Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: James Mangold
Skådespelare: Harrison Ford, Phoebe Waller-Bridge, Antonio Banderas, Mads Mikkelsen, John Rhys-Davies
Premiär: 2023-06-28
Betyg: 4
Låt mig börja med att prata åldersnoja så är den saken avbetad. I nio av tio recensioner eller förhandsinfo om “Indiana Jones And The Deal Of Destiny finns Harrisons ålder, det vill säga åttio ljus i tårtan med i bilden, så låt oss titta på det här med att åldras med behag eller kanske mer att göra det i rätt tid.
För en idrottsman handlar det naturligtvis om att kroppen den naturliga vägen sätter punkt för aktiviteterna. Att till exempel Zlatan vid 41 års ålder eller George Foreman vid 47 års ålder med kassan i ordning tyckte att de ville lägga ner rörelsen med flaggan i topp är en naturlig konsekvens när kroppen börjar säga hit men inte längre.
Fråga Mick Jagger, sade Cher
Artister kan tänja längre på gränserna. När man frågade Cher om det fortfarande gick att sjunga rock som ju ungdomarna har patent på vid hennes ålder blev svaret. ”Ingen aning, fråga Mick Jagger. Att ABBA som pensionärer fortfarande kunde leverera bra musik på skiva är inget naturens under, men tänk om de hoppat i sina gamla scenkläder och ställt sig på scenen.
Åldern tog ut sin rätt
Nu är vi tillbaka på det här med att åldras med värdighet ,och inne på Harrison Fords yrke. Vi vet att Connery och Moore gjorde Bond på övertid, och att Charles Bronson bet sig fast vid Paul Kersey i Death Wish i tjugo år och resultatet blev ju därefter.
Åldern tog ut sin rätt. När Johnny Weissmuller med tilltagande ålder och rondör inte längre platsade i Tarzans höftskynke förvandlade man honom till Djungel Jim. Med andra ord fick han spela Tarzan med skjortan på och minus sina djungelvrål och trapetshopp i lianerna.
inte Steven Spielberg som regisserat
Därmed har jag fått agera Perry Mason och försvarat Harrisons Fords femte och sista (sade han i Cannes och jag tar honom på orden) omgång Indiana Jones. Regisserat den här gången har James Mangold ( 3:10 Till Yuma och Cop Land bland annat) och inte Steven Spielberg men jag tror inte resultatet hade blivit mycket annorlunda om denne stått bakom kameran.
Döljer inte livets solnedgång
Jag tror bägge hade vinkat avsked till Indy med samma värme och vördnad som man gör när en Ikon rider bort i solnedgången. Man försöker inte dölja att Indiana Jones nu befinner sig i livets solnedgång på alla fronter, och precis som vanliga dödliga börjar ifrågasätta saker och ting och inte minns människor som passerat i livet.
Hitler på väg att kasta in handduken
I en lång inledande actionsekvens har man på digital väg lyckats trolla bort 40 år på Indiana och gjort det med bravur. Vi skriver 1945, och Hitler är på väg att kasta in handduken i bunkern och hans kumpaner är medvetna om att nu gäller det att se om sitt hus. Så gör således många nazistiska vetenskapsmän som har en föraning om det stundande kalla kriget mellan öst och väst.
Mads Mikkelsen som övervintrande nasse
Mads Miklkelson har fångat en sådan på kornet, och det är han som är skurken i dramat. Att göra övervintrade nassar till skurkar är lika träffsäkert som att sätta vita respektive svarta hattar på skådisarna i gamla westerns. Det man jagar nu genom filmen i ett forcerat tempo är en pryl som fungerar som en tidsmaskin och Mikkelson vill tillbaka i tiden och korrigera Hitlers misstag.
Kemin sitter som urberget
För att få en viss balans på ålder och kön hänger Indiana Jones guddotter, spelad av Phoebe Waller-Bridge med ut på äventyret, och hon matchar utan svårighet Ford i actionscenerna. Kemin sitter som urberget och man känner att de hade roligt under inspelningen.
Insprängda tänkvärdheter
Det är som vanligt i Indiy-rullarna action i parti och minut. Ja, det är som att stapla den ena cliffhangern på den andra, och hade man inte i nådens år 1969 sprängt in lite tänkvärdheter om året då man gick på månen och protesterna mot Vietnamkriget gick som varmast hade två och en halv timme nog blivit lite för mycket av det goda.
Utan tvekan är femte omgången Indiana Jones en värdig avslutning och som John Wayne sa; ”Kalla mig inte gubbe för ofta – en gång till är för ofta”.
