Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Virginie Verrier
Skådespelare: Garance Marillier, Emilie Dequenne, Alban Lenoir, Fred Testot, Sylvie Testud
Premiär: 2023-07-14
Betyg: 2
Marinette Pichot är fransk damfotbolls största stjärna någonsin. Hon var den förste att bli proffs i USA, gjorde mest mål i sina klubblag och var stjärnan i det franska landslaget. Det här är biopicen om henne. Här i Sverige har väl få någon aning om vem hon är, men på pappret är det förstås en inspirerande historia om att överbrygga motgångar mot alla odds.
Synd bara att filmen inte riktigt lever upp till förväntningarna. För det här är på det hela taget en alltför korthuggen och smått oinspirerad skapelse som kör sitt A till B-recept fullt och checkar av händelserna rakt av utan att direkt göra avtryck.
Kastas in i hetluften
Fast den verklighetsbaserade historien är som sagt inspirerande. För Marinette lyckades ju faktiskt i slutänden trots att hon hade i stort sett allting emot sig. Historien tar sin början 1980. Marinette är barn. Hon betraktar fascinerat gossarna som sparkar boll.
En uppmärksam manlig tränare ser detta och kastar in henne i hetluften direkt, och begåvningen syns omgående. Den lilla tjejen har hittat sin grej och mamman stöttar. Pappan är däremot inte road. Han har problem med allt, inklusive sig själv och pucklar på sin fru varje gång andan faller på.
Rutschkana ut ur ungdomslaget
Livet är hårt på fotbollsfronten också. Det här är männens värld, så när Pichot lämnat tonåren halvvägs blir det rutschkana ut ur det lokala ungdomslaget eftersom mixade lag efter sexton inte är tillåtna av fotbollsförbundet.
Succé som USA-proffs
Därefter berättar filmen kronologiskt år för år vägen mot toppen. Det blir plats och gemenskap i ett hyfsat klubblag, uttagning i landslaget, avancemang för klubblaget till högsta serien, succé som USA-proffs i Philadelphia och utnämningar till bästa spelare på hemmaplan efter återvändandet från USA.
Motgångarna berörs också. Som fiaskona i VM 2003 och kvalet inför VM 2007. För att inte tala om kärlekstrasslet med den amerikanska flickvännen, modell Farlig förbindelse minus kaninkokandet.
Lama fotbollssekvenser
Men slutet gott allting gott. Typ. För visst lyckas Pichot hitta kärleken och ett liv efter fotbollen till slut. Däremot skulle jag inte vilja påstå att filmen som helhet lyckas något vidare varken med att komma under skinnet på titelfiguren eller föräldrarna eller göra något mer än fragmentariska nedslag i fotbollskarriären.
Och på tal om fotbollen, så måste jag säga att fotbollssekvenserna ter sig förvånansvärt lama och icke-visuella. Nerven och spänningen saknas mestadels.
Hon är filmens hjärta
Skulle nog vilja säga att detta gäller för helheten också. Förmodligen beroende på att Marinette är på tok för redovisande och helt enkelt för kort. Sistnämnda brukar inte vara något man klagar på i dessa dagar av svällande speltider oavsett genre, men i det här fallet är visst gnäll om detta faktiskt relevant.
Men på tal om gnäll. Något sådant ska inte läggas på Garance Marillier i titelrollen. Hon är filmens självklara hjärta som lockar fram empatin med sitt sårbara och nyanserade spel, så extra plus för det.
