DEN LILLA SJÖJUNGFRUN – en karismatisk Ariel i visuellt snygg, men överlång remake

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: The Little Mermaid
Regi: Rob Marshall
Skådespelare: Halle Bailey, Jonah Hauer-King, Melissa McCarthy, Javier Bardem, Noma Dumezweni
Premiär: 2023-05-26
Betyg: 3

Den lilla sjöjungfrun var filmen som utgjorde en välbehövlig konstnärlig och för all del också kommersiell comeback för Disney då det begav sig 1989. Därefter pekade kvaliteten länge ständigt uppåt för deras animerade alster.

Sedan kom den datoranimerade storhetstiden, och i slutänden också ett beslut om att alla klassikerna från förr skulle göras om till vanlig ”live-action”. Och det är alltså där vi befinner oss nu. Ett onödigt tilltag, tycker säkert de renläriga, men varför inte kan jag tycka. Även om själva idén i grund och botten naturligtvis är ett uttryck för ren och skär fantasilöshet.

En black om foten

Dessutom kan det onekligen vara så att det faktum att det finns en animerad version av historien kan vara en black om foten på remaken med skådespelare. Som i det här fallet. Eftersom föregångaren med rätta är så rosad är det lätt att jämförelsen blir en onödig börda att bära.

Övervägande positiv

I alla fall om det är kollegorna som fäller omdömet. Kritiken är nämligen högst blandad om man ska tro Rotten Tomatoes medan publiken så här initialt ligger på en godkännandegrad kring 95 procent.

För egen del lägger jag mig kring mitten halvvägs mot en fyra. Ett trots allt övervägande positivt betyg, alltså. Samtidigt ter sig speltiden på 135 minuter väl lång. Sisådär tjugo minuter till en halvtimmes trimmande hade gjort susen för både tempot och dramatiken.

Bra återskapande visuellt

Fast på samma gång går det inte att komma ifrån att Rob Marshall, regissören bakom Chicago och nu senast Mary Poppins kommer tillbaka gjort ett bra jobb med att återskapa den välbekanta historien rent visuellt. Några snygga shownummer, inklusive moderna klassikern Havet är djupt (Under the Sea) övertygar.

I traditionella hjulspår

Däremot är det öppet mål för de som hävdar att Marshall och hans manusförfattare David Magee kört på i traditionella hjulspår, snarare än försökt förnya. Visst, storyn drivs framåt av titelfigurens starka vilja, envishet och nyfikenhet, men för övrigt är det inget nytt under solen.

Samtidigt är det självklart så att denna nya version bjuder på mer nyans och djup än sin animerade föregångare. Och det är åtminstone något jag uppskattar. Det är alltid roligt när en historia inom det overkliga facket tas på allvar, och ansatser görs till trovärdighet inom det otroliga scenariot görs.

Dömd till exil

Och på tal om historien. Sjöjungfrun Ariel lever i sin undervattensvärld med pappa kungen och sina systrar medan Eric är tronarvinge till ett litet karibiskt ö-rike, och aldrig mötas de två. Ändå gör de det. För när ett av rikets handelsfartyg förliser räddar Ariel livet på Eric. Vilket är något som fastnar stenhårt i minnet. Således kan han inte sluta söka efter henne.

Ariel å sin sida vill gärna träffa mannen hon räddade igen, men eftersom pappa Triton förbjuder dottern att närma sig de onda människorna som orsakat drottningens död en gång i tiden ser det mörkt ut. Då träder dramats elaking in i handlingen. Hennes namn är Ursula, syster till Triton och en gång i tiden dömd till exil i havets undervegetationer för sina missgärningar.

Bli människa i tre dagar

Men nu är tiden kommen för hämnd, och den serveras bäst genom att snärja Ariel. Genom att fresta brorsdottern med ett erbjudande om att bli människa i tre dagar för att vinna Erics kärlek hoppas hon både få sin hämnd och ta över undervattensriket.

Hur det går? Well, precis som i de flesta sagor blir slutet lyckligt. Allt löser sig, inklusive motsättningarna mellan människor och vattenfolk. Och här finns också mycket riktigt också ett tydligt, men ändå hyfsat blygsamt budskap om förståelse och tolerans inbäddat.

Lika bindgalen som skrattretande

Men vägen mot eftertexterna är förstås kantad av komplikationer, och möjligheterna till spänning nyttjas väl hyfsat om än inte på de mest ultimata sätt. Humorn finns där också, men den har inte fått lika mycket utrymme som i originalet. Däremot är det givet att Ariels djuriska sidekicks måsen Måsart, Krabban Sebastian och småfisken Blunder står för de mest skojfriska inslagen. Ja, dom och Melissa McCarthys Ursula då, som förstås ter sig lika bindgalen som skrattretande.

Halle Bailey räcker långt

Mest minnesvärd är dock Halle Bailey i titelrollen. Hon gör sin första stora roll här, och lägger in all storögd nyfikenhet och karisma hon kan uppbåda i sin insats. Det räcker längre än man kan tro.