TYST SOM NATTEN – kompetent, men lite för återhållsam thriller med Meryl Streep

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Still of the Night
Regi: Robert Benton
Skådespelare: Roy Scheider, Meryl Streep, Jessica Tandy, Joe Grifasi, Sara Botsford
Land: USA
År: 1982
Genre: Brott, Drama, Mysterium
Längd: 87 minuter
Format: DVD
Distributör: Retro Film
Betyg: 3

Tyst som natten – en titel som känns otroligt bekant. Finns det fler filmer som döpts till detta i Sverige? Böcker? Denna film från 1982 heter Still of the Night i original, och jag har inte tidigare sett den. Kanske noterade jag annonserna för den när den gick upp i Sverige och tyckte den verkade spännande, kanske läste jag om den i Filmtidningen, som fanns att plocka gratis på landets biografer.

I en gammal intervju säger Meryl Streep att Tyst som natten är den sämsta film hon medverkat i. Hon har nog gjort ett antal betydligt sämre filmer sedan dess. Dessutom är inte Tyst som natten speciellt dålig – den är bara lite tam och ospännande.

Meryl Streep som en mystisk kvinna

Robert Benton, som gjorde Kramer mot Kramer, har regisserat denna Hitchcock-pastisch, han var även med och skrev manus. Roy Scheider spelar en psykologen Sam Rice. En av Sams patienter, en museichef, knivmördas. Snart dyker mordoffrets älskarinna Brooke (Streep) upp hos Sam. Som så ofta är fallet i den här typen av thrillers, blir Sam förälskad i Brooke. Men hon är en mystisk kvinna. Saker och ting står inte rätt till. Kan det vara hon som är mördaren?

Några effektiva mardrömsscener

Tyst som natten känns lite grann som en av de där ofta robusta, men snälla, TV-filmerna vi ibland fick se på 1970- och 80-talen. Det är kompetent, men allting är lite återhållsamt, inget får vara för otäckt. Det här är en alldeles för lättglömd film – nu har det gått ett par veckor sedan jag såg den, jag har inte hunnit skriva om den förrän nu, och den har redan bleknat i minnet. Här finns dock några effektiva mardrömsscener.

Meryl Streep är lite tråkig som den mystiska kvinnan, men Roy Scheider är som alltid bra. Jessica Tandy spelar hans mor.

Lite väl simplistisk

Tyst som natten är väl lite småtrevlig, den är lättuggad, lite väl simplistisk, och den lämnar noll avtryck. Handlingen är bitvis lite fånig, folk gör dumma saker för att det ska bli spännande. Under upplösningen utbrast jag “Vem är det?”, eftersom jag glömt bort vem en viktig rollfigur var.

Här kan du se Tyst som natten (1982)