JOHAN THEORIN : BENVITTRING – underhållande och smart deckarläsning med atmosfär

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Wahlström & Widstrand
Serie: Ölandssviten (del 5)
Genre: Deckare
Antal sidor: 409
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021-11-15
Format: Pocket
Utgivningsdatum: 2022-05-29

Johan Theorin är journalisten som blev författare. Han slog igenom hårt med prisbelönade romanen Skumtimmen 2007, som sedermera blev film av Daniel Alfredson sex år senare.

Inbillar mig att nämnda titel alltjämt är den mest kända i hans katalog, men detta senaste verk, det femte i den så kallade Ölandssviten, har i vanlig ordning blivit välförtjänt omhuldad. Även om det knorrats en del bland kollegorna över att författaren inte varit lika tydlig med det otydliga i beskrivningen av gränslandet mellan dröm och verklighet.

Inte enart ett trick

Som så många andra deckarförfattare i dessa dagar låter Theorin handlingen hoppa tidsmässigt från första stund, men i det här fallet känns det aldrig som om det enbart används som ett trick för att höja spänningsnivån. Det finns ständigt en poäng med greppet, och mannen är väldigt noga med att inte avslöja för mycket för läsaren i onödan.

Har gått en våldsam död till mötes

Min salig far hade med stor sannolikhet karaktäriserat det hela som en djup sak, och det finns det all anledning till. Efter en endast sidolång kort prolog i nutid där det antyds att fyra personer möjligen kan ha gått en våldsam död till mötes med samma onde man som gärningsman, tar en flashback som går ända tillbaka till 1939.

I denna går det illa för tonåringen Gurli Vestlund. Hon har hamnat i det inte så välsignade tillståndet, och den oresonlige pappan i samhällets topp vill inte hosta upp pengar för att hon ska kunna lämna sitt fattiga liv och flytta till huvudstaden.

Allierad med barnbarnet

Därefter introduceras läsaren åter för den nu 86-årige Gerlof Davidson, den tidigare skepparen som med framgång leker amatördeckare från rummet i sitt äldreboende. Gerlof har i sin tur en allierad i broderns barnbarn Tilda.

Skelett upptäcks

Tilda är polis och besöker regelbundet sin åldrade släkting på hemmet, och nu får hon all anledning att hålla kontakten. En annan gamling har till synes hamnat under ett stenras, och i samband med detta upptäcks även ett skelett som till synes har legat där i många år. Möjligen är det också därför man hittat en krans strax intill.

Ett minne som aldrig försvunnit

Detta är upptakten på historien, och detta upplägg bjuder på många undringar och frågor. Frågor som kräver svar, något Gerlof och Tilda söker gemensamt, men ändå inte. För där den unga kvinnan främst ser på samtiden blickar den gamle bakåt. Åt ett håll som då det begav sig var ett trauma, ett hemskt minne som aldrig riktigt försvunnit ur hans medvetande.

Hemlighet som inte tål dagens ljus

Sakta och varsamt väver de två släktingarna ett nät som kopplar ihop dåtiden med nuet. Spänningen finns där, men den är ofta subtil. Sedan ska gärna medges att upplösningen har sina ögonblick av action, men annars är renodlat raffel inte Theorins stil.

Fast det behövs inte heller. För när han riktar sin blick mot en svår tragedi långt tillbaks i tiden lyckas han intensifiera dramatiken avsevärt utan att direkt ta till brösttonerna. En tragedi som för evigt bundit ihop ett antal människor med varandra, bör tilläggas. Tillika en hemlighet som inte tål dagens ljus som har plågat alla utom en av dem genom alla år. Nu är dock sanningen timme slagen för den skyldige. Eller är den det?

Mystiken aldrig långt borta

Utöver den renodlade deckargåtan ägnas även en del sidor åt Tildas privatliv. Det brukar ju vara så i svenska deckare att vardagens relationer oftast också får sitt. På gott och ont, får man väl säga. Men Theorin vältrar sig klokt nog inte i det här, utan har noga aktat sig för att störa en deckarintrig där mystiken aldrig är långt borta i onödan.

Sedan måste jag också säga att Theorin är duktig på att skapa stämningar och atmosfär. Det vilar en finess och omsorg i hantverket i denna skapelse som fängslar och tilltalar.

Relationen bland det bästa

Extra plus också för att författaren låter en gammal man spela förstafiolen tillsammans med sin unga släkting. Den speciella relationen dem emellan är bland det bästa i en redan bra bok. Det behövs fler historier där gamla får vara något annat än offer eller trötta far- och morföräldrar i periferin.

Underhållande och smart

Vid det här laget har ni säkert förstått att Benvittring definitivt utgör både underhållande och smart läsning. I alla fall för de som liksom undertecknad inte nödvändigtvis måste ha en pang på rödbetan-thriller med ständiga mer eller mindre trovärdiga vändningar när det vankas deckarläsning.