Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Edward af Sillén
Skådespelare: Maria Lundqvist
Originalmanus: Willy Russel
Översättning: Edward af Sillén & Daniel Rehn
Scenografi: Lars Östberg
Kostym: Sigge Avander
Speltid: 2 timmar och 45 minuter (inklusive paus)
Fotnot: Maria Lundqvist turnerar nu med Shirley Valentine – och gör avslutningsvis följande föreställningar:
17 & 18 maj, Malmö, Nöjesteatern
30 & 31 maj, Stockholm, Oscarsteatern
Sex år med Shirley Valentine. Det här är Maria Lundqvists eget paradnummer som hon bara äger, liksom Sarah Bernardt en gång i tiden ägde Hamlet. Shirley Valentine är en storartad triumf för Maria Lundqvist, och även för regissören Edward af Sillén. De båda har tolkat Willy Russells kritikerrosade och prisbelönta pjäs, en modern klassiker, så att både humorn och svärtan kommer till sin rätt. Det här är samtidigt både det roligaste och det mest tragiska man kan se på en teaterscen. I den här uppsättningen är det också bland det allra bästa man kan se.
Maria Lundqvist spelar på publiken som en violinvirtuos på en Stradivarius – hon får fram hela skalan av känslor i den här pjäsen, varje tonläge, varje liten halvnot.
Som lera i hennes händer
Maria Lundqvist kan vända som på en femöring från allvar till skämt och från skratt till tårar. Publiken är som lera i hennes professionella händer. Har du någon gång hört en publik skratta så mycket åt en enda person på scenen – alla ståuppkomiker som någonsin levat ligger i lä här – och har du någon gång hört en publik vara så andäktigt tyst, när skrattat väl klingat av? Att mästra de olika tonlägena kräver både finess och fingertoppskänsla. Att vara eller inte vara, det är frågan Vem är jag? frågar sig kvinnan som en gång var Shirley Valentine. Var blev livet av? och Hur ska jag hitta tillbaka till mig själv igen? Pjäsen tar upp alla de stora frågorna som stora teaterpjäser brukar ta upp, men utan att någonsin bli svulstig eller självmedveten.
Det här är ingen grekisk tragedi (och inte heller någon tragedi av Shakespeare). Även om andra halvan av pjäsen faktiskt utspelar sig i Grekland.
Så autentiskt som det kan bli
Första halvan utspelar sig i ett kök i Manchester. Maria Lundqvist, i rollen som Shirley, river potatis och lök och knäcker ägg och lagar en hel måltid som doftar underbart … matosen letar sig ut över publikhavet. Allt är så autentiskt som det kan bli ett arbetarklasskök i Manchester, och snart kommer maken hem, och då ska maten stå på bordet. Det kan låta lite sparsmakat att det bara finns en roll och en skådespelare i en hel pjäs som varar i över två timmar. Men om ni tycker det, då har ni inte upplevt Shirley Valentine.
Maria gör en hel rad roller – vi som publik spelar med
Maria Lundqvist gör, genom Shirley Valentine, en hel rad roller. Vi som publik får också spela en roll: vi är hennes förtrogna, den hon pratar med – ja, förutom Väggen i köket. Maria är briljant när hon tolkar den bortskämda dottern, den strulige sonen (både nuförtiden och hur han lät som barn), alla rollerna i ett julspel hon minns från när barnen var små, alla rollerna i ett klassrum hon minns från när hon själv var liten … och givetvis imiterar hon sin make med komisk briljans, liksom bästa väninnan Jane och en skvallertant som bor mittemot, som plötsligt visar sig vara ovanligt sympatisk och trevlig. Och väl i Grekland är imitationen av Mary och Douglas, det gifta paret som tar med sig alla sina problem från Manchester på semestern, helt obetalbar.
En modern roll för en modern tid
Shirley Valentine är en av de få stora kvinnliga rollerna i modern tid. När det gäller “stora kvinnliga teaterroller” tänker man automatiskt på Nora i Ibsens Ett dockhem, men skillnaden i handlingen och i budskapet är markant. Här gäller det inte att lämna sin man, förtryckaren, han som inte förstår. Shirley Valentine gör det helt klart att män också är fångar, på sitt sätt. Lösningen är inte att lämna, utan att förhandla. Slutscenen på en strand, där Shirley Valentine väntar med ett par glas gott vin på en grekisk strand, är hoppfull. Shirley har hittat tillbaka till sig själv och blivit levande igen. Kanske kan hennes man göra samma sak.
Shirley Valentine måste helt enkelt upplevas. Det här är inte bara bland det bästa på en svensk teaterscen just nu, det är en av de stora scenhändelserna genom tiderna. Så underbart, så skört, så tragikomiskt, så perfekt i alla sin operfekt-het … Shirley Valentine är helt enkelt ett mästerverk.