Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Normale
Regi: Olivier Babinet
Skådespelare: Benoit Poelvoorde, Justine Lacroix, Joseph Rozé, Steve Tientcheu, Sofian Khammes
Premiär: 2023-06-02
Betyg: 3
Normal marknadsförs åtminstone delvis som en komedi, men ska sanningen fram, så är det här mest ett rätt sorgligt drama i vardagen. Några hårt ansträngda fniss är det enda yours truly kunde pressa fram medan den streamade tittkopian rullade på datorskärmen.
Men denna franska film har förstås andra kvaliteter än lustigheter på pluskontot. Inte minst är den ett finstämt drama som både berör och engagerar tillräckligt för att man ska vilja se det hela färdigt ända fram till det faktiskt inte så bittra slutet. För så eländigt är det här inte. Möjligen kan man känna visst vemod när slutbilden väl kommer, men värre än så blir det aldrig.
Ägnar dagarna åt att spela zombiespel
I handlingens centrum ser vi Lucie, en tonårstjej med mer ansvar än vad någon i henne ålder ska behöva ta. Eftersom modern är död tvingas hon ta hand om sin MS-sjuke pappa William. Förutom då att sköta skolan, hemmet och dra in pengar på ett sunkigt extrajobb. Allt meden pappan mest ägnar dagarna åt att äta pizza och spela zombiespel på datorn.
Hembesök av socialen
Det är givet att detta upplägg inte är hållbart i längden. För någon. Men nu är det fara å färde. Socialen ska gör hembesök, så nu riskerar Lucie att hamna på ungdomshem om hon och farsan inte kan visa upp en god front för socialens tjänsteman.
Ett fint melankoliskt slut
Så lyckas de då med detta? Well, vill inte förta spänningen här, men låt mig säga som så att eftersom Normal inte direkt är feelgood rakt av handlar det väl mest om ett realistiskt slut. Ett slut som på sätt och vis är både vettigt och lyckligt på ett fint melankoliskt sätt.
Mycket kärlek i skildringen
Sedan måste också framhållas att filmen i hög grad lever på skildringen av relationen mellan Lucie och William. Deras levnadssituation må vara ohållbar, men det finns mycket kärlek i skildringen. Allt framhävt på bästa sätt av unga fyndet Justine Lacroix och alltid lika sevärde Benoit Poelvoorde i handlingens centrum.
