under stol med att 49-åringen inte är främmande för att ”go clubbing”, modell techno. Som i Pantera en libertad, en annan tidig hit hämtad från dubbelt miljonsäljande andra albumet Palabra en Mujer. Framförandet här illustrerades för övrigt av tydligt simulerad sex av de halvdussin dansarna. Vågat? Absolut. Provokativt? Kanske, men bara för de mest hardcore orienterade katolikerna. Fast på det hela taget definitivt läckert och genomfört med smak.

Stycke med hög dramafaktor

Samtidigt är det som sagt inte överraskande att Naranjo vid behov även kan vrida på rockreglagen. Som i Usted, ett stycke med hög dramafaktor och tydliga enkla riff som lyfter refrängen. Extra plus här för den väna rösten i verserna innan 49-åringens stora röst visade var (sång)skåpet skulle stå.

Och när vi nu ändå pratar rock, så är det inte utan att man hade önskat att denna musikaliskt diversifierade dam hade gjort ett rakt igenom storskaligt melodiöst hårdrocks-/metalalbum någon gång i framtiden medan rösten alltjämt har orken och omfånget.

Nyfikenhet och vilja att förfina

Fast om något demonstrerade denna konsert att Naranjo än så länge inte är i närheten av att ha tappat vare sig orken eller inspirationen. Som helhet var det här nämligen en riktigt underhållande och fokuserad show med en Naranjo i artistisk toppform. Nyfikenheten och viljan att förfina var också uppenbar. Även om vi alla nog kan vara garanterade att divan aldrig blir jobbigt experimentell.

Att sedan utanpåverket var av yttersta klass behöver knappt nämnas. Videoshowen på LED-skärmarna var av yttersta genomarbetade klass alltmedan dansarna tilläts ta mer plats än vad som är brukligt i sådana här sammanhang. Gamle fryntlige Edvard Perssons devis allt ljus på mig stämmer verkligen inte in på denna heta spanjorska.

Endast actionbilderna i nutid saknades

Tempofyllt, påkostat, tjusigt och varierat är passande ord för att beskriva helheten. Inte mycket saknades, således. Det skulle i så fall vara Naranjo själv i nutid i storbild. Vi fick se henne i alla möjliga tidsåldrar där uppe på LED-skärmarna, men actionbilderna live i nutid från konserten man bevistade lyste med sin frånvaro. Synd, får man väl säga. Det var lite trist att gå miste om Naranjos uttrycksfulla mimik och kroppsspråk. Den närheten hade behövts för att göra denna kväll än mer lyckad och måhända även komplett.