Klicka på bilden, för att se hela bilden
Fansen vill ha mer, så vad kan då vara bättre och måhända lättare än att släppa en ep med covers för att så att säga hålla momenumet levande? Kanske en vinylsingel? Men det gjorde Ghost faktiskt redan för fyra år sedan i och med releasen av Kiss the Go-Goat och Mary on a Cross.
Således fick det bli ännu en ep – den tredje totalt och den första sedan 2016 – denna gång, och jag ska inte ljuga; ett par av dessa fem sånger är inga jag var bekant med i förväg även om banden som ligger bakom dem var det. Kanske för att de då hypade Television och deras new wave-slammer aldrig intresserade mig då det begav sig.
Men låt mig säga som så på tal om svenskarnas cover på deras See No Evil; skramligare än så här har de väl aldrig låtit. Ändå är det hela på sant Ghost-manér långt ifrån så oborstat som det är i ursprungsversionen. Fast särskilt omistligt är detta spår inte.
Hårdrock-light av punkoriginal
Det är kanske inte tolkningen av The Stranglers Hanging Around heller. I alla fall inte fullt ut. Men Tobias Forge och hans ghouls har ändå utan tvekan gjort en skön hårdrock-light skapelse av det punkiga originalet.
Slickat, tungt och episkt
Iron Maidens Phantom of the Opera då? Hur ter sig den? Well, alldeles utmärkt. Bandet ”spökar till det” på bästa sätt. Utan att förarga de kritiska fansen av ”Järnjungfrun”. Ni behöver inte lite på mig i detta avseende. Kolla in de lyriska kommentarerna på YouTube istället och få svart på vitt. Slickat, tungt och episkt är väl de mest lämpliga adjektiven att ta till här. Iron Maiden-gubbsen måste vara väldigt nöjda.
Tina Turner-hit som powerballad
Nöjd var förhopningsvis Tina Turner också med tolkningen av We Don’t Need Another Hero, temat från 80-talsklassikern Mad Max Beyond Thunderdome. Det är i alla fall den dramaturgi man gärna vill tro på med tanke på att den sjukdomsmärkta sångerskan gick bort strax efter releasen av Phatomime. Men å andra sidan, vem vet. Det mest troliga är väl att hon inte ens hörde denna snygga version, typ powerballad.
En lysande Genesis-cover
Slutligen sist men absolut inte minst, så har Genesis Jesus He Knows Me fått en redig uppdatering. Personligen är jag en stor fan av originalet, men Ghost har tagit låten in i metal-land med den äran. Det här är nämligen en variant som är avsevärt tyngre framförd med klädsam aggressiv attack utan att för den sakens skull tappa ursprungsversionens lekfullhet och satiriska edge.
Okej, Ghost har, får man förmoda fullt medvetet inte gått riktigt samma humoristiska väg i sin leverans som Phil Collin och hans kumpaner i Genesis. Lättsamheten är till större delen borta, men det är en lysande cover. Så är det bara oavsett vilket. i alla fall i min bok.
En fullängdare redan imorgon
Och trots allt kan man väl också konstatera att Ghost är ena hejare på covers. Blir långt ifrån alltid upphetsad över coverutgåvor, men om det var upp till mig skulle Linköpingsbandet släppa en fullängdare med nya tolkningar redan imorgon.
