Klicka på bilden, för att se hela bilden
Alexander Strandell, till vardags sångare i AOR-bandet Art Nation frontar gruppen Crowne, och tre icke helt okända kumpaner gör gänget fulltaligt, nämligen producerande keyboardisten Jona Tee från H.ea.t, Christian ”Kicken” Lundqvist, ex-Poodles och Europes basist John Levén.
Sliten klyscha till heders
Det där är dock gamla nyheter för er som upptäckte bandet i och med releasen av debuten Kings in the North. Redan från första stund togs den slitna klyschan supergrupp åter till heders. Vilket väl på sätt och vis får sägas vara fullt förståeligt med tanke på medlemmarnas förflutna.
Men också på grund av musiken. För förstlingsverket var verkligen en höjdare inom det breda begrepp som stavas melodisk hårdrock. Då det begav sig 2021 knockade sällskapet omgående med mäktiga singlarna Sharoline och Perceval, och fullängdaren levde därefter fullt ut upp till de förväntningar som då byggdes upp.
Levererar med råge
Nu är det emellertid dags att börja skriva kapitel två i Crownes historik, och det är lika bra att säga det direkt; bandet levererar. Mer råge. Det låter fantastiskt även denna gång. Jona Tee har åter briljerat i producentstolen samtidigt som musicerandet och sångerna är minst lika övertygande denna gång. Det här är garanterat inget som gjorts med vänsterhanden vid sidan om de vanliga bandjobben.
Smått episk filmisk touch
Första singeln Champions bekräftar i sin tur detta påstående. Sångens dramatik påminner om den vi mötte i ovannämnda Perceval, och refrängen är förstås inget annat än en killer. Samma sak kan sägas om titelspåret. Här kan dessutom en smått episk filmisk touch à la Top Gun märkas, vilket förstås bara ska tolkas som något positivt.
Utan tapp i energi
Och sådär fortsätter det. In the Name of the Fallen är ett annat uptempo-ess. Liksom Juliette och Ready to Run Tempot sänks dock något i The Last of Us. Utan att något tapp i energi uppenbarar sig, för övrigt. Enormt snygg refräng, förresten.
Synd inte skrivit powerballader
Fast närmare en ballad kommer man aldrig än i verserna till Super Trooper, och det är väl inget fel i det, men det är samtidigt lite synd att gänget inte gått in för att skriva några storslagna powerballader. Det borde de göra, och då inte minst för att variera dieten. Är nämligen övertygad om att de hade gjort ett top notch jobb om de försökt.
Excellent album
Men vad är det nu det heter? Man kan inte få allt. Bara nästan. Som här i sällskap med Crowne. Operation Phoenix är inget annat än ett excellent album. Samt därmed också mumma för den melodiöse hårdrocks-/metalfanatikern.