BRUCE SPRINGSTEEN, Parken, Köpenhamn den 11 juli 2023 – ålder är bara en siffra

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Få artister, som Bruce Springsteen och i viss mån Håkan Hellström, är väl lika kända för deras liveframträdanden som deras musik. De kan sälja ut de största arenorna flera dagar i rad utan att ha med sig någon som helst form av spektakulär scenshow. Istället är det bara bandet och deras musik som syns och hörs. Folk går man ur huse bara för att ta del av evenemanget och vilka låtar som spelas har en mer sekundär betydelse.

Bruce Springsteens spelningar på Gamla Ullevi har ju nått legendstatus för alla svenska och nordiska fans. Även om han varit i Köpenhamn ett tjugotal gånger, så ligger de ändå i lä.

Har missat varenda spelning

Dock måste jag dessvärre erkänna att jag av någon oförklarlig anledning lyckats missa varenda spelning både i Köpenhamn och Göteborg. Det började redan 1981. Olle Berggren på Kvällsposten hade skrivit en lång hyllning till The Boss och själv hade jag köpt dubbel-LP:n The River, och nu skulle han komma till Brøndby Hallen.

Vi var ett par stycken i klassen som ville dit men i slutändan var det nog bara en som gick och inte var det jag. Dock kommer jag ihåg att han hyllade konserten och berättade att jag inte fick missa detta. Sedan dess har massor av tåg gått med mig sittande kvar på perrongen fram tills idag.

Ett nytt album i bagaget

Övrig presentation av Bossen, Bruce Springsteen känns överflödig det enda man kan nämna är att han faktiskt har ett relativt nytt album Only the Strong Survive i bagaget, albumet släpptes strax före jul förra året och består av covers på en drös soul-klassiker.

Ett intakt band

Bakom sig hade Bossen det legendariska E-Street Band, vars medlemmar har varit i stort sett intakta hela tiden dock har vissa dessvärre lämnat oss, men deras ersättare har fyllt kostymen väl. Bandet har dock utökats genom åren och har idag både blåssektion och doakör. Dock saknades frugan Patti Scialfa.

Maskinen malde på

Bossen körde igång med No Surrender , och då blev det fullt tryck i det smockfulla Parken, vars tak var stängt men inte på grund av någon regnrisk utan snarare för ljusshowens skull. Sedan malde maskinen på med sitt storslagna sound. Under Letter to You lade de på en textremsa på storbildsskärmarna med en dansk översättning av texten, vilket för övrigt upprepas på samtliga låtar från plattan Letter to You.

Förutom att spela gitarr körde ju Bossen även munspel under Promised Land, munspelet dök ju även upp fler gånger bla på The River.

Musik nonstop

För att vara en så pass rutinerad entertainer, så är mellansnacket inte Bossens grej. Således var det musik nonstop som gällde. Enda undantaget var väl när han presenterade bandet under extranumrena. Nu räknar jag ju inte med introt till Last Man Standing, som något mellansnack då denna story är en del av låten.

Cover på egen låt

Under Kitty’s Back bjöds det på en hel del improvisationer och utflippningar som man kunde varit utan – vilket också märktes ute bland publiken. Sedan var väl covern på The Commodores Nightshift (från senaste plattan) ingen större publikhit heller.

En publikfavorit var dock “covern” på egna låten, som han gav bort till Patti Smith för sisådär 45 år sedan, Because The Night. Badlands och Thunder Road avslutade det ordinarie setet och dessa fick verkligen igång publiken. Om inte annat blev det allsång i början av Thunder Road.

Tryck till max

När väl första extranumret Born to Run körde igång var gick ju trycket upp på max i den då helt upplysta Parken. Sedan fortsatte festen med Bobby Jean, Glory Days, Dancing in the Dark och Tenth Avenue Freeze-Out. Bruce avslutade med I’ll See You in My Dreams ensam på scen.

En egenhet Bruce Springsteen har är att han kastar om frisk och vilt i setlistan från en kväll till en annan så att tjuvkika på tidigare setlistor hjälper föga. Detta gör ju att en del favoritlåtar försvinner, men de ersätts ju av andra.

Nästan hälften av låtarna hämtades från…

Dock var kvällens setlista nästintill identisk med den i London förra veckan. Nästan hälften av låtarna hämtades från albumen Born in the USA och Born to Run så alla i publiken blev nöjda och belåtna. Detta märktes tydligt när Bossen körde de lite snabbare hitsen under extranumrena.

Den enda låten som saknades var otroligt nog Born in the USA… Så denna turnés setlista bjöd på en salig blandning av gammalt och nytt, Bossen har trots allt släppt närmare trettio album sedan debuten med Greetings from Asbury Park, NJ 1973.

Duktigt avundsjuka sjuttiotreåringar

Hur lät det då? Hade hört att ljudet varit sisådär uppe i Göteborg och på ett par andra ställen. Men dessa killar är trots allt proffs, så förhoppningsvis arbetar de bara med andra proffs, så denna gång var ljudet klockrent.

När det gäller Bossens form blir nog alla andra sjuttiotreåringar duktigt avundsjuka – för att inte tala om alla femtio plussare – åldern är ju bara en siffra… Det enda ålderstecknet jag lade märke till var att Bossen hade en textmonitor.

Att publiken stormtrivdes är behöver man väl knappt nämna. Pressläktaren hade ju dessutom celebert besök, sidan om mig satt ju självaste Jesper Binzer (DAD).

Klicka på valfri bild för att se bildspelet.