SCORPIONS, Royal Arena, Köpenhamn den 12 juni 2023 – levererade godset med bibehållen (live)styrka

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Mot tidens tand kämpar vi alla förgäves i slutänden. Så även gamla hårdrocksstjärnor. Som de i Scorpions. Därmed inte sagt att någon där på scenen gjorde bort sig igår, tvärtom. Däremot blev man lite orolig för Klaus Meine Knappt sex år har förflutit sedan förra giget – även då på Royal Arena – med tyskarna, och medan resten av bandet uppträdde ungefär som vanligt hade vokalisten anammat en gångstil, som möjligen antydde att han hade ont i kroppen eller blivit ordentligt stel på en gammal mans vis.

Sången fixade han emellertid. Har i alla fall inget att invända här även om omfånget möjligen minskat en liten aning sedan sist. Inte heller bandet som helhet svek. På det hela taget var det här ett gig som handlade om bibehållen (live)styrka.

Tekniskt duktiga gitarrister

Kvintetten levererade, helt enkelt. Vilket i hög utsträckning har att göra med att hela bandet är så enormt stabila och pålitliga. Gitarristerna Mathias Jabs och Rudolf Schenker är båda både tekniskt duktiga och tillika showare utan att egentligen bli särskilt mycket over the top.

Mikkey Dee som Animal

Samtidigt drev Mikkey Dee på likt en nyanserad och avsevärt skickligare Animal bakom sitt på trumset så det står härliga till, och som belöning fick han göra ett lika bejublat som energiskt solo som klockade in på sex minuter. Detta i motsats till Pawel Maciwodas bassolo på futtiga en minut då.

Rockade på rätt (Scorpions)sätt

Sedan kan man väl med gott fog påstå att Hannover-bandet körde på säkerhet vad gäller repertoaren. Men fyra nummer hade faktiskt hämtats från förra årets release Rock Believer. Och varför inte, detta senaste verk är överlag en gedigen skapelse som gör allt annat än skäms för sig bredvid resten av repertoaren. Nummer som Peacemaker och titelspåret rockade på rätt (Scorpions)sätt fullt ut.

Sistnämnda är för övrigt en hyllning till (hård)rocken som helhet med både upplyftande och melankoliska drag. ett anthem, helt enkelt, och något som förtjänar att finnas med i varje setlist fortsättningsvis.

Rockande upplyftande saker

Men som sagt, större delen av showen förlitade sig bandet på de gamla säkra korten. Som Bad Boys Running Wild, Big City Nights och den idag kanske inte alldeles politiskt korrekta partylåten Tease Me Please Me. Alla rockande upplyftande saker ur sångkatalogen. för övrigt.

Allsång av Guds nåde till balladerna

Och så var det det här med balladerna. Scorpions har aldrig skämts för att de haft en soft sida, och varför skull de. Finns förmågan att skriva klassiker, så kör på, tycker jag nog.

Alltså var det också givet att Send Me an Angel och Wind of Change skulle föranleda allsång av Guds nåde. Det var fullt förståeligt att Klaus Meine log med hela ansiktet när arenan lystes upp av mobiltelefoner samtidigt som de uppskattningsvis 10.000 i publiken tog ton.

Rockades som av en storm

Stämningsfulla Still Loving You avverkades självklart också. I egenskap av extranummer, därtill. Slutligen rockades vi alla som av en storm. Rock You Like a Hurricane, vrålade fansen där ute i publikhavet mot scenen i refrängerna innan ridåfall.

Sagan är inte slut än

På vägen ut ut arenan hörde jag en del av dem prata om hur ”j-vla bra” det var, och visst rockade Scorpions bättre än många andra denna afton, och då inte minst de i samma ålderskategori. Förra året kunde bandet fira femtio som skivsläppande band, men om något bekräftade bandet trots detta att de håller fortfarande. Så sagan är inte slut. I alla fall inte än på ett tag.

Klicka på valfri bild för att se bildspelet.