TANKAR FÖR DAGEN : VÄRLDEN ÄR LIKA FÖRÄNDERLIG SOM OFÖRUTSÄGBAR

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Som vanligt, vaknade jag även i dag den 10 juli 2023, till min klockradio klockan 06.25.
Hörde jag rätt?
Hörde jag mitt namn?
Och inte nog med det, hörde jag min egen röst i radion?
Det var som att glo i röstspegeln.

På vardagar brukar jag vakna klockan 06.25 till ett P1-program som heter ”Tankar för dagen”, och som enligt programförklaringen ”ger en stunds eftertanke i nyhetsflödet”. Det är en hel del röster som jag känner igen som strömmar ut ur radiokällan och bjuder mig till en ny arbetsdag. Det är Emil Jensen, Stina Ekblad, Uje Brandelius, Bob Hansson, Ulf Danielsson, Navid Modiri, Stig Fredrikson, Patricia Tudor-Sandahl, Inga-Lina Lindqvist, Caroline af Ugglas, Alice Bah Kuhnke, Ann Heberlein, Ewa Fröling, Björn Natthiko Lindeblad, KG Hammar, Mark Levengood…
I dag var det alltså jag som pratade. Här är länken. I webbspelaren får du själv lyssna på mina tankar precis när du än vill, om du inte har något bättre för dig. (Repris kl 21.45)

Och här får du läsa vad jag tänkte för dagen. Jag kallar tankarna ”Hedersmedborgare”.

Ján Kadár föddes i Budapest men hela sin barndom levde han i Rožňava, en stad känd för sina guld-, silver-, koppar- och järngruvor. Där bor cirka 20-tusen invånare, alltså lika många som i hela Kiruna kommun. Tillsammans med Elmar Klos erhöll Kadár en Oscar för Butiken vid Storgatan i kategorin bästa utländska film. Därefter utnämndes Kadár till Rožňavas hedersmedborgare. Det pikanta i sammanhanget är att Kadár ville filma denna prisade film i Rožňava men staden gick inte med på det, så han filmade den i Sabinov i stället.

Den franska Nobelpristagaren Annie Ernaux är född i Lillebonne men hon växte upp i Yvetot. Förhållandet mellan Yvetot och Ernaux var mycket kyligt, något som framgår av Ernaux arbeten. Men, 79 år gammal, utsågs hon till Yvetots hedersmedborgare.

Jag är född i Rožňava i januari 1947. Min far ägde då ett mindre hotell med tio rum. Han hade tre anställda men eftersom framtiden knackade på dörren ansågs han redan att vara folkets utsugare bland vissa människor. Inom ett år, nämligen den 28 februari 1948, skulle kommunisterna komma till makten och allt skulle förstatligas.

Sommaren 1947 vilade jag i min barnvagn ute i vår trädgård. Här kunde jag känna mig fullständigt trygg, något som även min mor trodde och följaktligen slängde hon bara då och då ett vakande öga på mig från vårt hus. En av pappas anställda kom på besök och innan han gick in i huset skakade han någonting ur en påse ner i min barnvagn. Gåvan visade sig vara en orm. En levande huggorm.

Först ringlade den hit och dit men sedan la den sig till rätta på min lugnt böljande, lagom varma bröstkorg under mitt lätta sommarlakan. När min mor något senare skulle lyfta upp mig så upptäckte hon ormen. Hon blev helt förskräckt när hon märkte att hennes barn var i fara och att hon inte hade kontroll över situationen. Hon visste att hon inte skulle klara av att lyfta bort ormen, och att hon inte heller kunde skrämma bort den. Att välta min vagn och på så vis bli av med ormen, verkade inte heller vara en lösning. Hon skrek, troligen trodde hon att just denna huggorm inte var lika döv som de flesta ormar brukar vara.

Skurken, med facit i hand får jag väl kalla honom så, kom ut från vårt hus. Han hade smutsiga händer, uppenbarligen reparerade han något i huset. Min mor bad honom om hjälp, men han avvisade henne med hänvisning till att det var han som lagt dit ormen.
Min mor blev hysterisk, men just då kom min far och han tog ormen bakom huvudet med höger tumme och pekfinger och lyfte upp den med samma självklarhet och säkerhet som om han gjorde detta två, tre gånger om dagen. Ormen hamnade i en glasburk och min far, med mig som åskådare, släppte ut den i en skogsdunge intill en bäck inte långt ifrån vårt hus. Den förtjänade lite vila efter allt den varit med om, tyckte min far. Flera år senare förklarade han för mig vad händelsen egentligen handlade om.

Det lilla hotellet blev konfiskerat och vi erbjöds att flytta till Bratislava. Flera år senare lämnade jag Tjeckoslovakien och flydde till Sverige. Femte februari 2023 blev jag utnämnd till hedersmedborgare i Rožňava.

Klicka här för köp av och information om artikelförfattaren Vladimir Oravskys böcker

© Vladimir Oravsky