Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Woody Allen & Senkichi Taniguchi
Skådespelare: Woody Allen, Akiko Wakabayashi, Mie Hama, Hiedyo Amamoto
Amerikansk dubbning: Frank Buxton, Louise Lasse, Julie Bennett, Len Maxwell, Mickey Rose
Land: USA
År: 1966
Genre: Brott, Komedi, Äventyr
Längd: 80 minuter
Format: DVD
Distributör: Retro Film
Betyg: 3
What’s Up, Tiger Lily? från 1966 hette Operation Tiger Lily på bio i Sverige när det begav sig. Det här är Woody Allens första långfilm – åtminstone delvis. Han har nämligen inte regisserat det mesta vi ser i bild.
Första gången jag såg den här filmen var när en kompis och jag hälsade på mångsysslande filmskribenten Hans Sidén alldeles i början av 1990-talet, tror jag det var. Vi satt där och tittade på gamla B-filmer på VHS, och så sa Hasse att vi nu skulle se något unikt – Woody Allens första film. Jag hade aldrig hört talas om den, och om den var svår att få tag på för 30+ år sedan vet jag faktiskt inte. Vi såg filmen och skrattade från början till slut, jag tyckte att det var något av det roligaste jag sett, och definitivt det roligaste Woody Allen gjort.
Hade svårt att se om filmen
Ungefär tio år senare visades What’s Up, Tiger Lily? på någon TV-kanal och jag såg om den. Den gången tyckte jag inte alls att filmen var speciellt rolig. Jag hade svårt att se klart den. Nu har jag sett filmen en tredje gång, eftersom den nyligen släppts på DVD. Nå, vad tyckte jag denna gång?
Har klippt ner och dubbat japansk film
What’s Up, Tiger Lily? är inte som andra Woody Allen-filmer. Vad Allen gjort, är att han har tagit den japanska actionkomedin Kokusai himitsu keisatsu: Kagi no kagi från 1965, klippt ner den en aning, och dubbat om den med ny dialog på engelska som inte har något med originalversionen att göra, mer än att det handlar om hemliga agenter och skurkar. Allen har alltså tagit en komedi och gjort om den till en … komedi.
På jakt efter recept på äggsallad
Tatsuya Mihashi spelar en agent som i Allens version blivit Phil Moscowitz. Han är på jakt efter receptet på en äggsallad, och under filmens gång lägrar han damer och slåss med bovar. När han slår folk på käften brukar han utropa “Take this, you Roman cow!”.
För att dryga ut speltiden dyker The Lovin’ Spoonful då och då upp på en scen på någon klubb, där de framför några av sina låtar. Och då är filmen ändå bara drygt 80 minuter lång, ungefär en kvart kortare än den japanska originalfilmen. Woody Allen själv dyker upp i början och på slutet.
Kanske roligare om man är i 25-årsåldern
Vissa inslag i What’s Up, Tiger Lily? är jätteroliga. Men – det här håller inte som långfilm. Det hade räckt med 20-30 minuter. Det hela blir snart rätt tröttsamt, mycket är inte speciellt roligt (de hade nog roligare när de gjorde filmen), och avbrotten för popmusik som inte har med handlingen att göra irriterar mest. Eftertexterna är roligare än det som visats dessförinnan… Men som sagt: jag tyckte det här var skitroligt i början av 90-talet. Kanske är det här roligare om man är i 25-årsåldern?
Jag ska kanske tillägga att jag inte sett Kokusai himitsu keisatsu: kagi no kagi, vilken många hävdar är en bra och rolig film.
Inte heller lika kuL vid återseende
Jag ska kanske också tillägga att Steve Oedekerk 2002 gjorde en film som hette Kung Pow: Enter the Fist. Här hade han dubbat om en kinesisk kung fu-film från 1976, men han spelade själv även huvudrollen, och hade klippt in sig i filmen. Även vad gäller denna film tyckte jag den var rolig när den kom, men när jag såg om den för några år sedan var den väl inte lika kul. Kung Pow har inget med den svenska barnboksserien med samma namn att göra.