Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Medverkande: Roger Waters
Premiär: 2023-05-25
Betyg: 5
Självklart så hade jag biljetter till Roger Waters This Is Not A Drill när turnén var i Köpenhamn men då jag befann mig på en annan kontinent fick en kollega ta hand om den. När så möjligheten uppenbarade sig att se konserten live på bio var det ju en självklarhet att detta får man inte missa. Konserten från Prag direktsändes till biografer över hela världen.
Känns ju lite udda att se en livekonsert på bio – man är inte framför scen i början plåtar och man halar inte fram mobilen och facebookar live och inte heller kan man sjunga med högt i låtarna (ok kan och kan men då volymen inte var högre än vad som behövdes hade det ju varit en aning störande)… Observationerna är ju också lite annorlunda när man ser en konsert på vita duken man lägger märke till helt andra saker som att i början av konserten bestod scenen av fyra kvadrater.
Konserten startade ju med Roger Waters nya och mycket mörkare version av Comfortably Numb. Efter detta lyftes kvadraten upp och Roger Waters blev synlig. Fler låtar från The Wall framfördes bland annat en lite funkigare variant av Another Brick in the Wall. På storbildsskärmarna rullade bilder med krig och offer fram. Detta kulminerades med USAs förre President Ronald Reagan, och ett av hans tal samt ett antal andra krigsförbrytare. Undrar just hur många ur den yngre generationen hade koll på vilka de alla var.
Den nya låten The Bar inleddes med att alla medverkande blev inbjudna till en bar uppe på scenen och där gav även Roger en hälsning till alla som satt i en biograf över hela världen. Roger gav också en bakgrundsstory till låten som framfördes i en något förkortad version. Have A Cigar inleddes med lite sarkastiska ord när han pratade om sitt gamla band – det är ju i denna låt raden ”Which one is Pink” finns med…
Man lägger ju även märke till de andra musikerna och deras instrument på en större duk så det var kul att se Dave Kilminsters färgglada och blomsterprydda gitarrer. Wish You Were Here började med att nostalgiskt minnestexter om Syd Barret projicerades uppe på skärmarna och självklart fortsatte fler minnen projiceras under Shine On You Crazy Diamond, som ju skrevs till Sid. Även under Sheep svepte lite bakgrundsinfo om Animals förbi på skärmarna. Självklart hade Roger Waters ett flygande får över scenen. Som sagt man lägger ju märke till lite annat som om Nick Mason hade lika stort trumset som Waters nuvarande trummis Joey Waronker.
Då det var en livesändning fick ju även biobesökaren ta del av den drygt 20 min långa pausen (vilken de flesta utnyttjade till toabesök…)…
Akt 2 körde igång med mer från The Wall i form av In the Flesh, med Roger Waters iklädd i sin långa naziinspirerade läderrock, som följdes av Run Like Hell och då var även den ikoniska grisen uppe i luften. Efter detta pausade Roger showen en kort stund för att kommentera de senaste dagarnas mediekarusell samt be om en tyst minut för Anne Frank…
Déjà vu blev en hyllning till Julien Assange, vars textrader visades på skärmarna. Då Roger börjar närma sig 80 så låter han gärna övriga bandmedlemmar ta över sången då och då så när det var dags Money och Us and Them var det Jonathan Wilson som stod för leaden. Roger återtog micken under Any Colour You Like. Ordinarie setet avslutades med Eclipse, som även avslutade Dark Side of The Moon-sjoket.
Självklart blev det ju ett par extranummer och introduktionen till Two Suns in the Sunset från den sista Roger Waters ledda Pink Floyd The Final Cut känns ju lika aktuell idag som för 40 år sedan. Efter detta samlades de medverkande återigen runt baren och skålade och körde reprisen på The Bar. Låten är ju enligt Waters den mest personliga han skrivit och han erkände även att han knyckt lite grann från Bob Dylan och låten tillägnas hans fru och hans bror. Fast mitt under låten var det någon i publiken som visslade och detta fick ju Roger Waters att tappa tråden… Konserten och filmen avslutades med Outside The Wall.
En livekonsert är alltid en livekonsert. Stämningen och förväntningarna bland publiken på en utsåld arena går ju inte att förklara i ord utan måste upplevas på plats. Att se samma sak i en biosalong är en helt annan känsla på sätt och vis lite mer avslappnad – man sitter ju i en bekväm biostol och kan luta sig tillbaka…
