Albumaktuella DEATHSTARS omfamnar mörkret: ”Det går åt helvete, men man kan ha kul på vägen dit ändå”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Everything Destroys You är titeln på deras sedan länge emotsedda album. Men om nu sanningen ska fram har ingenting lyckats knäcka Deathstars. Inte pandemin och inte något annat heller. Däremot är det rätt givet att det omhuldade death glammbandet haft både renodlat offlyt och andra problem det senaste decenniet. Allt detta resulterade i slutänden till att hela nio år han passera innan ovannämnda verk såg dagens ljus. Trist, kan tyckas, men basisten Skinny Disco alias Jonas Kangur verkar inte gräma sig alltför mycket över detta. Istället tycker han mest det är skönt att vara tillbaka.

– Ja, men det blev ju ganska mycket efter förra skivan. Det hände rätt mycket skit som inte var på vår förskyllan. När vi väl kom ut i Europa exploderade vår turnébuss, och i USA kraschade bussen för att vår chaufför rökte på för mycket.

Lämnades utan ett öre i betalning

Som om inte detta vore nog gick den den australiska metalfestivalen Soundwave i konkurs strax därefter, varpå bandet lämnades i kylan utan ett öre i betalning. Ja, och sedan kom pandemin. Skinny sammanfattar och säger att turerna varit många, men att det känns på riktigt nu igen.Till slut. Något inte första tiurnévändan strax efter restriktionerna hade lättats upp gjorde.

– Nej, och inte gick den ihop ekonomiskt heller. Då kände man att det här inte var något som var kul i längden. Det är bättre att göra en riktig turné så alla blir glada.

Första fullängdaren på nio år

En ”riktig” turné väntar också runt hörnet senare i år, men först vankas det festivalspelningar i sommar. Samt ny musik då i form av precis släppta albumet Everything Destroys You. Det är första fullängdaren bandet släpper ifrån sig på nio år, så det finns viss anledning för Skinny att vara nervös.

– Nej, nervös är jag väl inte, men det var lite pirrigt när vi släppte första singeln This Air. Vi hoppas ju att folk tänker som vi gör. Men vi fick indikationer på att den var rätt ”great”, och det var skönt att få ut den. För det har varit en lång process.

Har valt att omfamna mörkret

– Varför valde ni titeln Everything Destroys You?

– Ja, men den är väl en ganska bra spegelbild av världen omkring oss. Mer än så är det inte. Fast sedan är det väl vår grej. Vi har valt att omfamna mörkret. Sedan kan man ha kul ändå. Det går åt helvete, men man kan ha kul på vägen dit. Svart humor har alltid varit vår grej. Vi tar musiken på allvar, men vi sätter oss sällan på några höga hästar.

Helt nattsvart var det inte

På tal om helvete, så var pandemin just detta för många, och Skinny medger gärna att det var en ”svindeppig” tid. Ingen visste ju när och var den skulle ta slut. Sedan när väl restriktionerna tog slut var det efersläpnIng på allt.

– Oavsett vilket territorium det handlade om var det så. Man visste inte om var och när det gick att turnera. Samtidigt kostade turnébussen dubbelt, men vi kunde inte ta dubbelt för då hade ingen kommit. Men det som var positivt var att vi skrev nya låtar och pilllade med dom. Så helt nattsvart var det inte, men det var inte kul just då.

Sågar konspirationsteorierna

Därefter passar basisten på att berömma de svenska myndigheternas agerande i samband med pandemin och såga de som valde konspirationteoriernas väg.

– Vi var lyckligt lottade som svenskar. Det var skönt med lite sunt förnuft. Det finns folk som har utbildning när det gäller sådant här, så det enda man kan göra är att lyssna på experterna. Visst, man kan lyssna på på en blogg också, men inte på samma sätt som en doktor eller lagbok.

Nya albumet är mer party och har högre tempo

– Men för att nu knyta ihop säcken vad gäller Everything Destroys You. Hur skulle du vilja beskriva helheten för någon som följt er från början?

– Jag skulle nog säga att den här skivan snarare är en fortsättning på *Termination Bliss och *Night Electric Night än på den förra (The Perfect Cult), som var mer introvert. Denna är mer party och har ett högre tempo. Men det är helt naturligt att det blir en utveckling för att försöka hitta nya ljud. Det har blivit mer av oss. Jag tycker förra skivan blev lite väl personlig och återhållsam.

Skulle inte bli ärligt att spela annan sorts musik

Samtidigt slår Skinny fast när frågan kommer att etiketten death glam alltjämt håller som varudeklaration. På samma gång erkänner han dock att det här var något han glömt bort under årens lopp. Då det begav sig var det något som spontant slängdes ut av medlemmarna när journalisterna undrade över det här med bandets placering på genrekartan.

– Sedan gick åren, och då såg vi att andra band hasplade ur sig att de också spelade samma sak, och då tycket vi ”Hey, det där är vår grej”, så då bestämde vi oss för att ta tillbaka den.

– För att musiken är en avspegling av hur ni är som individer, kanske? Jag tänkte på det här med mörkret och den flamboyanta sidan, som är en naturlig del av er framtoning.

– Ja, allt annat för oss vore fel. Om vi skulle spela annan musik skulle det kännas jättekonstigt. Det skulle inte bli ärligt. Så det vi gör är väl någon slags essens av vad och vilka vi är.

Har alltid sett upp till Sisters of Mercy

– Jag tycker förresten att ni i alla fall tidvis låter som en hybrid mellan Sisters of Mercy och Marilyn Manson på sitt mest catchy humör?

