CHRIS ISAAK, Amager Bio, Köpenhamn den 27 juni 2023 – alltjämt en vital kraft med sinne för showmanship

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Den stora massan lär väl för alltid enbart förknippa honom med jättehiten Wicked Game och den tillhörande slicka och sexiga videon tillsammans med danska supermodellen Helena Christensen. Vilket väl är gott och väl i och för sig. Men det är i ärlighetens namn också både synd och skam att så är fallet.

För den som betraktar hans tämligen digra sångkatalog objektivt bör rimligen se att mannen har en hel radda låtar som kan matcha denna fullträff samtidigt som albumen överlag hållit en hög lägstanivå genom åren.

Logiskt hitsen inte kommit

De som eventuellt tvivlar på detta påstående borde ha löst biljett till det utsålda Amager Bio i förrgår. För där och då serverades ett tvärsnitt av sångarens mest kända örhängen. Jag väljer att kalla hans mest kända låtar för just detta eftersom termen hits inte direkt går att applicera på hans singlar. Genom åren har Isaak varit en albumartist med otidsenligt sneglande på 50- och 60-talen, så dramaturgin säger väl att det bara är logiskt att hitsen inte kommit som på ett pärlband.

Presley och Orbison

För det är ju så det är. Isaak är en god och trogen förvaltare av det gamla, snarare än någon som följt tidens strömningar. Hans influenser stavas främst Elvis Presley och Roy Orbison.

Mycket riktigt hördes covers av båda dessa vokalister denna afton. Den förstnämnde representerades av en sedvanligt söt Can´t Help Falling in Love medan Orbison hyllades med en svängig Oh Pretty Woman och Only the Lonely.

Stensäkra kort

Countrydoftande I Forgot to Remember to Forget var en annan klassiker som avhandlades. Såväl Johnny Cash som Jerry Lee Lewis och just Presley har tidigare spelat in detta alster. Med andra ord talar vis som synes stensäkra kort här, och troheten mot originalen var precis som förväntat stor. Så stor att man förmodligen hade kunnat slå i vilken ignorant som helst att Isaak verkligen slog igenom i rockens ungdom.

Mästerverk i det lilla formatet

Detta faktum gäller givetvis även för Isaaks egen repertoar. Bland höjdpunkterna denna kväll märktes sådant som sobert popiga Somebody’s Crying och opluggade Forever Blue, en sång som mest framstod som en tjusig vaggvisa för vuxna.

Ja, också går det naturligtvis inte att undgå att nämna Wicked Game. Denna kioskvältare avverkades redan efter tjugo minuter som sjätte nummer. Som för att inte göra för stor sak av den. Men Isaak och hans band gjorde förstås ändå detta mästerverk i det lilla full rättvisa ändå.

Gjordes till ett svängigt paradnummer

Mot slutet höjdes tempot med sådant som Blue Hotel – extra plus här för den surfrockiga gitarren, San Fransisco Days och Dancin’, en cool sak med avslappnat groove och fräckt keyboard-inpass.

Bluesrockiga Notice the Ring å sin sida tillhör knappast någon av de mest minnesvärda låtarna i Isaaks katalog i min bok. Fast denna kväll gjordes den till ett svängigt paradnummer där både frontmannen själv och bandet tog ut svängarna och skojade till det så det stod härliga till. Så tummen upp för det.

Rösten sitter som en smäck

Och samma sak kan sägas om helheten också. Vid 66 års ålder är Isaak alltjämt en vital kraft på scen med ett sinne för mellansnack och showmanship rent allmänt. Viktigast är dock att rösten med tillhörande falsett alltjämt sitter som en smäck, mannen lät likadant som han alltid gjort i tisdags.

Fast han har förstås god hjälp av sitt tajta band som backat honom i flera decennier. De har hållit på så länge att de förmodligen inte ens behöver tänka på låtarna, de bara sitter där i ryggmärgen.

Ett gott DNA betyder något

Sedan skadar det för all del inte heller att Isaacs look ter sig lika manligt fräsch och smärt som alltid. Eller att den ständiga 50-tals-kalufsen är lika tjock och perfekt som då debutalbumet Silvertone släpptes för 38 år sedan.

Utseendet betyder något, som bekant. Och särskilt de många damerna på plats på Amager Bio hade viss anledning att jubla över detta faktum. Betyder det att jag antyder att kvinnliga fans är ytligare än männen? Nej, inte alls. Däremot konstaterar jag att ett gott DNA är betydelsefullt, och då inte minst i showbiz.