– Ja, du är väl inte helt fel ute där. Nu är väl Manson ute på hal is privat, men i början jämfördes vi ofta med honom och Rammstein. Sedan insåg folk att vi hade ett eget sound. Men Sisters of Mercy har alltid varit ett band vi sett upp till och inspirerats av. Tillsammans med Laibach och några till.

Krav hälsa på familjen

Därefter glider samtalet in på dröjsmålet av ny musik kontra det höga tempot bandet hade förr om åren, och då särskilt det sistnämnda. Skinny menar att det var naturligt att ständigt hålla igång tidigare när åldern var lägre. Idag är det andra tider.

– Nu är det mer krav att vara hemma och hälsa på familjen. Då fanns inget annat än bandet. Nu föredrar jag att vara hemma mer om möjligheten finns. Men vi är alla olika. Lemmy var på turné jämt.

Svinmycket fest i yngre dagar

– Dessutom är väl definitionen av festande något helt annat nuförtiden?

– Ja, det var svinmycket fest när vi var yngre, men det är fortfarande kul att dricka öl. Förr kände man inte när ena festen tog slut, nästa tog bara vid. Kanske tur det inte är så nu. Men det har väl till viss del med åldern att göra.

Samtidigt spelar även de ekonomiska realiteterna in, menar Skinny. Samma pengar finns inte som förr. Då det begav sig fanns fetare förskott från skivbolagen. Idag finns risken att ett band får ta ett banklån med ofördelaktig ränta istället för att satsa på karriär med tillhörande turné. Man är mer utsatt i dessa daga, konstaterar basisten. Det gäller att hela tiden leverera.

Har hela tiden gått uppåt

Ändå har Deathstars inte bara överlevt, utan även ”levererat” i 23 år vid det här laget, och Skinny låter märkbart stolt när ämnet kommer på tal.

– Det är fantastiskt att det kan gå så fort, men det har hela tiden gått uppåt. Det är mer folk på spelningarna, och så länge det är det håller vi uppe moralen och viljan att utvecklas. Så här långt har vi inte sett att det dippar, vilket känns som en klapp på axeln. Fast samtidigt har det förstås varit ett jäkligt hårt jobb.

– Men på samma gång antar jag att ni aldrig trodde från början att ni skulle bli så långlivade?

– Vi har liksom aldrig tänkt så. Vi har bara haft en plan skiva för skiva. Men vi hade väl aldrig trott att det skulle bli så här. Det är en svindlande tanke i sig. Och det kommer mera, som de säger i ett tv-progam.

Managern tog alla pengarna

– När trodde du att Deathstars skulle bli något mer än en rolig hobby? Finns det ett definierande ögonblick?

– Nej, jag kom ju med i bandet 2003. Då hade de bara gjort en turné, men det fanns backning från svenska Universal, och en video gick på svensk tv. Sedan träffade vi en manager. Han pushade oss framåt, men han tog alla pengarna. Det gjorde ingenting i och för sig om det behövdes mer pengar, men han berättade ingenting och det var det jag blev sur på. Om han berättat som det var och sagt att vi skulle jobba arslet av oss i tre år hade det varit okej, men när pengarna bara försvann och gick till andra saker var det en annan sak.

Förband till Korn och Rammstein

– Vad skulle du vilja säga är höjdpunkterna för dig och bandet så här långt? Antar att turnéerna med Korn och Rammstein ligger bra till?

– Ja, men alltså. De där åren 2006-2009 turnerade vi mycket. Det gav en grund att stå på. Hade det inte varit för det hade vi inte varit där vi är nu. Sedan det här med att vara förband till Korn och Rammstein; med rätt publik tog det ytterligare fart. Helt plötsligt började killarna också komma. Tidigare var det tjejer längst fram och sura pojkvänner längst bak. Det var något vi märkte av tidigt. Men det är så vi vill ha det. Om tjejerna kommer, så kommer killarna automatiskt.

– På tal om Rammstein. Jag har förstått att de är vänner till er?

– Ja, eller speciellt Till (Lindemann, sångaren). Men alla är supertrevliga, men honom har vi alltjämt kontakt med. Så ja, de är trevliga, men helt galna.

Glitter på k-ken

– Har du något utflippat, roligt turnéminne med något av de här banden du kan berätta om?

– Vi kan ta ett med Korn. På den tiden hade vi jättemycket glitter i vår show. Vi hade en tvålitersburk med glitter med oss som Andreas (Bergh, alias sångaren Whiplash Bernadotte) hällde över sig, och när vi var förband till Korn vaknade jag upp av att sångaren Jonathan Davis säkerhetsvakt väckte mig. ”Vi har ett jätteproblem”, sade han. ”När jag vaknade i morse hade jag glitter på kuken. Jag skrattade lite och han fortsatte ”Fattar du vad som kommer att hända om jag kommer hem och har glitter på min kuk?” Samtidigt som jag försökte att inte brista ut i skratt eftersom han såg ut som en medlem i Crips.

Namnet har inte med Star Wars att göra

– Avslutningsvis, vad skulle du vilja säga är den största missuppfattningen om er?

– En uppenbar missuppfattning är väl att vårt namn har med Star Wars att göra. Men det finns ju popstars, child stars, porn stars och andra stars också. Och i och med att vi kom från thrashen från början, och var trötta på att kötta vidare med samma slags riff föddes Deathstars. Folk tror väl att vi helhjärtat tar till oss mörkret, men vi har mycket distans. Vi är inte kända för att ta oss själva alltför mycket på allvar.

Fotnot: *Termination Bliss och *Night Electric Night är Deathstars andra respektive tredje album. De släppte sin första fullängdare 2002, betitlad Synthetic Generation.

Fotnot 2: Deathstars framträder på årets upplaga av Sweden Rock på Rock Stage premiärdagen, onsdagen den 7 juni.